Mneeej


Varför hästmänniskor är bleh

Hittade en blogg någon vecka sedan, en hästblogg. Kollade idag och så hade det kommit upp ett inlägg om att lösdrift är för lata personer och djurplågeri. Jag tycker hästmänniskor har väldigt lätt att kalla någonting för djurplågeri så länge det inte passar dem själva. Läste en gång att det var djurplågeri att ha kort man på sin häst, eftersom lång var finare. Eller djurplågeri att rida med benskydd. Undrar vad de skulle säga om riktiga fall som faktiskt ÄR djurplågeri...
Jag brukar faktiskt inte bry mig för dessa inlägg skrivs oftast av p12or som inte har någon aning om något. Problemet ned dessa p12or är ofta att de inte har något annat att göra än blogga, så de har massa tid att skaffa sig många läsare som förmodligen avgudar dem och kommer ta till sig allt de säger med hull och hår. Ja, och sen får man då läsa att lösdrift är dåligt för hästen skadar sig och fryser och bara lata personer har på lösdrift och det är mycket bättre att låta hästen stå på box för då kan man kontrollera den. Ett sådant inlägg bara skriker ju om ovetande. Ängla har gått på lösdrift sedan jag fick henne, hon har inte varit skadad eller frusit eftersom hon haft mat hela tiden även att hon gått utan täcke. Krabat stod på box och var galen och bockade så fort man red, han bockade aldrig samt musklade sig enormt när han fick gå på lösdrift. Är du osäker på hur mycket mat din häst får i sig? Kolla på hullet kan va en bra idé. Läste ett annat inlägg några dagar sedan om att man bör rida utan hjälm om man inte har råd att köpa en snygg märkeshjälm, det av en blogg med MÅNGA läsare. Vad sprider det för budskap egentligen? De flesta kommer säkert inte bry sig men vad om de som faktiskt gör det? De ungdomar som kommer tjata på sina föräldrar att få en Charles owen hjälm men när föräldrarna inte har råd och köper en billigare hellre rider utan. Ja för det är faktiskt så mycket ungdomar lyssnar på sina bloggidoler. Ska man skälla på ungdomarnas för deras okunskap? Eller föräldrarna för att de inte lär sina barn? Vem ska egentligen få skulden för den okunskap som florerar på internet?

Nej ingen för det går inte. Det är därför hästmänniskor är bleh. Det finns så oerhört få som är lagom, få som skriker ut sina åsikter i alla fall. De flesta är så extrema på sin egen inriktning och har så bestämda åsikter att de absolut inte kan ha fel. Finns tävlingsryttare som ska ha sina hästar på box och ensamma i små minimala hagar. Eller NH-fantaster där allting måste vara naturligt, helst ska man inte ens ha sadel. Vart finns det plats för mig? Som har en korsning, som vill ha min häst på lösdrift men ändå rider på bett, svaret är att det finns ingen plats intill de extremer som finns, min röst hörs inte just därför, ingen tror på mig för jag är "ingen".


Tömkörning

Begav mig ut för att tömköra, eller vad man nu kan kalla det jag gör. Jag försöker i alla fall och det är huvudsaken! Ängla tycker det är JÄTTEKUL för det är ju nästan som att bli körd så det var full rulle från början, vilket gör att jag får hålla in henne, vilket gör att hon går i något som liknar ofrivillig passage. Några snygga levader blev det med, tänk om vi kunde få till det när vi egentligen vill med! Rackarns va snyggt det skulle va!
 
Efter ett tag slappnade hon i alla fall av och jag kunde till och med kontrollera steglängden, så jag antar att både hon och jag utvecklas till det bättre. Körde bara i trav men rätt rejält, var väl ute nån halvtimme. Hon har hosta stackarn, hostade väl en fem gånger.. Imorgon blir det westernträning och ett hopp pass för tanten.
 

Six degrees of separation

First, you think the worst is a broken heart
What's gonna kill you is the second part
And the third, is when your world splits down the middle
And fourth, you're gonna think that you fixed yourself
Fifth, you see them out with someone else
And the sixth, is when you admit that you may have fucked up a little.

.

AHAHHAHAHA

Hopperyttare

En sak som känns väldigt skönt är att jag verkar ha hittat en hoppryttare till Ängla. Någon som är intresserad av hoppning, och som tycker om henne. Det är ju viktigt för Ängla att få upp sitt självförtroende så någon som vågar hoppa henne gör nog susen. Hon provade henne i tisdags, red själv i torsdags och på söndag ska hon rida hopplektion på Ängla. Ska bli spännande att se hur det går eftersom jag själv tar en lektion i western innan och Ängla har ju inte världens bästa flås direkt.
 
Idag blir nog en sväng ut i skogen och bara traaaava massvis för att bränna lite fläsk. Hoppas jag hittar ridskorna  bara. Sedan hundpromenad följt av biobesök. Ja, jag kunde ha sämre helger helt klart, även att det är en ensam helg...
 
http://lapsken.wordpress.com --> Där sker liksom all update om vovvarna, eftersom jag gör mest med dem och blogg.se inte har någon app till winphone osv.

Gamla troll.

Några få ord kan betyda så mycket, och ett simpelt meddelande kan göra en människa så glad, eller ledsen. Beroende på innehållet i meddelandet såklart.
 
Det är ju ingen större mening med att hänga kvar i de gamla minnenas värld osv, men ibland blir det som att man stannar upp och funderar i ungefär fem sekunder. Ibland minns man då under de fem sekunderna vänner man hade som man inte har kontakt med längre. Kanske försöker man leta upp någon av dessa på något av de ungefär sextusen sociala medier som finns online utan att finna och får då ge upp och leva vidare på bara minnen. Kanske möter man dessa människor, men är för feg för att låtsas om dem, eftersom man är säker på att de kommer utvärdera mig själv, och utvärdering är läskigt. Eller så kommer dessa personer tillbaka frivilligt, borde inte det då vara tecken på äkta vänskap? Att kunna försvinna och sedan dyka upp igen, ta kontakt, för att sedan försvinna igen, eller är det bara bitchigt?
 
Kanske behöver man inte ha ständig kontakt? Jag har de som jag vet finns där, bara ett sms bort. Sedan har jag de som mestadelen av året inte skulle besvara mitt sms, men sedan kanske helt plötsligt känner för att göra det. Det är då man blir glad tror jag. Det finns människor som jag anser mig tycka vara roligare att prata med än andra, när dessa personer väljer att ta kontakt med mig blir jag självklart extra glad. Problemet med dessa är dock ofta att de kommer försvinna igen, fast då får jag ju iofs chans att bli glad en gång till.
 
Sedan finns det självklart de som man gärna skulle ha kontakt med, men som det inte finns en möjlighet till att anskaffa sig denna kontakt.
 
Nej det är svårt att förstå sig på hur människor fungerar, och jag som gillar att ha kontroll på min omgivning kan finna detta extremt frustrerande. Kanske är det helt enkelt bara bäst att ta saker som de kommer, och låta meddelanden från gamla vänner göra en glad så länge de finns där.

Hoppetihäst!

Igår fick Ängla bli hoppad igen för första gången på väldigt länge, inte av mig dock (alldeles för feg höhö). Det givk bra när hon väl fick skutta över några gånger och komma på att det inte är så hemskt som hon tror att det är. Det känns bra att någon annan kan hoppa henne, då kanske jag kan kolla på och inse att det faktiskt inte är något farligt. För just nu känns det jätteläskigt hehe :P Det gick i alla fall jättebra! Hon ville hoppa henne lite till vilket känns megabra :) Ängla som egentligen tycker det är så kul.

hucidkdbs

Hej kära huvud.
Om du kunde sluta göra så förbaskat ont skulle jag bli jätteglad.
mvh

Saknar varmblod

Alltså jag har ju Ängla, och skulle inte byta bort henne för något i världen för hon är underbar. Men sanningen är att jag ÄR kär i varmblod. Jag lääängtar till den dag då jag har min alldeles egna travare igen som jag kan utbilda och bevisa att de är visst ridbara hästar! Jag vet att detta kommer dröja och jag har Ängla och ska absolut inte klaga, men jag bara saknar dem. Båda de jag haft har varit så personliga och fina. Jag älskar hur folk ser på dem som skräp och sen blir förvånade när de faktiskt kan gå snyggt.

Jaja det blir inte än på ett par år så nu blir det till att träna ner Änglas mage till att börja med. Var fruktansvärt omotiverad igår men idag är jag faktiskt ridsugen igen. Dock jobbar jag till halv ett inatt så får bli imorgon. Ska nog rida ett pass på banan i normalsadeln.

Skulle lagt spår till hundarna imorgon men hann inte köpa blod och de åker med mamma vid 13 så ja :/






segt

Vilar upp mig för ett eftermiddagspass på jobbet. Har äntligen kommit igång med Ängla vilket är skönt, mindre skönt är att hon aaaaalltid står längst bort i hagen så man får ränna hela vägen för att hämta. Igår var vi ett helt gäng ute så idag för hon vila. Ska klickerträna hundarna lite sen, Vanjas första att lära sig ska bli stå för hon är anmäld till två (IMTERNATIONELLA!!!) utställningar. Hon var med i stallet igår och hälsade på massa människor helt frivilligt! Duktig flicka!