granbark

Timmar blir till dagar, dagar till veckor och veckor till månader som i sin tur slutar i år. Ett år. Det är ganska lång tid ändå. Självklart behöver inte saker som betydde någonting för ett år sedan betyda någonting idag, det är ju självklart, ellerhur? Ord som förr hade någon betydelse behöver inte ha det nu, ett ord som fick min mage att pirra behöver inte göra det nu, ellerhur?

Kanske är det bra att glömma, kanske tjänar jag på att förlåta, förträna och gå vidare. Eller så låser jag in min smärta och allting blir värre när det väl brister?
Men om allting förändras, om även jag förändras, så kommer jag ändå någongång bli hel, jag kommer ändå kunna stå på egna ben, ta egna beslut och kanske någon gång glömma.

För vad ska man egentligen göra, när alla minnen gör för ont?

Suck på mig själv för att jag kör med typ segaste uppdateringen ever.

Kan bara säga att jag har ont i magen för ett beslut jag måste fatta, jag vet vad jag vill, jag tror jag skulle klara av det men det är mest steget som skrämmer mig, och sen är det väl inte riiiiktigt rätt tidpunkt just nu men ges chansen så borde jag ju verkligen inte säga nej?

Nikko ska in på HD röntgen imorgon, många frågar mig varför, jag hade för mycket pengar att slösa

He-he

Nej men allvarligt, kan vara bra för framtiden. För övrigt ägde Gielas ut Nikko på utställningen förra helgen, grr.

Bild på krabban.

Huvudet bultar
Ögonen överansträngda
Legat sömnlös hela natten

Det är inte världens bästa koncept för att påbörja en dag av intensivplugg, därav har jag fått ytterst lite gjort idag. Börjar vänja mig vid tanken på att jag inte kommer få godkänt på arbetet och kommer vara tvungen att göra om och göra rätt, men det är svårt, jag skyller på det.

När jag vänder på huvudet känns det som om hjärnan skvalpar runt där inne, det är inte normalt haha

Men jag siktar på att vara klar om två timmar, sedan får det bära eller brista =)

Jag har aldrig kommit ihåg värst mycket av vad jag drömmer. När jag bodde i korridor drömde jag däremot en hel del mardrömmar och det var allmänt svårt att sova, av rädsla att drömma läkiga drömmar så gick jag inte och lade mig helt enkelt. Sedan jag fick min lägenhet har jag inte alls haft så stora problem med detta, fram tills idag då.

Drömmen saknade totalt sammanhang, ett hus vid havet som var billigt till salu för att endast grunden fanns kvar, vi bestämde occ för att köpa det och ha en undervattenskällare (på grund av den globala uppvärmingen och att haven stiger så skulle huset begravas i vatten typ) och så kunde man ju ha en fiskebåt vid bryggan utanför knuten, underbart!
Innan jag vet ordet av så springer jag för livet i en meter djup snö för att inte bli mördad, men han får tag i mig ändå och börjar misshandla mig. Det var hemskt för jag kunde inte komma någonstans och smärtan när höftbenet krossades var så verklig att jag vaknade skrikandes och fortfarande hade sådär äckligt ont. Hunden låg och snarkade dock.

Så jag skyndade mig iväg till skolan för att slippa känslan som liksom hängde kvar i luften.

Idag blir det projektarbete för hela slanten.

När jag ändå bara sitter här också så kan jag ju berätta hur det går med Nikko i storstan

Åt skogen.

Jag har fortfarande inte haft tid eller motivation till att komma igång med hans träning, förmodligen för att han får agro så fort han kommer nära en annan hund, på senare tid har vi kunnat möte hundar på långt avstånd dock och det har funkat relativt bra. När jag ska träna honom börjar han skälla konstant, jag har ingen aning om vad jag ska göra åt detta. Släpper jag honom lös för att t.ex. träna agility så skiter han totalt i mig. Jag får skärpa mig och komma igång med honom mer snart, stackarn är ju snart två och har hut mycket arbetsvilja som helst, gäller bara att hitta hur jag kan skaka fram den...

Jag förstår inte varför detta pluggande går så segt? Tog en paus förut och åkte till stallet och red lilla travaren
och det är sjukt vilka framsteg!
När jag började rida honom för typ en månad sedan (?) va han typ wacko, det gick inte att trava och han höll på att bocka ihjäl sig, sedan började vi med NH, jag och kämpade på som en idiot med att få honom att trava lugnt, med massa hjälp från Elin annars hade jag väl fortfarande suttit och bara neeeej jag vååågar inteeee.

Idag travade han väldigt lugnt och fint och det fungerar att reglera farten, däremot INTE att reglera hur mycket jag skumpar, haha det är sjukt, dålig är jag. i alla fall. men han är väldigt svag i höger :/ så han tog typ ett galoppsprång lite då och då, så jag drog nytta av det och fattade galopp. Bör noteras att jag försökt förr i vänster och att han dampat loss totalt då, men idag tog han den hela två gånger! :D lyckades däremot inte hålla igång den men det fungerade ett tag i alla fall! :D

Nu ska jag väl plugga i typ tio minuter till. CIAO!

Jag har börjat fundera på ifall jag är dyslektiker, eller bara väldigt dålig. Herregud jag stavar fel på vart och vartannat ord!
Nej jag är nog bara klumpig.