när tillit blir till hat.
Finns väl så många sätt att beskriva hur jag känner just nu att jag inte har en aning om vilket jag ska välja.
För det första är jag otroligt sviken på någon jag trodde jag kunde lita på, men det är väl livets gälla gång, man har vänner sedan mister man dem, det är naturligt, men jag vet inte om jag tycker det är naturligt att mista dem på detta sätt. Det känns tomt liksom, de flesta av mina vänner försvinner ifrån mig, hur konstigt det än låter.
För det andra är jag otroligt ledsen för att jag sårade DIG. och jag skriver det med STORA bokstäver för du betyder otroligt mycket för mig. Jag gillar inte att kategorisera människor men du är faktiskt någonting extra, någonting speciellt. Du är en av få människor jag aldrig vill (eller kommer) släppa taget om. Du har bevisat att det finns människor man kan lita på, bara genom att vara dig själv. Det är svårt att hitta decent folk som faktiskt förstår en och som man känner att man kan snacka med, men jag har gjort det, och jag hoppas du känner samma.
När man sedan tror att man förlorat denna människa.. Det känns som om man förlorar en del av sig själv, som att.. hela själen slits bort och kvar blir bara ett skal. Ångesten sliter tag och det blir svårt att andas, man kan inte sluta skaka och tårarna bara rinner.
Ingenting
Tomhet
Ensamhet
Det är vad som finns kvar.
Och det är då man inser, när man ligger där helt sönderkörd och hjälplös, då inser man att man verkligen älskar, att det här är ingen lek. Det här är allvar. Jag önskar jag kunde vara den du förtjänar. Jag önskar jag kunde ge dig hela världen, men jag kan inte jag är bara jag, men det är jag som älskar dig.
För det första är jag otroligt sviken på någon jag trodde jag kunde lita på, men det är väl livets gälla gång, man har vänner sedan mister man dem, det är naturligt, men jag vet inte om jag tycker det är naturligt att mista dem på detta sätt. Det känns tomt liksom, de flesta av mina vänner försvinner ifrån mig, hur konstigt det än låter.
För det andra är jag otroligt ledsen för att jag sårade DIG. och jag skriver det med STORA bokstäver för du betyder otroligt mycket för mig. Jag gillar inte att kategorisera människor men du är faktiskt någonting extra, någonting speciellt. Du är en av få människor jag aldrig vill (eller kommer) släppa taget om. Du har bevisat att det finns människor man kan lita på, bara genom att vara dig själv. Det är svårt att hitta decent folk som faktiskt förstår en och som man känner att man kan snacka med, men jag har gjort det, och jag hoppas du känner samma.
När man sedan tror att man förlorat denna människa.. Det känns som om man förlorar en del av sig själv, som att.. hela själen slits bort och kvar blir bara ett skal. Ångesten sliter tag och det blir svårt att andas, man kan inte sluta skaka och tårarna bara rinner.
Ingenting
Tomhet
Ensamhet
Det är vad som finns kvar.
Och det är då man inser, när man ligger där helt sönderkörd och hjälplös, då inser man att man verkligen älskar, att det här är ingen lek. Det här är allvar. Jag önskar jag kunde vara den du förtjänar. Jag önskar jag kunde ge dig hela världen, men jag kan inte jag är bara jag, men det är jag som älskar dig.
emptiness. turkey? cat.
Jag fattar inte vad jag gör för fel? var jag än går så vänder folk mig ryggen och sysslar med någonting annat. Hittar på någonting annat att göra än att bry sig om mig.
SNÄLLA låt mig vara.
Inte för att det är vad jag vill, men det är vad som verkar vara det enda som fungerar för mig. Kanske är det så att jag ska vara ensam? Kanske är jag inte gjord för att ha några vänner, no offense de jag har, ni är de bästa =) men jag har själv insett att jag inte kan vara i närheten av andra människor länge utan att känna som om jag håller på att drunkna, hur kan överhuvudtaget drunkna i närheten av människor?
Kanske är jag gjord för att vara ensam? kanske är det därför jag inte passar in, inte är som alla andra, kanske är det därför jag sårar mina vänner, för att jag inte vet hur man ska bete sig i närheten utav andra?
Åtminstonde är det lätt att tänka så
Fast det är svårt att känna. Kärlek? Hat? Ensamhet? Närhet? Jag känner inget utav dem, förutom ensamhet, nästan hela tiden, och tomhet. hat och kärlek spelar ingen roll för mig. båda delarna skiter sig alltid ändå. och tvingar man sig till att känna hat så slutar det alltid i att man inser att det man egentligen känner faktiskt är kärlek. för hat är ju grundat i kärlek, right?
och tomhet, ja det har jag så det både räcker och blir över.
SNÄLLA låt mig vara.
Inte för att det är vad jag vill, men det är vad som verkar vara det enda som fungerar för mig. Kanske är det så att jag ska vara ensam? Kanske är jag inte gjord för att ha några vänner, no offense de jag har, ni är de bästa =) men jag har själv insett att jag inte kan vara i närheten av andra människor länge utan att känna som om jag håller på att drunkna, hur kan överhuvudtaget drunkna i närheten av människor?
Kanske är jag gjord för att vara ensam? kanske är det därför jag inte passar in, inte är som alla andra, kanske är det därför jag sårar mina vänner, för att jag inte vet hur man ska bete sig i närheten utav andra?
Åtminstonde är det lätt att tänka så
Fast det är svårt att känna. Kärlek? Hat? Ensamhet? Närhet? Jag känner inget utav dem, förutom ensamhet, nästan hela tiden, och tomhet. hat och kärlek spelar ingen roll för mig. båda delarna skiter sig alltid ändå. och tvingar man sig till att känna hat så slutar det alltid i att man inser att det man egentligen känner faktiskt är kärlek. för hat är ju grundat i kärlek, right?
och tomhet, ja det har jag så det både räcker och blir över.
