Agilityavslutning
Har varit dålig på att skriva om mina agilityäventyr men idag var det avslutning med kursen som Vanja varit med på. Hon fick byta då hon blev biten i rumpan av en chiuahua på den första kursen, skulle gått på tisdagar men det var för mycket folk. Bytte till söndagsgruppen som endast var 4 ekipage. Nåväl, idag regnade det så vi skulle vara inne i tältet, vi skulle värma upp själva, det är rätt litet och vi var tre ekipage, jag var ensam med Vanja men de andra var två på en hund och den andra hunden hade tre människor. Självklart blev det för mycket för Vanja, vi hade gått safaristigen innan och jobbat upp hennes självförtroende och sen bara sket det sig. Jag blev så ledsen och uppgiven så stod bara utanför i regnet och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Är så fruktansvärt frustrerande att hon är som hon är, inte för att jag har krav på henne utan för att se hur dåligt hon mår.
Som tur är så är instruktören väldigt förstående då jag gått där länge med mina hundar, så hon satte upp en bana på gräsplanen där vi fick köra själva i ösregnet. Vi struntade i att det regnade dock för när hon väl slutade vara rädd för människorna borta i tältet så gick det jättebra, fantastisk fart och lyssnade jättebra. Vid ett ögonblick sprang hon rätt fram efter däcket och jag bara ropade "A:et!" och hon tvärvände och tog det hindret istället hehe. Jätteduktig.
Så ja, med tillräckligt stort avstånd fungerade det bra, hon fick följa med in när vi fikade också och satt med jättesnällt, busade med en annan hund och hälsade på folk. Lustigt att det gick så mycket bättre där... Nu är kursen slut men ska verkligen försöka åka dit en gång i veckan för att träna lite på egen hand. Det blir nog jättebra.
Måste bara säga att jag hittat världens bästa Quick-fix också, en wgv sele. Hon kan inte dra så har liksom slappnat av, eller stängt in det mer. Huvudsaken är att hon inte kan smita och bli påkörd. Det känns faktiskt rätt bra. Hur jobbig hon än kan vara så vill jag inte ha henne påkörd. Nej vi ska nog lösa detta hoppas jag, hoppas bara hon kan få tillräckligt med självförtroende för att kunna ha kul på typ agilityplan, för hon måste ju tycka det är roligt för att vi ska kunna jobba. Nu är de på landet i ett par dagar medan jag jobbar hemska pass, långa och jobbiga... ser inte fram emot detta sådär jättemycket. Har jag tur är jag tillräckligt frisk för att kunna träna imorgon också.
Trackback
