.


<3

en enda dag

Om jag bara för en enda dag kunde förändra världen, eller åtminstonde göra den lite bättre.
Om jag bara fick en enda dag på mig att täppa till din stora trut, att få dig ta tillbaka allting du sagt och bara slå dig väldigt hårt i ansiktet, så skulle jag göra det.

Det är inte så på något sätt att jag tror minsta ord du säger till mig, tvärtom, jag tror inte på ett piss du säger till mig, sen undrar du varför? kan det vara för att hela tiden vi har känt varandra har du spelat den överarroganta idioten, eller inte nog med det! Du ljuger som ett svin också! Du ljuger för mig, förmodligen för andra också, och som sagt, du betyder ingenting för mig, du är bara något jag irriterar mig på, en hundskit under skon ungefär, MEN JAG HATAR FOLK SOM ÄR SOM DU!
Folk som stoppar i andra alla lögner de bara kan komma på, spelar på detdär oskyldiga för att försöka få NÅGON att gå i fällan, få NÅGON att bli din "flickvän"
What for? För att se dig nästa dag skriva någonstans att du gillar någon random tjej? Jag gillar inte dig, känner bara irritation men jag HATAR när ma beter sig så otroligt respektlöst.

och annars är det bara bra tack.

If I had it to give I would give it away

Det går inte så bra för mig just nu. Jag slåss med mitt alterego varje dag, egentligen har jag inget alterego men jag tror att budskapet går fram. Jag vill så gärna ringa me jag vet inte om jag vågar, vilka sår det river upp osv. Samtidigt känner jag att det var så länge sedan men ändå, jag behöver verkligen få det sagt, och veta att personen i fråga verkligen hört det, vet om att jag tycker si och så.
Jag orkar inte, orkar inte slåss för minsta lilla, orkar inte känna som jag gör men jag vågar inte, jag är för feg helt enkelt, likväl går det inte en enda dag utan att jag tänker på denhära människan, jag tänker till och med på människan varje dag, jämt typ! efter så lång tid! Samtidigt så önskar jag bara att jag kunde gå vidare, och jag känner att jag gör det.. sakta men säkert, men jag kan inte blunda för det faktum att jag saknar... min bästa vän. och vill ha den tillbaka, men efter ett så brutalt utkastande? jag vet inte.. och vad jag kommer hitta? well.. om det ens är någon som svarar.

Nu är det bara 21 dagar kvar tills jag får umgås med mr. bäbis på heltid. göttans göttans! Ska bli så grymt skönt att ha någonting att göra, någon lurvig typ att krama typ jämt. jag kommer på mig själv med att sitta på blocketoch kolla på hundar, sen kommer jag på att jag har ju en hemma! Jag tycker bara att tiden kan skynda på lite så att han kommer hit snarast möjligt!
Bäsebus <3

tvära kast.

Livet kan förändras så rejält så plötsligt, så hemskt. Mattan kan dras bort under ens fötter och allting vändas upp och ner.
Jag kom på mig själv att jag ville att tiden skulle gå fortare, hoppa över den jobbiga delen och landa direkt på delen dör såren är läkta och allting är "bra" igen, så bra det kan bli.
Minnena gör fruktansvärt ont och på något sätt har budskapet inte sjunkit in än, det kommer nog ta ett tag, det är så stressigt här, så lätt att bara skjuta det ifrån sig, vänta tills en annan dag.

"Where did I go wrong, I lose a friend. If I'd stayed up with you all night had I known how to save a life?"