granbark

Det är lite tomt just nu, dels för jag sålt min telefon och nu har en winphone som det inte finns någon app i. Man ser där att mestadelen av mitt bloggande sker från telefonen hehe. Nå, väntar med spänning på min samsung s6! En vanlig blev det, ingen edge. Fin blå färg dock, hoppas den blir bra men det tror jag. Den ska jag minsann ha i flera år för nu är jag trött på att byta mobil hehe. Är lite tråkigt att ha en telefon som man inte kan göra något alls med, men det gör ju att man blir ännu mer glad när man får sin nya sen!

Packar mest annars, har inte ridit på flera dagar och tänkte sätta igång till helgen ingen men så blev jag sjuk, hoppas det går över snabbt för det är inte roligt kan jag lova. Packar som sagt, allting ska ner i kartonger och finns hur mycket skit som helst kvar. Idag har jag haft så ont i halsen så det blivit väldigt lugnt med allting. Sovit lite, legat i sängen och snart ska jag ut med hundarna och laga mat. Vanja fick sig ett bad idag, så hon är rätt hyper.

 

Nej men det är ungefär allt som händer just nu hehe, inte mycket alls. Imorgon ska jag till sjukgymnasten och sedan till Västervik med mor.

 

Nej men helt fantasiskt bemötande på evidensia i valla, de ringde dessutom idag för att veta hur han mådde. Är det någonstans jag vill arbeta så är det på ett djursjukhus. Så jobbigt att mina betyg sätter käppar i hjulen. Men man ska ju aldrig ge upp! 

Det är också härligt men samtidigt fruktansvärt tråkigt men vädret är helt underbart. Kommer ju inte till stallet en enda dag idag och nikko ska opereras imorgon och sedan ut till mamma och pappa så honom ser jag ju inte heller. Hemskt detta. 

Nå bara hålla i till 21

Gick en promenad med Nikko också, lite träligt när det är vattenpölar överallt för råkar jag skrapa uppblite grus blir han helt till sig och vägrar gå vidare innan vi lekt hans favoritlek, sparka sten i vatten. Han är knäpp men hans kärlek för stenar förklarar kanske varför han ska dra ut en sprucken tand på tisdag...

Hann också med att träna lite, med betoning på lite... 30 min på crossen. Nu ska jag bara hålla mig vaken hela natten så åker jag en sväng till Örebro imorgon. 

P kom hem och sa att flera ur Vanjas kull blivit avlivade på grund av att de var som Vanja, rädda (nu stämde inte det, tack och lov). Men tänk om jag låtit Vanja få det ödet? Valt att avliva henne istället för att arbeta med problemet, hitta lösningar. Alla har säkert inte den möjligheten och var de som Vanja kan jag kanske förstå dem. En omplacering med en sådan hund kan vara oerhört stressande och kanske blir det bara ännu värre. Kanske har man ingen möjlighet att flytta någonstans där det fungerar så man inte kan ha kvar dem själv, kanske fungerar det ingenstans? Vanja reagerar främst inne bland bostadsområden, i skogen är hon som vilken hund som helst. Andra hundar kanske reagerar på helt andra saker och inte fungerade av den anledningen. En hund som inte lever mer lider i alla fall inte.

 

Hur osäkerheten yttrar sig kan säkert även det spela roll på vilket öde hunden får, i Vanjas fall handlar det främst om att hon låser in sig i sig själv, det går inte att nå fram till henne, men hon gör inget. Hundar som istället reagerar kan framstå som jobbigare, "aggressiva" och kan bli avlivade på grund av det. Jag har sett flera personer som inte är jättebra på att läsa hund som sagt att Vanja är helt normal, de ser inte den hukade kroppsföringen, svansen som ligger tryckt mellan benen och de vaksamma öronen, de kan helt enkelt inte läsa hund. Hade Vanja hamnat hos en sådan familj hade de kanske inte sett hennes problem som ett problem. Varför morrar hunden när det kommer folk? Skärpning hunden. "Hon är jättesnäll, går fot hela tiden" eller "va skönt, hon vill typ aldrig gå ut". Att kunna läsa hund är så ofantligt viktigt när man har att göra med osäkra hundar, hon morrar för hon vill att du håller dig på avstånd, hon går fot för att hon stängt av, hon vill inte gå ut för hon är rädd för vad som finns utanför dörren. Hade Vanja hamnat hos någon som inte förstått hennes signaler kanske hon hade fått gå hela sitt liv med en inre stress.

 

Jag säger inte att Vanja mår bra nu, det gör hon inte. Så fort hon är hos mig är hon stressad, hon mår dåligt av att gå ut. Jag försöker göra något åt det främst genom att mina föräldrar får ha henne tills vi flyttat till ett lugnare område så att hon kan må bra under rastningarna. När vi väl flyttat kommer den omständiga och långa resan, den kommer innehålla ofantligt mycket träning och bakslag men förhoppningsvis, om det så än tar 7 år så kommer hon i alla fall fungera som en vanlig hund och leva ett vanligt hundliv. Jag kan inte uttala mig om hennes kullsyskon för jag känner dem inte, men jag känner Vanja. Har de fått ett uns av den godhet som finns i den hunden så är det värt att kämpa med med näbbar och klor. Självklart måste man alltid överväga om det är värt det, är det värt den smärtan och stressen det kan innebära för hunden medan man tränar på problemet? Går det inte alls att lösa? Jag har tur som har så snälla föräldrar som kan ha Vanja innan vi flyttat, alla kanske inte har den möjligheten. Det är sorgligt, och det är synd att man ska avla vidare på sådana egenskaper när de uppenbart finns i släkten.

 

Nå, jag har fått skriva av mig lite och jag hoppas verkligen att det en dag kommer bli hund av mitt bruna kvicksilver också. En hund med sådan lojalitet, träningsvilja och framförallt glädje och kärlek blir svår att hitta igen. Hon kommer aldrig lämna min ägo, det kan jag svära på.

 

 

 

Släppte ut Vanja en stund hemma hos min mor och far, brukar inte våga ha henne lös eftersom hon jagar men å andra sidan så vågar hon aldrig springa ifrån mig. Herregud säger jag bara, det var racer i henne idag. Hon sprang runt som en vettvillig, kastade åt henne en boll som hon lekte med en bra stund, alldeles själv. En otroligt lätt hund att ha att göra med för hon roar sig själv väldigt ofta. Tycker att hon kliar sig lite mindre samt fått lite mer päls på magen, så hennes lammdiet kanske gör skillnad. Fortsätter med den ett tag till och hoppas på förbättring. Nu ska hon bo med mig över helgen som hon inte alls tycker om, hos föräldrarna springer hon till dörren när man säger att vi ska gå ut, här gömmer hon sig i sängen...

Men igår i alla fall, mockat och klart när jag kom dit (sånt gillar vi) så fixade bara maten och tog in min extremt leriga häst. Vi red en sväng i skogen, väldigt off road. Lite trav och en liten galopp hann vi med också, oerhört mysigt. Tandläkaren kom till stallet när vi kom tillbaka, egentligen skulle jag inte kollat ängla men kändes lika bra när hon ändå var där. Men hon hade fina tänder, raspade lite på kanterna som var sylvassa annars var det inget att anmärka på, känns skönt. Idag hade jag tänkt rida ett pass på banan men så kom jag på att hon ska vaccineras idag så blir inget med det. Buhu. Vill testa mitt novabett som jag alltid glömmer. 

I lördags skulle vi ut med jobbet, är inte mycket att säga om det mer än att det var jätteroligt. Lite tråkigt blir det när man kommer ut och alla sprids åt olika håll dock. Igår mådde jag inte superbra på grund av lördagen... Men var och firade bror ändå som fyller år. Idag blir det hem och sova en stund efter jobbet och sedan iväg till stallet :) 

Thats my life liksom.