granbark

Nu är jag riktigt trött, inte minst vid tanken på vad som behöver fixas imorgon.

Ringa matsäljarna,
ringa kommunen,
fixa hästen till och ifrån kliniken
laga mat till puben
fixa en utklädnad till puben

och så ska jag plugga och ta hand om hunden emellan allt detta... Har redan avskrivit mig från allt faddrande imorgon och det är nog lika så väl att det förblir så även att jag egentligen hade tänkt vara med lite om jag hann.. Men det gör jag nog inte hehe

Har nu varit här i ett par dagar, väldigt roligt faktiskt. Har varit fullt upp exakt hela tiden så har liksom inte hunnit med att leva känns det som. Igår var Krabats ägare ute och kollade på honom på morgonen, sedan hem o ut med hunden innan fadderinfoträff efter lunch, handla, ut med hunden och sedan grillning på kvällen. Skulle lägga mig tidigt man som vanligt var jag inte i säng förrän typtvå. dåligt av mig.

Idag blir det mer fadderinfo, ska ut med hunden upp till stallet och hämta cykeln också, annars ska jag mest städa och försöka rätta den där praktikrapporten jag inte rättat än ... -.-

Men nu blir det nog lite städ!

Idag har jag minsann hållt igång hela dagen, från dess att hundarna väckte mig!

Har mest varit packande och stuvande men även en del pluggande. Tror att jag nyss gjort klart mitt projektarbete men får läsa igenom det imorgon när jag är lite mer pigg. Har säkert glömt en massa men det är smällar man får ta! Har ju även ett arbete i djurhållning som jag inte lämnat in igen, he-he.. jaja.

Bilen är i alla fall helt full så när som på bagageutrymmet som vi ska fylla med hund imorgon hästtransporten är hämtad och iordningkollad så det är bara att ta den och köra! Det är ju ganska bra för hästen att åka på E4an och de jämna raka vägarna som vi ka ut på imorgon så det ska nog gå bra även att han inte är fullt frisk. Kollade bara på honom på avstånd idag men han såg lite hängig ut.. Får tempa honom innan vi åker imorgon men annars är det bara att hålla ut tills klinikbesöket på måndag!

Så imorgon blir det upp vid 6 för att duscha o packa de sista, slänga in hunden i bilen, åka o hämta hästen o sen raka vägen till skaraborg!

uuh, jag älskar min lägenhet, den ligger jättenära precis allting, tar typ 2 minuter att gå till skolan och lika lång tid att gå till affären. Enda nackdelen är att när det är varmt så blir det typ  VARMT alltså ohälsosamt varmt eftersom det inte finns någon ventilation what so ever. Likaså om datorn varit igång länge eller nått sånt.

Men till nästa sommar har mor och far inte möjlighet att hjälpa mig med hyran, och jag lär ju knappast veta i februari (3 månaders uppsägningstid u know..) ifall jag fått sommarjobb/kurs. Så jag har börjat fundera på att flytta upp till Kaplan (där alla hippa studenter bor) till en 1,5 rumslägenhet. Den är ju bara hyresfri en månad så det är väl exakt skit samma egentligen men hjälper väl lite.. Far var inte jättetaggad på att dra hem alla mina grejjor till dom även om det är vad jag allra helst skulle velat hehe...

Inte har jag ju heller speciellt mycket pengar jag kan tjäna under tiden, det kommer bli tillräckligt knapert att leva när man har häst också..

Nu är det ju så att jag inte vet om hästen kommer stanna hos mig, jag hoppas ju innerligt på det men man vet ju aldrig. En anledning jag har att tveka på kaplan har varit att det är 300 kronor dyrare i månaden och det är väl vad jag får över om jag har kvar hästen o bor där jag bor nu... knapert... haha

Jaja nu kom jag på att det är 6 månader kvar till februari, då jag måste säga upp den, så det är ju egentligen rätt chill x)

Vet ni vad som är riktigt synd?
Människor som inte inser hur awesum dom är.

Jag har en vän som alltid är där och lyssnar, som alltid stöttar och jag vet seriöst inte hur han orkar men likväl, alltid. ALLTID. Ändå förstår han inte hur bra han är.

Sjukt.

Att jag inte ens kan sätta ord på det

Det är sjukt bara.

Tänk om alla bara kunde suga åt sig när man gör något bra, när man gör någon annans liv bättre och ta del av det själv och liksom må bättre själv? Det fore fedt fint.

Detta med benskydd till hästar alltså, att ha eller att inte ha?

När jag började rida Krabban så hade han alltid skydd, alltid! NUmer (när han inte var halt och sådär är klart) så varierade jag lite beroende på vad jag sysslade med.

Enligt min mening är det inte bra att jämt och ständigt rida med skydd då hästen kan lära sig att det är okej att den slår i fötterna, för det känns inte ändå. Detta är väl inget att eftersträva precis. Jag använder numer bara vid hoppning ungefär, i början hade jag även när jag red ut eftersom han inte var var vid så kuperad terräng och på så vis misshandlade sig själv jämt.

Det känns som att många människor (om de inte är ovetande som jag var) klär på sina hästar allt vad de förmår i skyddväg, och man kan fråga sig själv varför?
Ska hästen hoppas så okej, för då kan den slå i bommar och slå sig på benen helt enkelt men om man ska rida ett pass dressyr, varför sätter man på benskydd då?

Min kära voffsing har minsann blivit hyfsat morgontrött, morrar på far varje dag när han försöker gå ut med honom, så sorgligt haha

Idag begav vi oss iväg till kurs och det var viltspår som stod på agendan!

Han tyckte det var rent jättehemskt att sitta i bilen, matte var ju jättehemsk som tvingade honom att sitta där alldeles ensammen. Men han slutade skälla efter ett tag och vi kunde lägga spår och fika medan det la till sig. Nikko tyckte det var jätteknäppt att matte hade drättlat massa blod i personspåret och skulle prompt slicka upp allt vilket visserligen gjorde att han blev väldigt spårnoga men vet inte hur bra det är att han är så jätteseg. Instruktören trodde dock att han skulle få upp farten bara han fattade vad han skulle göra och som sagt så var han väldigt noga.

Fick köpa en klöv av dem och ska iväg imorgon och försöka få tag i blod så att jag kanske kan lägga lite spår här hemma innan jag försöker i Skara. Ska hinna med i alla fall 3 tills nästa kurstillfälle som är om ungefär två veckor.

Har hemskt dåligt med bilder på stackarn, så här kommer en gammal.

Var ute hos hestis idag som haltade rätt rejält, har skickat iväg en bokning via internet till Skara så förhoppningsvis får vi tid på måndag. jag vill helst ha tidigare men dumt att påbörja behandling här och sedan vara tvungen att åka till Skara.. Det är ju liten bit att gå till kliniken men jag får göra det helt enkelt. Tror inte jag kommer våga rida honom dit.

Jag hoppas på att det inte är något farligt, men jag är realist och tror egentligen att det kommer gå åt helvete. Är det benpålagringar (vilket det med största sannolikhet är) så är det inte så mycket att göra direkt.

Inte mycket bilder i inläggen precis, men jag har ju inga snygga bilder att lägga in.

Det är sjukt att vi skaffar husdjur
för det gör så ont när de lämnar oss

Jag har inga klara besked, jag vet varken ut eller in
Jag vet bara att min älskade Krabat förmodligen har pålagringar i en kronled, och att det oftast inte finns något när det gått så pass långt att de haltar.

Jag vet varken ut eller in
Ingen onormal användning, inga långa pass, varierande underlag, varierande träning. Dessa knölar har dykt upp väldigt snabbt, men är stenhårda så förmodligen pålagringar.

Förkrossad

Kan vara något från hans förlutna som spökar, han har ju haft små knölar sedan jag haft honom, men när man inget vet, inget kan... Vänster fram har blivit mycket större nu och han går orent
Har inte varit hemma på hela helgen så får kolla imorgon när jag kommer ut, på fredag flyttar han tillbaka till Malmsäter och på lördag eller söndag så kommer Nina ut så får vi prata om hur vi ska göra...

Jag vet varken ut eller in.
Han är den goaste hästen jag känner
Den bästa
Han som alltid ger 110%
Som är genomärlig ända in i själen
Min bästa vän

Det gör ont att föreställa sig att inte ha honom längre, att han skulle försvinna

Det gör så ont

Jag är A-R-G.
Igår skulle jag rida, men när jag skrittat fram och börjat trava så visar det sig att han är halt. En skithård knäl under kotan på leden där, de trodde att det kunde vara benpålagringar. Jag hoppas att det inte är någonting allvarligt jag, har ingen lust att hålla på att åka till stallet tre gånger om dagen och åka till kliniken varannan dag. Nej men allvarligt, det blir svårt när jag inte har tillgång till transport eller bil och sen är det ju självklart jättejobbigt för hästen. Blir det inte bättre och bara strular måste jag tyvärr överväga att lämna tillbaka honom, vilket självklart är jättetråkigt och jag dör inombords bara jag tänker på det... Men jag har liksom varken tiden eller orken rent psykiskt att ta hand om en sjuk häst, och är det benpålagringar i leden är det nog inte så mycket att göra tyvärr...
Jag ber en bön och hoppas påatt det gått över tills jag kommer hem i alla fall.

Nu sitter jag i Skara, har gjort alkoholkunskapsprovet och blivit godkänd på det så nu är det klart i alla fall. Imorgon bär det av till Nordens ark och redovisa (hehe) och sedan blir det att stanna i Skara tills på månadg för då kommer brandinspektören och kollar. Sedan ska jag raka vägen hem och iväg på hundkurs, ingen rast och ro!

Igår red jag Elins häst, fin är hon, men snabb i traven och drog iväg med mig i galoppen. Är väl van vid min häst som man bara behöver ta lite lätt i för att han ska stanna, jag skojar inte men vi galopperade väl minst 20 varv innan hästen stannade av att hon var trött. Suck.

Har varit så sjukt stressad senaste dagarna, och inte helt utan anledning!
Har ju nästan haft en hel kurs att ta igen så det har varit lite kämpigt, samtidigt som pappa velat att jag ska måla huset. Skippade att ta de lugnt igår kväll och pluggade fram till 00.30 vilket resulterade i att jag blev klar med 6 av 8 moment på kursen! Har ett projektarbete kvar liknande det jag nyss skrivit som förmodligen tar två-tre dagar. Ska finlira på det projektarbetet jag gjort och skriva ett till inlägg i diskussionen om senaste kapitlet, måste dock faktiskt läsa det kapitlet först hehee..

Men det tar sig! MEN jag börjar få tennisarm och det gör sjukt ont. Ska ut och måla lite nu, dels för att få lite frisk luft men också för att slappna av lite och få det gjort. Har lovat Frida att vi ska till smultronstället men jag vettefan när det ska hinnas med. Försöker måla så mycket jag kan idag! Puss o kram

Har länge tänk skriva om Krabats utveckling, inte för att jag direkt har några bilder att visa, men ändå!

jan/feb - Jag började som medryttare, kommer inte exakt ihåg vilket datum det var, eller månad, men där nångång tror jag! Jag kommer ihåg att jag fick provrida i utepaddocken för det var tävlingar och vägen ut var för dålig för att rida på. Han typ tip-tappade hela tiden och var spänd som en fiol, var ju ett tag sedan jag red med. Han försökte springa hem några gånger med. Nästa gång jag provred gick lite bättre.
Det gick knappt att trava, lite bättre i vänster varv men han bockade så fort man krävde minsta lilla.

feb/mars - här gick det att trava och tror vi började med NH i slutet av mars, gick rätt bra men han bockade fortfarande. Vi körde väldigt mycket avsaktningar och försöka få traven så lugn som möjligt. Mycket böja och försöka få honom mer rörlig i höger. Han var jobbig i hantering, ville gärna springa före in i stallet och stod inte still när man fixade med honom. Allmänt spänd jämt. Livrädd för bommar. Vill inte hoppa alls eller gå nära.

april - i början av april blev det bestämt att jag skulle få ta honom på foder. Försökte galoppera, fortfarande bara bocksprång. När man longerade på stor volt bockade han också, kunde galoppera på löshoppning men bara i höger varv. Fortfarande jobbig i hantering. Gick inte att rida ut själv, bara stannade och vände, skitjobbigt.

maj - flyttade till Malmsäter och lösdrift. Annan häst med en gång men jobbigare att fånga i hagen, sprang typ bara iväg hela tiden. Jag travade mest, han stannade mycket ute och ville vända. Vi tog vår första galopp ute, okontrollerad men gick att stanna. Var aningens lugnare i hantering i slutet av maj.

juni - Flyttade till Linköping på sommarbete. Var utmobbad ur flocken först men inte svår att fånga! haha.. Gjorde enorma framsteg, började hoppa så smått. Började galopparbete på allvar, kunna ta båda galopper, funkade bara i hörn. Gick ner bättre i form i traven och som en dröm i skritten, börjar jobba lite mer under sig.

juli - Får hovböld i slutet av Juli och får stå. Betydligt lugnare i hantering. Går nu att lämna ensam, inte bockat sedan han först flyttade till Malmsäter.

augusti - igångsättning igen, kommer på mig själv med att jag inte ridit ut så mycket och han går som en klocka. Stannar bara lite ibland eller saktar ner och då är det bara att smacka så fortsätter han. Helt underbart! Jobbar vidare med galopperna och han börjar fatta fattningarna. Jag kommer på att det är lättare att träna dem från skritt då jag har lättare att sitta kvar med överlivet då.

Vi har massa mer mål att uppnå såklart, men mitt mål att kunna galoppera obehindrat på honom är snart uppnått!
När jag fick honom kändes han allmänt obalanserad, nu kan han gå ställd, jobba rätt i rätt tempo och det är en fenomenal skillnad! Han ville inte gå nära bommar men genom att jobba från marken och visa att det inte är någonting farligt så funkade det så småningom och vi har nu hoppat 60 cm uppsuttet, löshoppad 1 m. Han gick inte heller att rida ut på då han bara stannade, det är så gott som borta. Han kan galoppera när man longerar honom på en 10m volt, en enorm skillnad mot förut då han bara bockade.

Han har blivit en helt annan häst, en fin häst utan några problem. Han bara står helt avslappnad när jag fixar iordning honom, försöker inte att springa ifrån sadeln eller något annat.

Det är så härligt när det går bra! Jag blir så kär.

De säger att lycka inte kan köpas får pengar, och inte heller kärlek
De ljuger.

Jag älskar dig så mycket att det gör ont i hela mig. Trots alla gånger jag blir galen på ditt trots och hur jävla jobbig du är.
Trots att du låter förjävligt varje morgon klockan tre.

Men det finns ingenting som är som det här, ingenting renare, ingenting som är mer äkta. Jag behöver aldrig oroa mig för hur jag ser ut, för du bryr dig inte. Jag behöver aldrig oroa mig för att du ska svika mig, för erbjuder jag någonting gott så gör du vad som helst för mig.

Men jag behöver absolut aldrig oroa mig för att du ska sluta älska mig. Vad jag än gör kommer du alltid komma till mig med mina strumpor i munnen, och inte vifta på svansen, utan hela rumpan. Hur ledsen jag än är, hur många idioter som än krossar mitt hjärta, bryter ner mitt självförtroende i små bitar och spottar på dem, hur många som än sviker mig, så kommer du alltid somna bredvid mig vid dagens slut.
Du kommer alltid vara där, och när jag ber dig om en puss kommer du ge mig fem. Du kommer aldrig packa en väska och rusa ut genom dörren, du kommer bara sätta dig ner och titta på mig och vifta på svansen.

Lycka kan köpas för pengar, min kostade 9000, och det var det värt.

Mor och far har ju tagit en omplaceringshund på 9 år som inte har.. det bästa uppförandet.

Jag har inte riktigt stört mig på det så mycket i början men ju mer tiden går desto mer stör jag mig på hur ouppfostrad han egentligen är! Han kommer och buffar när man sitter i soffan för man ska klia honom jämt, ska man putta ner honom från sängen eller soffan händer det att han vänder sig om och försöker bitas. Ska man klippa klorna morrar han och visar tänderna (det gör han i allmänhet om man tar i honom också), han skäller väldigt mycket, han sitter alltid vid middagsbordet och tigger och han gnisslar (ja, inte gnäller, GNISSLAR) typ jämt.

Min hund om han så mycket som piper så skriker de på honom att han ska va tyst, man kan dalta med honom hur man vill, han har aldrig någonsin visat tänderna...

Jag frågade pappa varför han inte är lika hård mot sin hund? Svaret blev "han är gammal, vi vet inte vad han varit med om tidigare"

Nej, det är klart att man inte vet vad han varit med om, men är det okej att skylla ett oacceptabelt beteende på att "han har bott på pensionat"? Visst, han kan ha hafft det tufft på pensionatet, varit tvungen att gnälla jämt för att få uppmärksamhet och kommit och buffat hela tiden för att få kel, men jag är ändå övertygad om att ifall de hade satt upp gränser på en gång, bara ignorerat honom, då hade han blivit mycket bättre.

Jag är själv inte för de här hårda metoderna med att trycka ner hunden hela tiden, däremot så kan jag erkänna att jag gör det ibland, om det är någonting tillräckligt allvarligt som han absolut INTE ska hålla på med. Men deras hund gör de aldrig så mot, och de blir arga på mig om jag gör det, men min hund är de på med en gång. Då undrar jag, vad är skillnaden?

Enligt min filosofi är det samma sak om hans hund gör något, eller om min gör det, jag gör inte skillnad på hur gamla de är, eller liverfarenheter, det är klart att det spelar in, men deras hund hade säkert anpassat sig bättre om de hade satt upp regler.

De skryter också om hur oerhört väldresserad han är. Han är duktig på tävlingslydnad, däremot vardagslydnad... Funkar inte sådär jättebra. Men i o med att han kan tävlingslydnaden så låter de honom slippa undan med allt annat, och säger att "ååh vad duktig han är!"

Idag är en såndär dag då verkligen ingenting går som jag vill. Har väntat hela dagen på att min sele ska komma, har suttit o typ uppdaterat webläsaren! Sedan runt 14 gav jag upp, går in nu och kollar och så står det att paketet anlände 14.21, irriterande eller vad? Speciellt då de inte har öppet på hela helgen!

Jaja han skulle ju ändå få vila imorgon och på söndag får vi se om Hanna rider, annars blir det en chilltur då. Sedan tänker jag minsann dra igång på riktigt!

Vet inte om jag ska ta bil eller inte nästa helg heller... ÅÅÅH! Hade varit skönt men inte så värt om ingen ska åka med ändå. Sjukt stressad över kursen också, måste sätta fart med den i helgen. Nu; hundpromenad för att rense huvudet och bli av med ångesten, tjarrå!

Igår eller nån gång lade jag ut en annons om att jag söker medryttare till Krabbahhhnn
Nu är det lite så att jag alltid betalt en liten pening för att vara medryttare, eller så har jag varit det gratis, aldrig har jag fått betalt för att vara det.

Så tycker jag också att det SKA vara, jag menar det kostar en fair deal att ha häst och då tycker jag att om man nu rida någon annans häst hälften av dagarna i veckan, ja då ska man betala med!

Så var det någon som svarade på min annons i alla fall och så sa jag att jag hade tänkt mig 400 i månaden, och hon säger då att "det är väl snarare du som ska betala mig" jag förklarade min syn på fallet och då fick jag till svar att om man har hästen på foder, då lånar man den och då får man betala, är man medryttare så ska man rida gratis, eller få betalt!

Jag känner folk som kan rida honom gratis, eller så får han stå, det är ju ekonomin jag vill ha lite underlättning med...
Denna person bodde dessutom 25 min bilresa bort (hon lär ju absolut komma 3 ggr i veckan eller hur!) Hon var 15 och hade ridit i 8 år. Aldrig att jag skulle ge henne pengar för att rida hästen! Nu vet jag ju inte, hon kanske rider som en dröm, men ska jag ge pengar för att någon ska rida hästen så ska den personen rida betydligt mycket bättre än mig (inte för att jag är jätteawesum men ändå) jag har ändå ridit lika länge som denna jänta levt.

Så nej, jag hoppas jag hittar någon annan, som inte är så nedrans snål.

Så fruktansvärt dåligt man kan må rent psykiskt av att inte ha pengar. Har nu betalt selen och Nikkos spårkurs och märker att jag har 100 spänn kvar, och för dessa ska 500 gå till nya skor till hästen, resten lär gå till resor eftersom jag måste till Skara nästa vecka.

yay...

Känner för att dra något gammalt över mig och gå och lägga mig i ett hörn och ruttna ungefär...