granbark

Lyckades få tag på hovslagare och fick en tid nästa vecka, får väl se om skon håller sig på, tant klagar nog inte över semester i alla fall...

Han verkade nästan tycka jag var dum när jag bad om extra tjocka skor men är det verkligen så dumt? Han menade på att de skorna är bara 2 mm tjockare så det är skitsamma. När Ängla kom till mig var hennes skor nästan helt nedslitna, v. 7 fanns det knappt någon sko kvar. Så jag tycker det inte är en jättedålig idé, dessa skor har i alla fall hållt sig i 8 veckor. Funderade på att ta av helt bak och låta henne då barfota bak, eller i alla fall sätta "vanliga" skor där men ska prata med honom och se vad han säger. Han verkade ju lite negativ till platådojor så vi får väl se..

Igår blev det träning med pållan efter mycket om och men. Hon hade lyckats trampa skon helt åt pipsvängen, vet inte hur hon lyckades.. Men vi lyckades pilla bort två sömmar som stod rakt upp så den sitter bara med 2 söm längst upp, den satt säkert på typ 2 minuter efter hon fick gå ut i hagen..

Träningen gick bra i alla fall, är väl inte helt van vid henne än konstigt nog för jag blir fortfarande förvånad över att hon gör vad jag ber henne om och dessutom gör det hyfsat snyggt ;P Vi hade dock lite problem med att jag inte kan räta upp mig i galoppen för då tror hon att hon ska stanna, och när jag ska göra skänkelvikning så gör hon sidepass. Men hon verkar faktiskt trivas bättre med att ha lite stöd i munnen, även att det inte är speciellt hårt jag håller. Mest for show liksom ;)

Nu har jag träningsvärk :(

Har fortfarande inga ridbilder så får en annan!



Hade ingen grimma så då blev det liksom sådär!

Just nu så är det Änglastiljte. Det verkar som att all min energi försvinner med jobbet, för seriöst jobbet tar typ all tid och är megastressigt. Fick magsår ett par dagar sedan just på grund av detta. Grattis liksom :( Jag är självklart jätteglad att jag har ett jobb och i och med att jag börjar bli mer säker i det så blir det lättare och jag slutar stressa runt som en liten räka, men början har varit tuff.

Nu känns det dock bättre och mot magsåret har jag fått medicin. Det är bara tant som får gå i hagen och skrutta så länge. Inte för att jag tror hon klagar speciellt mycket! Hon tycker nog att livet är rätt gött ;) Men liksom jobbar man 12-21 så orkar man inte ut sen, och man hinner ju typ inte rida? Som tur är har jag en tjej som hjälper mig och rider när jag inte kan, guld värt! Så hon får ändå röra på sig även om jag inte är där :)

Får se om jag orkar ut en sväng imorgon kanske, så kanske det blir en liten tur på banan :)

Så länge slänger jag upp en bild på pållen !

Inte alla som går med hästen i koppel sådär jätteofta?

Detta tränset skulle Louise slänga eftersom käkremmen gått av, dock var det någon som räddat det och hängt upp det så jag snodde det höhö (med Louise tillåtelse faktiskt!). Jag skar till där käkremmen vart och det såg med ens snyggare ut, ska bara fixa så pannbandet inte flänger runt så kommer det inte synas sen och så kommer det bli ett såntdär fint träns utan käkrem, sånna gillar jag. Borde finnas fler sånna. Käkremmar användes i gamla dagar på militärhästarna, när hästarna blev trötta satt gubbarna av och drog fram hästarna, då behövde de en rem som gjorde att tränset inte flög av. Fyller absolut ingen funktion på dagens träns!  (om man inte drar fram sin häst då ;) )

Är inte hästen oerhört vacker?



Känner bara att jag måste slå ett litet slag för westernhästarna (och de väluppfostrade andra hästarna med såklart!) För ett tag sedan (inte när bilden togs) så var Lina och och ute och red när vi kom till ett dike. Kolan stannade och vägrade gå över, jag satt av och ledda Ängla över som hoppade väldigt snällt. Sedan började Kolan att konstra och gick inte att få över, jag skulle gå bort och hjälpa till men visste inte vart jag skulle göra av min häst, så lade ner tygeln på marken och gick därifrån. Hon stannade kvar och rörde inte en min. Vi höll på ganska länge med att få över Kolan och vid ett tillfälle blev hon irriterad på mig, böjde sig ner och plockade upp tygeln och spottade ut den igen medan hon tittade ilsket på mig.

Någon minut senare kom det en kvinna på ett varmblod som försökte hjälpa till även hon med att få över Kolan som fortfarande vägrade, hon frågade om min häst stod kvar om hon red förbi och jag svarade att ja det gör hon nog, vilket hon också gjorde haha.

Dagen då bilden togs var vi ute och utforskade nya vägar, hade precis ridit nerför en ganska brant sluttning och skulle vandra uppför den igen :)

Fick för mig att skriva ett litet inlägg om Ella så jag gör det. Lindmarken Electra som jag bara hade några månader (typ tre). Hon kom till mig efter att ha varit mammaledig i två år. Hon var ändå ganska fin att rida på banan och levde upp lite mer det, hade ett fruktansvärt vackert steg (bättre än många halvblod jag sett faktiskt). Hon var oerhört snäll i all hantering från marken, även ridning till att börja med, däremot så klickade det aldrig riktigt mellan mig och henne. Kanske var det för att jag fick henne tre dagar innan Krabat avlivades och jag absolut inte ville ha någon annan häst just då, eller så litade jag aldrig på henne helt enkelt. I alla fall så började jag sätta igång henne, hon började bli jobbig från marken och vi jobbade bort det fort. Hon var snäll tills snön kom och hon inte kunde göra av med all energi.

Allt började faktiskt på en tur på Kartegårdsvägen, första efter jullovet. Hon hade precis stått i en vecka, precis börjat bygga muskler och orkade mer nu. Vi kom en bit på vägen men det var halt (hon hade bara tvåbrodd) och mörkt så vi vände, hon stegrade och jag trillade av. Satt upp igen och hon fortsatte stegra. Red fram och tillbaka men satt av efter en bit och ledde hem henne. Nu tror ju inte jag på detdär att "hästen får aldrig nånsin vinna, hon vann där du får skylla dig själv!" men kanske så var det så att hon tyckte att hon kunde få bestämma, jag tror dock att hon bara hade för mycket energi. På vägen hem kastade hon sig mot en bil agressivt. Dagen efter kastade hon av min bror.



Jag fortsatte dock rida men eftersom jag redan innan saknade tillit till henne blev det att jag spände mig som en fiolsträng, jobbade mycket på att slappna av men det liksom gick inte, och ju mer jag spände mig destu jobbigare blev hon. Ringde ägaren och klagade och sa att jag inte ville ha kvar henne, ägaren sa att jag kunde köra tillbaka henne om jag ville. Jag ändrade mig dock några dagar senare och sa att jag skulle behålla henne tills 31/5, när kontraktet gick ut. Sedan kunde jag få henne om jag ville.



Problemet med bilar blev bara värre och det gick inte att rida seriöst ute, enda sättet var att rida till Uddetorp och rida i ridhus där men där var en bilväg och eftersom hon kastade sig mot bilar var det uteslutet. Hon hade alltid stannat och backat väldigt fort också såfort hon inte ville gå längre, detta blev allt värre och hon började backa ner i staket, in i saker eller bara väldigt fort bakåt. Longerade en del ute på åkern vilket hjälpte och energin bara rann över och hon stegrade och bockade om vartannat.



En gång var vi ute och red när det kom två bilar körandes, bilarna saktade inte ner utan körde på som vanligt, Ella blev rädd och backade ut framför dem och jag hoppade av, ledde ut henne på åkern men när vi skulle upp igen så hoppade hon och jag som inte var med riktigt tappade henne och hon sprang hem, rakt över stora vägen. Efter det blev hon varm till och ifrån i ena bakbenet (därför jag alltid lindade bak) ägarna sa dock att det var okej men efter Krabat ringde en varningsklocka i mig. Hon var dock allmänt charmig och gosig från marken.


Efter ett tag kände jag dock att det verkligen inte fungerade. Jag var rädd för att rida henne, kunde aldrig slappna av. Lovade mig själv att jag skulle vänta tills isen och snön försvann eftersom hon inte varit såhär när jag fick henne och hon kanske bara hade massa energi? Men det var så fruktansvärt mycket att jobba med och hade tagit oerhört lång tid, både för mig och henne eftersom jag blivit rädd för henne. Så när min vän ville ha ut sin häst på foder bestämde jag mig för att byta lite enkelt och smidigt, hur ont det än kan verka.



Jag är helt övertygad om att Ella hade blivit en toppenridhäst, hon hade massa med kapacitet, tyvärr funkade det ju verkligen inte mellan oss bara :( Man ska inte behöva vara rädd för att rida sin häst samtidigt som hon förtjänar att ha någon som verkligen rider henne ordentligt varje dag. En anledning till att jag lämnade tillbaka henne var att jag var s osäker på vad jag tyckte om henne, och jag var tvungen att bestämma mig inom den närmsta framtiden om jag ville äga henne eller inte. Svaret blev då nej. Nu när jag har byggt upp mitt självförtroende igen tänker jag att det kanske trots allt vore värt ett försök. Ägaren hotade ju med avlivning eller avel, så jag har faktiskt inte en aning om var Ella är idag, men vad jag sett så lever hon i alla fall fortfarande.

När vi kom och lämnade tillbaka henne sa ägaren "jaha Ella, så nu kommer du tillbaka igen" hon hade också gjort andra små statements som tydde på att Ella betett sig såhär tidigare, och varit utlånad tidigare. Inget jag vetat om. Men saker är som de är, jag tyckte mycket om Ella, hon var en jättefin häst och jag önskar jag haft orken att slipa till henne lite. Jag är förevigt såld på varmblod och ska minsann ha mig ett fint exemplar senare i livet!

Idag var en ganska händelserik dag. Vi var och kollade på höns och kosläpp, hihi kossorna var jättesöta! Sedan for vi direkt och hämtade en transport, fixade Kolan och åkte iväg till Stenungsund med honom till hans ägare. Var lite sorgligt, speciellt när man säg vilka minihagar som han skulle få gå i sen, hua.

Men i förrgår var jag och red i outfiten som synes på bilden! haha fick ett ryck och bestämde mig för att arbeta henne lite från marken, slängde på sadeln ifall jag skulle få för mig att rida, vilket jag också fick. Ängla är väldigt välhanterad från marken men jag tror de använt sig av andra signaler än vad jag gör, så det gäller att även där (precis som i ridningen) hitta vart knapparna sitter så det blev oerhört basic. Rida gick ganska bra faktiskt, var lite svårt att ställa åt höger och därigenom väldigt svårt med högergaloppen så gav mig ganska snabbt såfort hon gjort en fattning rätt.

Tjockishest, har dragit ner på maten. Känns bra för min ekonomi faktiskt, denna månads höräkning var ikke att leka med! Funderar seriöst på att byta stall dessutom, de har en plats ledig till hösten i ett stall som ligger en liten bit bort (närmre Skara). Det som är skönt är att jag slipper sitta och räkna på hur mycket alla ska betala varenda månad samt att de där får mat fyra gånger om dagen. Istället för två. Dessutom behöver jag inte fodra en endaste gång, på Malmsäter behöver jag fodra typ jämt. Det andra stallet är lite dyrare (fler tjänster också) och det är box (hata) och små hagar (allting är litet i jämförelse) men ska gå dit och kolla i alla fall!

Kom på mig själv med att tänka att det är mer än 5 månader sedan Krabat avlivades nu. Satt också och tänkte en liten stund ifall det verkligen var rätt beslut, jag kanske skulle tagit över honom? Kunde han blivit bra? Det är det ju ingen som vet. Men han hade förmodligen inte kunnat ridas, så alternativet var sällskap. Hade han trivts med det? Nej. Arbestmyra som han var. Det kunde gå upp igen när som helst och han kunde få ont igen, ut och in till kliniken, sprutningar och sjukhage. Nej, ibland kanske det är bättre att låta dem vandra vidare.

Trots det så fäller jag en tår över honom och tänker att finare häst fanns då inte, så personlig och mysig.. Så villig att lära. Hade vi fått mer tid tillsammans är jag övertygad om att vi hade kommit långt.

Finns egentligen en miljon saker att säga, han var så underbart fin. Men det är svårt att få ner det i text, saknar honom något enormt men är ändå glad för den fina tid vi fick spendera tillsammans.

En sak jag kanske inte nämnt tidigare heller var att precis innan han blev halt hade jag precis börjat köra honom! Jag visste inte om han var inkörd sedan tidigare så jag tömkörde mycket och han trivdes som fisken i vattnet, när det funkade satte jag på vagnen, då stod han med ens blixtstilla och liksom väntade tills man spänt fast honom och bara väntade tills han skulle gå! Skitmysigt var det, backade aldrig får något.. Söten. Han tyckte verkligen att det var skitkul och var inte alls galen eller sprang på, travade jättefint och lugnt. Han var världens finaste häst <3

Igår vaccinerades Ängla, det var jätteroligt. Vi kom till kliniken först av alla (jag red dit) och reaktionen var typ just den, RED DU HIT?! Det var lite roligt. Sedan kom hon som sitter i receptionen (som känner igen mig men jag minns aldrig hennes namn) och undrade om det var en ny häst jag hade och vilken ras det var. Jag berättade att det var en korsning men mest nordsvensk och lite gotlandsruss och annat och hon började skratta, en annan snubbe som jag tror är hovslagare där vek sig också dubbel, är det så roligt att det är gotlandsruss alltså? Det var i alla fall samma veterinär som hade hand om Krabat som vaccinerade, jag gillar henne hon är trevlig och bra :)

I förrgår var det rätt hemskt väder, haglade och blåste motvind när jag cyklade till stallet och väl där var det snöstorm hehe men vi lyckades i alla fall rida bort till sandvägen och galoppintervalla där, svettig hest! Men hon har blivit så grymt tittig för precis allting, och slänger sig åt sidan och tvärvänder, tur jag har westernsadel så jag inte trillar av i alla fall. Idag får vi se vad jag gör, om jag gör något. Kanske bara följer med upp och tar med Nikko ut när Lina rider, vi får se.

Nu ska vi iväg och vaccinera katter i alla fall :)

Skulle ut o rida en liten runda i skogen tänkte jag, och skulle testa att rida barbacka men det skulle jag ju aldrig gjort.. Det blåste en hel del men det gick bra ändå, tills hon började bråka och sprnga i sidleds och inte vilja gå rakt fram på vägen, när vi väl kom in i skogen så såg hon ett jätteläskigt spöke och vände 180 grader medan jag fortsatte framåt. Gick hyfsat bra ändå, jag tänkte bara att "shit, nu ramlar jag av" sedan landade jag på axeln och ryggen, hästen lyckades trampa mig mitt på höger vad dock. Skitbra med westerntyglar i det fallet! Även om jag ramlade av och snurrade ett varv så höll jag fortfarande i en tygel, inte för att jag tror hon skulle sprungit hem men jag höll ändå fortfarande tag i den när smärtan kom krypande haha. Gick hela vägen hem för hittade ingenstans att sitta upp och ville hålla igång benet.

Såhär några timmar efteråt gör det sjukt ont och är ganska så hårt, vi får se hur det känns imorgon men jag tror det blir en ridtur ändå, dock med sadel haha x)

Jag skulle egentligen bara upp en snabbis till stallet idag för att titta till Ella och kanske gå en promenad, jobba lite med bommar på ridanan, eller nå sånt. Istället så klädde jag på henne allting och red en sväng! Tog det verkligen jättelugnt och försökte att bara slappna av jämt. Hon var jätteduktig! Stannade en gång men då bara smackade jag så fortsatte hon gå, sedan stannade hon på stället vi vände igår och tyckte att det räckte där, så då fick jag gå av och leda förbi henne. Satte dock upp och red hem igen. Väl hemma släppte jag henne i en av småhagarna för att hon skulle få äta lite gräs, hon tyckte det var skitkul och sprang runt som en liten idiot innan hon ställde sig o käkade



När jag kom hem var Nikko genomlerig så släpade in honom i duschen och spolade av honom, nu luktar det blöt hund i hela lägenheten höhö

Började i halv panik då jag drömde en mardröm om en väldigt stor och väldigt läskig ekorre som försökte mörda mig :( Men jag lyckades ändå somna om och dra mig upp till stallet för att rida med Louise, longerade Ella en stund innan och hon skötte sig fint, tyckte nog att det var skönt att springa av sig lite. Tills hon tröttnade alltså och ställde sig och sparkade, men då började vi träna på annat istället, har lärt mig att det inte är någon idé att bråka med henne, det blir bara värre då. Sedan klädde jag på henne (hon hade BTW hennes oerhört snygga TURKOSA lindor! asfräna!) och vi red ut en sväng, Arizona fick gå först fast det gillade hon inte alltid och betedde sig lite som Ella och stannade och backade och höll på, Ella fick gå först en gång och stannade bara en gång men gick framåt bara jag backade så det löste sig ganska fint. Vi red dock inte så långt för det var isgata och har inte mycket till brodd.

Imorgon får vi se vad som händer, kanske drar vi oss en sväng till ridhuset? Hennes sko satt dock lite löst och hon hade tappat en söm så får se hur länge den sitter kvar, dumma häst.

Ringde dessutom Jenny och det är nu helt klart att Ella blir kvar hos mig, om vi trivs och så kanske jag till och med tar över henne tills efter sommaren, men då ska jag ha sommarjobb!

Idag gick jag till ridhuset tillsammans med Lina som var med och tog lite kort :)  Vi stötte på två klasskompisar på vägen som också skulle dit så, samt att det kom två till när vi var där, så totalt var vi fem stycken i ridhuset och Ella var supernervös och tyckte det var ganska rejält jobbigt. Hon var duktig i alla fall även om hon aldrig riktigt slappnade av och var svårjobbad.

På vägen hem backade hon ut framför en lastbil, andra gången på en vecka som hon varit nära att bli mos, jag blir nervös. Är inte som att jag kan gå någon annanstans heller för det är ju bilar överallt...

Ibland kan jag sakna Krabat något så fruktansvärt, dagar som idag och igår. Inte för att det egentligen är något större fel på Ella, hon är egentligen inte så galen mätt i galen-häst-galen, jag menar, det finns hästar som är MYCKET värre. Men det är ju inte riktigt det som det handlar om, utan det är ju kemin mellan mig och henne.

Krabat kunde jag lita på till 110% trots att han bockade och dummade sig, att han stannade och vände helt plötsligt.. Ella däremot litar jag inte alls på, så fort jag sitter på henne blir jag nervös och stel och jag vågar liksom inte göra någonting alls. vilket bara gör det hela värre. Nu har jag tänkt behålla henne till 31/5 i alla fall och se då ifall jag lämnar tillbaka henne eller om jag behåller henne, när det är sommar och hon kanske är mindre tokig, måste ju dessutom ge det en ärlig chans.

Sen är det en annan sak som stör mig lite, Krabat var alltid jättepositiv till allting, hade alltid öronen framåt och en glöd som absolut inte gick att släcka. Ella är jättesnäll från marken, står stilla och jag kan parkera henne var som helst utan problem medan krabat hade sprungit iväg. Men när jag sitter på går hon alltid med öronen bakåt och surar, och verkar inte vara positiv till någonting alls någonsin. Hon kanske har ont? Jag vet inte men får väl ge det lite tid och så får vi se vart det tar vägen. Jag bara saknar Krabat just nu :(


Första bilden på Ella


Första bilden på Krabat

Igår red jag ut en sväng tillsammans med Lina och Kolan, det gick bra tills Ella började dampa för bilar, alltså typ backa ut framför dom och sådär, så jag hoppade av och ledde henne ut på en åker. När vi sedan skulle upp på vägen igen hoppade hon upp vilket jag inte var berädd på och slet tygeln ur handen på mig. Hon skrittade iväg och jag ville inte springa efter henne av rädsla att skrämma henne. När hon kom på att hon var fri så blev hon jättelycklig och sprang hemåt, rakt emot en traffikerad väg där bilarna inte hade haft en chans att stanna för henne... Snacka om att jag blev nervös! jag såg att hon klarade sig över vägen och sprang vidare hemåt så efter att ha hjälpt Lina sitta av Kolan som också gärna ville springa iväg så sprang jag hem efter henne (i jätteobekväma ridstövlar, aj!) Hon stod utanför stallet och glodde när vi kom tillbaka som tur var, men jag var väldigt nervös kan jag säga. Hon var öm i ett bakben och jättevarm men inte svullen. Får se om hon är det idag. Dumma häst sånna korkade saker de kan hitta på...

Igår var en lite spännande dag. Eller spännande och spännande, jag satt mest och väntade på att Elin skulle komma hem så vi kunde dra till ridhuset, men hon kom inte till stallet förrns efter 18, så det blev lite sent ehe...

I alla fall så ledde jag Ella dit för att inte förfrysa, har lite svårt att rida ute nu när det är så kallt känner jag, mycket skönare att gå för då kan man i alla fall hålla värmen litegranna. Ella har nog aldrig någonsin varit i ett ridhus tidigare för hon tyckte att det var jätteläskigt, ridhuset var dock STOOOORT! Ella ställde sig och stirrade rakt in i spegeln och undrade vad det var för snygg häst som stod där och tittade på henne, hoppade för minsta lilla ljud och var bara jättespänd. Fick henne dock att lugna ner sig efter en stund och då gick det ganska så bra. Det kom även in två andra hästar, det gick också bra. Kunde inte ställa så stora krav på henne som jag hade tänkt utan det blev bara att försöka få henne någolunda avslappnad.

Ska dit imorgon igen med Linnea, det blri nog roligt :)

På vägen hem, på fältet precis utanför stallet ramlade Elin av kolan med och slog i huvudet så hon inte visste var hon var eller någonting, (var jätteförvånad över att hon inte red Pärla och upprepade samma saker typ hundra gånger) så fick fixa hennes hästar och följa med henne in till sjukhuset där hon fick skallen röntgad. Kom hem typ halv två men Elin mådde bra, bara en hjärnskakning :)

Idag skulle jag egentligen inte åkt till stallet alls men jag följde med Lina när hon skulle upp och visa runt deras nya medryttare, så passade på att longera Ella lite, det är lite hårt så blev inte alls länge, men hon var på bushumör så vi passade på att busa lite ;)