granbark

Har senaste dagarna faktiskt känt något som jag inte brukar känna, motivation! Till att rida, träna hundar, träna mig själv. Kanske är det att jag varit sjuk så länge och varit hemma eller så är det bara för jag går över och jobbar morgon nu (man hinner ju INGENTING när man jobbar kväll) men jag vill faktiskt göra massa saker! 

Jag hoppas att hallen är ledig för träning på torsdag för då ska jag göra det på förmiddagen, sedan rida och kanske träna mig själv! Vet ju hur hemskt det är att jag sitter och planerar för torsdag redan nu för allvarligt, jag kommer ju stressa ihjäl? Jag som måste försöka att ta en dag i taget och inte tänka en vecka framåt. Det är ju lätt, inte. Men nog borde det väl vara okej att strukterera upp sina veckor? Jag blir ju mer stressad om jag inte gör det för så känns det ju som jag inte gör någonting alls.

 

Jag tror att jag behöver saker att se fram emot helt enkelt, vill vara med på WRÖs tävling den 27/3 och det är ju ett realistiskt mål, fast bara i skritt och trav. Kommer aldrig kunna sätta en galopp tills dess så det struntar jag i.

Vad gäller hundarna har jag ingen tävling att träna till men vill ju tävla fortsättningsklass framåt april/maj så måste börja träna det, och Vanja vill jag vara med på en inoffare i sommar så det kan jag ju träna mot. Tror jag måste ha konkreta mål som sagt, att bara träna för att har jag ingen motivation till.

 

Gällande hästen har det ju varit en ENORM hjälp att få ha henne helinackorderad, att inte behöva känna att jag måste dit när jag inte hinner har varit jättebra för att hitta tillbaka till att det är roligt med häst.

 

Har ju skaffat gymkort också, minst en gång i veckan, helst två (en gång simma och en gång träna) vill jag dit, men djuren går ju före som alltid. Måste dessutom vara helt frisk innan jag börjar.

 

Ska försöka ha små, små mål så ska jag förhoppningsvis orka hålla igång denna vår!

 

En till heldag på klubben idag, agility med massvis duktiga hundar! Det är oerhört givande att se dem våga springa genom tunnlar och hoppa genom däck när de inte vågat det från början. Tog ut mina hundar och gick en liten promenad för att värma upp och började sedan med herrn. Stort misstag att inte motionera mer innan haha, han var helt crazy. Nog att de fick stimulans igår men annars har mitt engagemang varit under all kritik nu när jag varit sjuk, så han var minst sagt överallt. Igår gick det ju så himla bra och han tog alla hinder utan att tveka men idag var det jobbigt igen och man var tvungen att stanna och skälla efter två hinder. Ingen idé att bli arg på honom så bytte hund och tog Vanja istället som gick totalt klockrent och med ett helt fantastiskt engagemang. Jag blir så glad över att min rädda hund kan tycka det är så löjligt kul med något! Ena hörnet av hallen var visserligen lite läskigt så fick övertala henne till att ta det hopphindret men klagar inte, för ett halvår sedan gick hon inte i närheten av hallen. Nu är det inga större problem att vara där och hon hälsar självmant på nya människor på klubben.

 

Hann dessutom med en lugn promenad (med övertaggade hundar så var ju inte så lugn haha) i den fina skogen. Sedan möte och hem och göra tråkiga saker. Nu sitter jag och väntar på att gå och lägga mig typ, upp vid 04 för jobb! Känns ändå bra, rätt nöjd efter en bra helg där jag fått ladda med massa positiv energi. Inte mycket ångest ikväll, fler sånna kvällar tack!

 

Upp tidigt idag för en sjukling, eller ja det är ju mycket bättre nu men tagit lite mycket sovmorgon nu när jag varit sjuk hehe. Åkte hursom till klubben för en träff med kursen jag går nu, började med att vi släppte Lilly och Vanja, och ett par hundar till men allteftersom folk kom så släpptes fler hundar och efter ett tag var det en hel hög med hundar som sprang runt och busade.

Mycket handlar ju om kommunikation och hur man själv beter sig, det är ju trots allt inte hundarna som tränar utan hundägarna, ja jag fick en hel del att fundera på, om alltid! Älskar kurser som ger så mycket så man verkligen sitter i bilen på vägen hem och funderar över vad man gått igenom. Tillomed i min röriga hjärna går en del information fram hehe.

Det kom två barn i slutet av passet som Vanja blev rädd för, på gott och ont. Självklart tråkigt att hon blir rädd men ändå bra för då kan jag visa upp mitt problem på annat sätt, många som träffar Vanja tror annars att hon inte är så osäker eftersom hon är ganska bekväm ute på klubben. Fick lite bra råd även där, att fortsätta promenera med henne trots att hon är lite obekväm. Dessutom så ska jag träna på att inte vara så ångestfylld, där har jag ju en hel del att träna på...

Framåt våren ska vi vara med på en lösdträningskurs, den ser jag väldigt mycket fram emot. Vore en dröm att kunna ha hundarna lösa, verkligen. Tänk va lyckliga de skulle vara...

 

Efter kursen skulle vi fota oss, lättare sagt än gjort. Vanja var mycket villig till att ligga precis där vi skulle fotas tills det blev dags för själva fotningen, då ville hon inte alls vara med. Skulle fota var hund för sig också och ja, det kunde ju gått bättre men funkade hyfsat när vi satte dem på ett trimbord. Får se hur resultatet blir sedan.

 

Avslutade med att bygga en agilitybana inför morgondagen, ska ha temadag och finnas där som lite stöd så byggde en bana. Nikko och Vanja fick testa, platta tunneln tyckte Vanja var lite läskig först men sedan bara flög hon igenom. Nikko hade inga problem alls, ska nog ta tag i dedär med agility igen för de fullkomligt älskar det båda två!

 

Nå, väldigt trött ikväll så ska fixa lite mat och ta det lugnt för imorgon ska jag som sagt vara på klubben 10.30, möte sedan vid 14 och sedan stressa hem för en middag med karln. På måndag ska jag väl ändå lyckas jobba hade jag tänkt, känner mig mycket piggare nu!

 

Jag hann jobba ungefär 2 timmar i tisdags innan jag började kräkas något grymt så jag fick gå hem och konstatera att min kära sambo smittat mig med magsjuka. Helt sjukt hur kasst immunförsvar jag har, borde inte ens få kalla sig immunförsvar så som det beter sig. I alla fall så har jag legat hemma sedan dess, jag var ju inte precis frisk heller för hade problem med att prata och, andas. Hostan sitter fortfarande i men jag har fått tillbaka mestadelen av rösten, märkte dock idag att jag ännu inte kan anstränga mig för flåsar helt sjukt mycket för igenting.

 

Tills imorgon var tanken att jag skulle sitta på hästen igen men jag känner mig inte riktigt redo för den uppgiften så vet inte vad jag ska hitta på. Kanske kör en sväng istället, fast hade tänkt rida på banan och hon får ju ändå inte anstränga sig så mycket så ja... Vi ser vad vi hittar på helt enkelt! Till helgen blir det massa hundsaker som ska fixas, känns som jag kommer bo på klubben haha!

 

Lördag morgon.

Skulle kolla starwars igår kväll men jag somnade i soffan som vanligt, helt omöjligt att hålla mig vaken haha så gick och la mig, vaknade 10.30 så enormt skönt att få sova ut ordentligt!

 

Jag borde ha massa planer för dagen som vanligt men de flesta blir det nog inget av. P har städat undan rätt bra igår så finns inte så mycket att städa och jag är hundvakt. Vet inte om det blir någon långis, beror på vad jag bestämmer mig för är bäst.

 

Mycket grubblande. P ska jobba och jag tror att jag ska få sällskap. Det är skönt att typ inte göra något alls också.

 

Beställde lite saker ifrån Lyko, hårinpackning är ett måste för att den röda färgen ska hålla. Jag kör dessutom på extremtoning nu som tvättas ur en hel del med varje tvätt, sådär kul. Så då är det ju extra bra att kunna slänga i lite färg. Har fastnat för Maria Nila, dels för att den verkar vara baserad lite mer på rosa än orange. De flesta färger som säljs i typ mataffärer bleknar åt det orange hållet, awful. Nu tvättas väl denna ur lite fortare ändå men ja. Det som är roligt är att man kan blanda, jag köpte en som heter Vampire red som verkade vara lite åt orangehållet. Hade kvar rosa från i somras så blandade i litegranna och nu liksom skiftar det år det rosa hållet, fint! Maria Nila inpackningen är också trevlig för den luktar så gott, brukar beställa pumpflaskan men nu fanns det nån tub det var rea på också så köpte den!

 

Köpte ett par schampon, ett revlon som är 2 i 1 balsam och schampo och ett annat märke. Har bara testat det andra märket som jag inte minns vad det var. Är som ett schampo med röda pigment, funka rätt bra för trots att håret blödde så märkte jag ingen större skillnad. Brukar lägga lite av färginpackningen i balsamet varje gång så håret får en liten extra boost. Det märks himla skillnad! Håret blev så förstört efter blekningen men nu börjar det repa sig. Det bästa med toningen är ju att även om man måste använda den rätt ofta så sliter den ingenting på håret, väldigt skönt kan jag säga om det är som jag att man har lite slitet hår.

För några månader sedan så gick jag i foppisar i stallet. Skulle ta in hästen från hagen och hon trampar på mig och vrider till så det gör helt fruktansvärt ont. Inte lyfte hon hoven heller, stod kvar där helt störd ovanpå foppisad. 

 

Det viktigaste  (foppan ) höll men foten blev det värre med. Tror det gick av men de gör man ändå inget åt så skitsamma. Nu gör den ont från och till, när jag gått mycket med hundarna eller när jag ska ha ner foten i skor så gör det hemskt ont.  

 

Horze hade 30% på valfri horze-produkt så jag klickade faktiskt hem ett par jodpurshkängor med stålhätta. De var lite stora men går ju att ha extra strumpa i tänker jag. Sulor finns det ju också som gör skon liiite mindre så kan ju vara värt att kolla på. Skönt att slippa få söndertrampade tår...

Blev så less efter senaste veterinärbesöket att jag deppade ihop helt hehe. Det gick sådär, de pluddrade hela tiden om hur gammal hästkraken är och att det är konstigt att det läkt så bra som det gjort. Så jag borde faktiskt vara glad. Nu ska hon stå inne nån vecka till och sedan får hon gå ut om det är i en plan hage med fast underlag, tror hon skulle få gå på ridbanan det vore ju perfekt.

 

Igår shoppade vi för löjligt mycket pengar och idag har jag mått dåligt så har inte gjort så mycket mer än åkt till mamma och pappa och ätit. Dessutom trampade hästen mig på foten nu ikväll. Fruktansvärt onödigt.

 

Trailclinic idag, började rida ett pass vd 10 och sedan igen vid 14. Gick superbra faktiskt, är väldigt nöjd även att hästen ser ut som en kamel på bilderna, igen. Blir tokig, men hon kändes desto finare så får hoppas att det bara var foton tagna i dåliga ögonblick hehe. Måste börja rida mer för tränare känner jag för utan kommer vi ingenstans, har lärt mig massvis bara idag. Blir att ta tag i det så småningom. Fick köra ett par kluriga banor och jag käner liksom att trail kanske inte är min grej men det är helt klart bra att kunna! Speciellt att kunna variera de olika gångarterna utan att hästen lägger iväg. Vill ha en såndär mjuk och smidig häst, så nu blir det att träna till det. På torsdag blir förhoppningsvis min rockard fixad och sele ska införskaffas på tisdag. Imorgon ska jag klippa mig, det är jättespännande. Jag som verkligen avskyr frisörer för de gör aldrig som jag vill hehe. Ska dessutom hämta hem en släde, det gäller att börja i god tid....

 

Hobbyhäst eller häst som hobby?

Det är väl samma sak.

 

Har funderat på en sak faktiskt. Jag tycker det är jättekul att tävla, speciellt häst. Ändå har jag inga ambitioner alls, jag vill bara göra det för att det är kul. Borde jag inte satsa lite i alla fall? Ängla är en superb allroundhäst, det går att rida western, dressyr och hoppa. Jag skulle nog dock aldrig kunna komma högre i klasserna med henne. Varför? Varför kan jag inte välja en gren och rikta in mig på den och bli riktigt bra på den? Western är dökul och är det jag vill syssla med men finns så få tävlingar om man inte vill åka jättelångt. Kanske borde satsa på typ dressyr istället? I alla fall kunna starta någon enklare klass, men jag har inte ens grönt kort ju. Nu har jag tänkt mig att jag ska försöka åka på någon pay and ride eller jump bara för att komma iväg men det är svårt, för jag kan inte bestämma mig för vad jag ska satsa på. Sen helt ärligt sitter jag inte på världens bästa ämne att satsa på heller, i någon gren. Det är dock som det är, ska jag ha en häst så ska det vara Ängla. Jag bara funderar, om man inte ska rikta in sig mot något och verkligen satsa.. Det vore roligare att faktiskt kunna tävla lite och bli riktigt bra på något. Tycker man att det är kul, och hästen tycker det är kul, då borde det ju bara vara att köra?

Måste fundera på vad jag ska satsa på...

 

I måndags hade jag bråttom för jag skulle in till veterinären. Anledningen till det var att jag i september när Vanja vaccienrades börjat oroa mig lite för en knöl i hennes ögonvrå. Den kom och gick litegrann tyckte jag, försökte tvätta men det hjälpte inte riktigt. Påtalade detta för veterinären som vaccinerade som inte ens såg något. Nehe tänkte jag då var det väl ingenting att oroa sig för. I mars (tror jag) var vi inne och vaccinerade pojkarna, Vanja fick hänga med och jag frågade då igen om denna knöl som inte försvunnit. En cysta var den veterinären stensäker på och jag fick boka tid till någon som var bra på det. Ungefär en månad senare fick vi komma in och hon försökte spola tårkanalen utan att lyckas, nej men det är nog en cysta du får gå till en ögonspecialist. Ja men tack då, vänta ytterligare en månad. Då hade de ju sagt att min hund har en tumör, kul att gå med den klumpen i magen liksom haha.

 

I alla fall så fick vi i måndags komma in till veterinären, specialisten. Hon klämde och kände och gav lite bedövande. Försökte spola men insåg att där var det stopp ja, fast i övre tårkanalen rann det fint (därför hon inte haft rinniga ögon). Det blev tal om att åka till Strömsholm för datortomografi och massa andra saker, hej och hå. Så skulle de bara sticka hål i det och dra ut ett litet cellprov. De stack in sprutan och drog ut... massa var. Rätt mycket var. Antagligen något som fastnat i tårnakalen och det blivit en liten inflammation som legat där och gottat sig. Tro att ens hund har cancer ett par månader fast det "bara" var en finne, haha. Ja, det måste vara skönt för Vanja att ha den väck i alla fall. Risken är stor att den kommer tillbaka efter vi slutar med antbiotikan, vilket inte är så kul. Då får vi in igen och dränera osv. Så jag hoppas hon håller sig. Stackarn får äta ännu mer mediciner, hon som verkligen älskar det... Not.

 

Lina fick hoppa lite i lördags, typ bebishinder men det gick bra! Tror att både Lina och Ängla uppskattade det hela. I söndags skulle tanten löshoppas, hon hade inte riktigt den energin som hon brukar ha, springa med svansen på ryggen och sådär men hon hoppade väl en meter i alla fall innan hon satte sig på bakhasorna och sa att nehe du, den hoppar jag minsann inte över ;)

 

 

Det är lite tomt just nu, dels för jag sålt min telefon och nu har en winphone som det inte finns någon app i. Man ser där att mestadelen av mitt bloggande sker från telefonen hehe. Nå, väntar med spänning på min samsung s6! En vanlig blev det, ingen edge. Fin blå färg dock, hoppas den blir bra men det tror jag. Den ska jag minsann ha i flera år för nu är jag trött på att byta mobil hehe. Är lite tråkigt att ha en telefon som man inte kan göra något alls med, men det gör ju att man blir ännu mer glad när man får sin nya sen!

Packar mest annars, har inte ridit på flera dagar och tänkte sätta igång till helgen ingen men så blev jag sjuk, hoppas det går över snabbt för det är inte roligt kan jag lova. Packar som sagt, allting ska ner i kartonger och finns hur mycket skit som helst kvar. Idag har jag haft så ont i halsen så det blivit väldigt lugnt med allting. Sovit lite, legat i sängen och snart ska jag ut med hundarna och laga mat. Vanja fick sig ett bad idag, så hon är rätt hyper.

 

Nej men det är ungefär allt som händer just nu hehe, inte mycket alls. Imorgon ska jag till sjukgymnasten och sedan till Västervik med mor.

 

Nej men helt fantasiskt bemötande på evidensia i valla, de ringde dessutom idag för att veta hur han mådde. Är det någonstans jag vill arbeta så är det på ett djursjukhus. Så jobbigt att mina betyg sätter käppar i hjulen. Men man ska ju aldrig ge upp! 

Det är också härligt men samtidigt fruktansvärt tråkigt men vädret är helt underbart. Kommer ju inte till stallet en enda dag idag och nikko ska opereras imorgon och sedan ut till mamma och pappa så honom ser jag ju inte heller. Hemskt detta. 

Nå bara hålla i till 21

Gick en promenad med Nikko också, lite träligt när det är vattenpölar överallt för råkar jag skrapa uppblite grus blir han helt till sig och vägrar gå vidare innan vi lekt hans favoritlek, sparka sten i vatten. Han är knäpp men hans kärlek för stenar förklarar kanske varför han ska dra ut en sprucken tand på tisdag...

Hann också med att träna lite, med betoning på lite... 30 min på crossen. Nu ska jag bara hålla mig vaken hela natten så åker jag en sväng till Örebro imorgon. 

P kom hem och sa att flera ur Vanjas kull blivit avlivade på grund av att de var som Vanja, rädda (nu stämde inte det, tack och lov). Men tänk om jag låtit Vanja få det ödet? Valt att avliva henne istället för att arbeta med problemet, hitta lösningar. Alla har säkert inte den möjligheten och var de som Vanja kan jag kanske förstå dem. En omplacering med en sådan hund kan vara oerhört stressande och kanske blir det bara ännu värre. Kanske har man ingen möjlighet att flytta någonstans där det fungerar så man inte kan ha kvar dem själv, kanske fungerar det ingenstans? Vanja reagerar främst inne bland bostadsområden, i skogen är hon som vilken hund som helst. Andra hundar kanske reagerar på helt andra saker och inte fungerade av den anledningen. En hund som inte lever mer lider i alla fall inte.

 

Hur osäkerheten yttrar sig kan säkert även det spela roll på vilket öde hunden får, i Vanjas fall handlar det främst om att hon låser in sig i sig själv, det går inte att nå fram till henne, men hon gör inget. Hundar som istället reagerar kan framstå som jobbigare, "aggressiva" och kan bli avlivade på grund av det. Jag har sett flera personer som inte är jättebra på att läsa hund som sagt att Vanja är helt normal, de ser inte den hukade kroppsföringen, svansen som ligger tryckt mellan benen och de vaksamma öronen, de kan helt enkelt inte läsa hund. Hade Vanja hamnat hos en sådan familj hade de kanske inte sett hennes problem som ett problem. Varför morrar hunden när det kommer folk? Skärpning hunden. "Hon är jättesnäll, går fot hela tiden" eller "va skönt, hon vill typ aldrig gå ut". Att kunna läsa hund är så ofantligt viktigt när man har att göra med osäkra hundar, hon morrar för hon vill att du håller dig på avstånd, hon går fot för att hon stängt av, hon vill inte gå ut för hon är rädd för vad som finns utanför dörren. Hade Vanja hamnat hos någon som inte förstått hennes signaler kanske hon hade fått gå hela sitt liv med en inre stress.

 

Jag säger inte att Vanja mår bra nu, det gör hon inte. Så fort hon är hos mig är hon stressad, hon mår dåligt av att gå ut. Jag försöker göra något åt det främst genom att mina föräldrar får ha henne tills vi flyttat till ett lugnare område så att hon kan må bra under rastningarna. När vi väl flyttat kommer den omständiga och långa resan, den kommer innehålla ofantligt mycket träning och bakslag men förhoppningsvis, om det så än tar 7 år så kommer hon i alla fall fungera som en vanlig hund och leva ett vanligt hundliv. Jag kan inte uttala mig om hennes kullsyskon för jag känner dem inte, men jag känner Vanja. Har de fått ett uns av den godhet som finns i den hunden så är det värt att kämpa med med näbbar och klor. Självklart måste man alltid överväga om det är värt det, är det värt den smärtan och stressen det kan innebära för hunden medan man tränar på problemet? Går det inte alls att lösa? Jag har tur som har så snälla föräldrar som kan ha Vanja innan vi flyttat, alla kanske inte har den möjligheten. Det är sorgligt, och det är synd att man ska avla vidare på sådana egenskaper när de uppenbart finns i släkten.

 

Nå, jag har fått skriva av mig lite och jag hoppas verkligen att det en dag kommer bli hund av mitt bruna kvicksilver också. En hund med sådan lojalitet, träningsvilja och framförallt glädje och kärlek blir svår att hitta igen. Hon kommer aldrig lämna min ägo, det kan jag svära på.