granbark

Idag blir det ingen fest för mig, som vanligt. Det jag stör mig allra mest på är att alla verkar tycka synd om mig? Fastän jag verkligen inte är en partyprisse och speciellt inte på dessa överexponerade högtider. Visst jag kan sitta med vänner och dricka och festa på det sättet, men jag tycker det är alldeles för mycket okontrollerat drickande, speciellt vid nyårsafton, valborg osv. Så idag ska jag umgås med min familj och ta hand om min hund om han blir rädd för fyrverkerierna, seems like a good way to go!

Tänkte summera mitt år lite snabbt vad det gäller hunden och hästen, bara för skojs skull!

Hästen;
I december eller januari nån gång började jag rida Krabat efter att varit hästlös typ ett halvår. Han var rätt hemsk och bockade väldigt mycket (men det har jag ju skrivit så mycket om tidigare). I april fick jag ett förslag om att få honom, jag fick då ta honom på foder och i slutet av april flyttade han hem till mig. I slutet av maj flyttade vi till Linköping på sommarbete och i mitten av juli fick han hovböld och boxvila i en vecka. Efter det kom han lagom igång innan han återigen blev halt, vi körde tillbaka till Skara och sedan började det med veterinärbesök osv. I början av november blev det bestämt att han skulle avlivas, för att underlätta för mig själv (och jag skulle ju ändå ha en annan häst efteråt) så Ella flyttade till Malmsäter fyra dagar innan Krabat avlivades. Hon och jag har mest försökt komma överens, och det går ju sådär ;)

Hunden;
Vad det gäller Nikko gjorde vi mest framsteg under sommaren då jag insåg att hans favoritsysselsättning stavas blodspår, till våren ska vi ta anlagsprovet. I somras tränade jag ca 2 gånger i veckan, viltspår, personspår och agility. Agilityn var också fruktansvärt kul men har stått still sedan sommaren (har however anmält oss till en kurs i vår) men det är ju lite mer komplicerat än spår då man måste ha tillgång till bana och jag inte har så stor koll på det hela. När vi flyttade tillbaka till Skara efter sommaren kom Nikko på att han faktiskt inte var kastrerad än och att det fanns löptikar utanför, han blev så stressad att han inte kunde kissa eller bajsa ute utan sprang mest runt och var jättestressad så han gnällde dygnet runt. Min käre bror sponsrade en kastrering. Han var jätteorolig så jag fick hämta honom efter han vaknat, det var en av de värsta nätterna... Nikko hade fått smärtlindring men inte tillräckligt så han satt och ylade av smärta hela natten, och jag kunde inget göra, det var hemskt.. Det var också hemskt att se honom i tratt då han knappt kunde röra sig utan att riva ner halva lägenheten. Nu mår han bra dock, vi har kommit igång ordentligt med klickerträningen som han älskar och har börjat träna (kårens träningar) för Carina S vilket har gett resultat (även om han skäller som en idiot).

För min egna del har detta varit ett intressant och turbulent år, mycket upp och mycket ner varav mest neråt på slutet, får hoppas att 2012 blir lite lättare!

Nyss varit ute på en promenad med de små luspudlarna. Träningen med Nikko har stått allmänt still men alldeles snart ska jag ut och lägga ett spår till honom på fältet, så får vi se hur det går!

Idag fick sig Blackie en liten tur igen, gud vad jag saknar den hästen ibland. Ella hade ju garanterat backat hem men Blackie trampade på framåt och brydde sig inte om presenningar och annat skit som flög över vägen. Fins häst.

Det blåste ju typ storm och då vägrar jag rida i skogen så blev en liten tur på vägen bara. Red ändå i trav och galopp bara för att hon ska få röra på köttet. En sak som jag gillar oerhört starkt är att hon är så fruktansvärt lätt att sitta ner på, hade fetaste träningsvärken men tänkte ändå att jag ska träna på nersittning för jag kan tycka det är skitsvårt, men på Blackie är det oerhört enkelt. Fast sen är hon ju så fet att man typ sitter som i en soffa ändå ;)

Hon var astaggad (för att vara hon) när vi vände så då blev det lite ökad galopp, dock är jag aldrig någonsin rädd för att inte få stopp på henne, vilket är väldigt skönt. Även en bilist körde in till kanten, log brett och vinkade när vi red förbi, har absolut ingen aning om vem det var men det var bara trevligt ;)

Detta var sista gången jag hinner rida Blackie för denna gång tyvärr, men får väl försöka tjata mig till någon helg när jag är hemma, tycker det är fruktansvärt snällt att jag får komma och rida trots att jag faktiskt inte är medryttare längre :)

När jag kommer tillbaka till Skara blir det till att försöka få ut hovis och slå på broddar och sulor för det ska visst komma snö, men tills dess blir det mest arbete från marken. Har sålt selen så blir till att skaffa en tömkörningsgjord nu, lite synd men ändå smidigare än att ha en stor sele att använda hela tiden.

har för första gången i mitt liv (ja, jag är seg) gått och sett vinterljus. För er som inte vet vad det är kan jag berätta att det är olika ljusmanifestationer som sätts upp i en slinga i Linköping, detta år kring Stångån. Det var fint men vädret var kasst, hade nog varit mycket finare om det varit snö ute istället för regn och blåst.

Idag saknar jag också min häst, men som tur är så ska vi snart tillbaka till Skara :))

Alltså seriöst, jag dör lite när jag ser hur hon ser ut.
Här har hon väl varit igång i 2 veckor ungefär, innan dess har hon stått i två år haft föl osv. Vet inte exakt hur välriden hon var innan dess men förmodligen lite mer musklad än hon är nu ;) Har ju skrittat henne i ca en månad och travat lite små sträckor men när jag kommer tillbaka till Skara kommer jag lägga mestedelen av min kraft på arbete från marken för att försöka få någon slags relation till henne och kanske jobba bort hennes problem (stannar och backar). Hon är oerhört snäll att hantera från marken, men han vara en bitch att rida.
Men alltså, bygger man upp rumpa, rygg och hals så kommer hon nog bli riktigt fin sen! Fast nu ser hon mest oproportionerlig och fel ut ;)

Pluggar, pluggar, pluggar. Snart är statistiktentan här.

i alla fall

Spenderar mina dagar (eller ibland, när jag kommer ihåg det) med att skicka iväg ansökningar om sommarjobb, man vet aldrig var det kan komma att behövas folk och jag behöver verkligen ett jobb. Hade varit underskönt att slippa betala hyran och inte ha lägenheten över sommaren, men lika bra att försöka fixa något. Annars blir det min nödlösning; sommarkurser, så man kan få csn. he, he..

Har planer på att färga mitt hår med! Så inom en snar framtiden kommer jag bli rödhårig för att sedan bli brunett för att sedan landa på blondin igen. Detta är en rutt jag gör ungefär en gång om åren och jag har sedan länge insett att mitt hår faktiskt är sönderfärgat vilket innebär att det röda inte gärna stannar kvar i håret utan försvinner från skallen, förutom luggen där det bosätter sig. Så jag vet att detta kommer innebära att mitt hår blir väldigt slitet men då jag tycker att rött hår är skitsnyggt (speciellt med svart underhår, mums!) så är det ju värt att prova.

P.s. Denna gång ska jag fixa mörkare ögonbryn med, så jag inte ser ut som ett tard höhö!

Jag vill helst ha ett kallblod, men fick mig ett varmblod, why?

Jag har länge varit förälskad i kallblod, dels för att de är stora och mysiga men för att de ofta också är lugna och snälla. De går att använda till det mesta, dra timmer samt rida på, de brukar vara trygga och stora lufsat. Nåväl, åtminstone de som jag har träffat. Jag är också en sucker för behåring, mycket man och svans och gärna en himla massa hovskägg med, då är jag nöjd.

Min drömhäst är antingen en smäckrare tinker eller nordsvensk, helst en mörk nordis med mjölmule som ändå är nättare i typen och kan hoppa en bana på 1 meter utan problem (Blackie är ju för tung för att hoppa annat än små hinder).

Så varför blev det inte så? Nåväl det är väl mest för att jag träffade Krabat och han hade sådan personlighet, samtidigt som jag ville ha en häst på foder och inte köpa någon just nu. Jag ville inte heller ha ett grovt kallblod, det bästa vore nog en kallblodstravare, då skulle jag vara lycklig. Sedan blev det Ella, som har rätt anatomi för att komma långt och som har en träningsskalle och absolut skulle kunna starta klasser i dressyr och kanske även hoppning. Det är väl just det, jag ville ha en häst som ingen tror på, som skulle kunna bli något. Nu är det ju så att jag bara har kontrakt på ella tills sista maj, tycker jag om henne behåller jag henne självklart, gör jag det inte kanske jag hittar något annat :)

Det är bra att ha en gammal medryttarhäst som man kan rida varje gång man är hemma :)

Sist red jag bara en liten runda eftersom det började bli mörkt men idag var det soligt (även om det blåste en hel del) så jag begav mig ut på en lite längre runda. Det är så mycket roligare att rida här än hemma i Skara, dels är de flesta ridvägar i skogen och går upp och ner och hit och dit istället för bara rakt fram på en plan yta som det är i Skara.

Hästen är dessutom jättemysig, nu har jag ju ridit henne några år innan jag flyttade, och jag saknar att rida henne, hon är liksom lugn och fin och jag litar på henne till 110%. Idag testade jag att rida mycket utan tygelkontakt, hon har lite problem att få ner huvudet eftersom hon har en så pass kort hals att hon skulle kvävas då (kort och tjock höhö) så hon fick gå där hon tyckte det kändes bäst och bara fokusera på att trampa under och lyssna på mina vikthjälper. Nu är hon ju lite stor och kan lätt kompensera men jag tyckte att hon gjorde det väldigt fint ändå. Det är en obeskrivlig känsla att dundra fram i galopp på en häst man känner sig helt trygg med. Jag hoppas att jag och Ella kommer kunna göra det en vacker dag, även om det är långt tills dess ;)

Det verkar som att jag hänvisar till massa hemsidor hela tiden, men det gör jag ikke!

Jag har i alla fall lov nu, jag bara pluggar på fritiden haha. Men allvarligt, idag skjutsade jag hem mormor till västervik, och när vi kom hem hade ju halva dagen gått, pluggat lite statistik. ätit lite rester sen igår. Igår var förövrigt en fin dag, hämtade farfar, köpte present till mamma och besökte farmors grav, första gången sedan begravningen. Den var fin, stenen var riktigt fin...

Firade jul i alla fall, bror kom hem först till kvällen så det blev mat först då, fick massa fina saker däribland en ELVISP så nu kan jag skapa grädde!

Har vart o kollat upp ögonen med, får välja mellan huvudvärk och att se bra. kasst, vill se bra utan huvudvärk. Testade en svagare styrka och det känns lite bättre i alla fall... Även om huvudvärken fortfarande är där..

Jaja, updaten blir nog bättre när jag är tillbaka i Skaraland igen!

Sitter och försöker göra klart den sista kompletterinegn till hemtentan som jag ska skicka in igen och förhoppningsvis få godkänd, men alla bokstäver flyter ihop och allting blir ett blurr. Det är tröttsamt detta att aldrig fåå slappna av, å andra sidan har jag inte riktigt något annat att göra heller, ibland tänker jag att det hade varit skönare att vara kvar i Skara och bara chilla...

Men imorgon ska jag slåss med människorna inne i stan och gå till optikern och kolla synen, förhoppningsvis är det ögonen som det är fel på och förhoppningsvis kan det åtgärdas med nya ögon och då kanske huvudvärken släpper? Minns jag ens hur det känns att INTE ha konstant huvudvärk? Nej jag tror inte det.

Det är jättejobbigt att försöka plugga här hemma med, alla pratar hela tiden och TVn är på högt. Ja jag klagar men det är inte kul när man faktiskt försöker att anstränga sig och göra någonting vettigt, och när jag pluggar så måste det vara tyst, och då menar jag verkligen helt knäpptyst...

Nu kommer de alldeles snart och hämtar mig och sen ska vi åka iväg hem till landet, jag får skjuts typ halvvägs så jag får åka tåg en liten bit, men sen följer bror med mig tillbaka igen så det går nog ganska smärtfritt ändå, fast det är rätt mycket att släpa på ändå tycker jag :P

Det är svårt att packa med, alltid missar man någonting, men jag har fått med mig räkningar och kläder i alla fall, hundmat finns väl hemma så det räcker :)

Jag funderade på en sak lite såhär sju år senare.

Det var tomteparad för ett tag sen i stan, och efter det var det julmarknad som vi skulle gå en sväng på, då hade jag med Nikko.
Grejjen är att Nikko verkligen älskar människor, nästan jämt. Han kan ha problem med barn som är alltför otydliga, när de sträcker fram handen, drar tillbaka flera gånger i rad och är allmänt veliga. Det tycker han är jättejobbigt och säger ifrån (kan ha något att göra med att en unge petade honom i ögat en gång och en annan kastade sten på honom).

I alla fall så har jag börjat störa mig på ungar man träffar på stan som frågar sina föräldrar om de får klappa hunden, föräldrarna säger "fråga hundens matte" och jag säger nej, och förklarar att hunden inte riktigt gillar barn, men ändå släpper de fram sina barn till hunden? Jag menar vad ska jag göra, fly i panik? Så morrar Nikko och barnen blir scarred for life, hur kul var den upplevelsen?

nej men allvarligt, jag blir väldigt irriterad, jag tycker att man alltid ska lyssna på hundägaren, annars kan det bli problem. Det är dessutom jag som är ansvarig för min hund och det är mitt fel om det händer något. Vill inte jag riskera det så borde de acceptera det, jag förväntar mig inte att barnen förstår det, men jag förväntar mig att föräldrarna gör det. Den gången Nikko fick sten kastad på sig var det en liten kille på en utsällning som stod och kastade på honom, jag sa till killen flera gånger men det hjälpte liksom inte. Mamman stod långt borta och pratade med några andra och brydde sig inte om barnet, jag menar, vem släpper sitt barn utom kontroll på en hundutställning?

Jag kom i alla fall att tänka på julmarknaden som var ett tag sedan, då vi träffade på en tonåring vars far frågade om hon fick klappa hunden, hon var jätteosäker men Nikko var snäll och lade mest öronen bakåt och visade att han itne tyckte om det, men han sa inget. Hon var sån att hon strack fram handen uppifrån och nästan ända fram och sedan ryckte bort den flera gånger i rad. Helst ska man klappa hunden under hakan och på kinderna. När han sedan fick träffa pappan blev han jätteglad istället, syntes att han gillar vuxna bättre. En kvinna som stod bakom oss hade två barn som gärna ville klappa också, de frågade sin mamma om hunden var farlig och mamman sa något i stil med "klart den inte är, då tar man inte med den till såna här ställen". I alla fall så ville de gärna klappa också, Nikko var skeptisk men de klappade underifrån så det gick bra, och så kom dessutom Akka och ville hälsa så då gick det extra bra haha ;)

Jag skulle absolut aldrig i hela livet klassa min hund som farlig, men det gäller (som med alla djur) att ha koll och vara tydlig. En av anledningarna till att Nikko inte heller tycker om fulla människor, de blir otydliga och det blir jobbigt.

Men det är väl så när man har en fin hund, att extra många vill klappa på den ;)

Krabat är den allra finaste ängeln som finns, vila i frid, beta dig fet på de evigt gröna ängarna och spring utan smärta, det förtjänar du.

Usch mina ögon tåras fortfarande när jag tänker på det, tiden går så fort och nu har redan en månad gått. Jag har inte haft tid att sörja, det har varit full rulle hela tiden och ingen tid att verkligen fundera, på gott och ont. Det är fortfarande jobbigt att gå förbi kliniken där jag såg honom sista gången, det är fortfarande jobbigt att ha en annan häst. Jag jämför Ella med honom hela tiden, när hon är jobbig och irriterade önskar jag att det varit han som var jobbig istället, när hon står i trans i stallgången önskar jag att det varit han som stod där istället, hon saknar liksom hans.. glöd.

Jag har fortfarande svårt att förstå att det hänt, att det är som det är, att acceptera att han inte finns. Han var så fin, han var perfekt helt enkelt.

Jag hoppas att du har det bra vart du än är älskade Krabat, du har alltid en plats i mitt hjärta <3

Ja igår var en dag att minnas det!

Började med att jag nångon gång vid 2 fick ett sms om att jag nått min beloppsgräns och att mitt kort blivit spärrat, fine tänkte jag, jag har ju fria sms så kan ju fortfarande smsa. Hoppsansa visade sig att jag inte kunde göra någonting alls med telefonjäveln. Grejjen är också att jag ändrat min beloppsgräns till 500 eftersom jag inte ville att summorna skulle bli för höga, men 500 på tre månader kommer man upp i ganka lätt...

Så i alla fall, ringde telia och fick vänta i telefonkö i 43 min (ja dom berättade det ;)) sedan fick jag vänta i ytterligare en kvart medan supporten ringde sin support, helt sjukt. Bara för att de skulle säga att de inte kan göra någonting och att jag inte kan använda mobilen innan jag betalt nästa faktura (som kommer i slutet av januari!) Så det var bara att traska iväg och köpa sig ett kontantkort så länge. Tydligen står det numret skrivet på nån ove också, HAH!

Måttligt otaggad på att åka till Skövde på kvällen men med lite övertalning blev det så ändå och det var kul! Tack vare att Evelina kunde ha hunden haha hon ville dessutom ha honom över natten och så skulle hon hit på eftermiddagen, så nu sitter jag och väntar på min byracka, och på att få äta maaaat!

Vilken djungel det är alltså, hundmat.

Jag bytte från Hills r/d till Iams light. Dels för att Iams var sjukt mycket billigare men även för att veterinären sagt att det skulle gå bra att byta till vilket lightfoder som helst. Jag är lite emot att ha massa spannmål i torrfodrena för jag tycker att hundar ska äta så ren mat som möjligt. Även att de är karnivorer som är mer som omnivorer och kanske ÖVERLEVER  på en kost utan kött (till skillnad från katter) så känns det onödigt att blandai massa vete och mjöl och allt annat man kan tänkas komma på att stoppa i.

Å andra sidan är om det står på paketet att det innehåller "slaktavfall" så kan det lika väl vara en köttbit som en klöv eller svans. Så om du har ett foder med spannmål, och köttbiprodukter finns det en risk att hunden inte får i sig speciellt mycket kött alls. Dessutom verkar många fodertillverkare ha en förkärlek för att skriva på paketet t.ex. oxkött, och sedan när man läser är det både kyckling och fisk i maten.

Med tanke på just det var jag inne lite mer på standart, eller BARF. Standart innehåller visserligen ris men ändå betydligt mycket mer protein och är svensktillverkat (man ska tänka på hur köttdjuren har det här resp. övriga världen samt transportsträckor osv!) BARF är ju mer rent kött. Men då behöver man extra frys osv, dock blir priset liknande och hittade ett företag som körde till Skara, så skulle ju kunna fungera.

MEN så skulle jag testa Iams. Till att börja med blev Nikko jättehungrig och gnällde typ jämt. Vägde honom idag och han har gått upp till 26.3... Så köpte en liten säck r/d igen och så får jag banta ner honom igen (suck..) han är ju kastrerad så jag vet att han har enklare för att lägga på sig, speciellt nu när jag inte cyklar varje dag. Såklart går jag ju ändå med honom men det ger inte alls lika mycket.

Ja, men sen när han går ner igen kanske jag testar något annat, typ standarts lightvariant (han äääälskar standart) eller något annat. Huvudsaken tycker jag är att hunden mår bra, är pigg och har fin päls och bra klor. Men att ge foder med spannmål är ju ungefär som att ge dem McDonalds varje dag, mättar och fyller ut, vissa individer klarar det jättebra och andra gör det inte. Nikko klarar det visst inte.



varför jag är så hysterisk om att min hund ska gå ner i vikt?

- För tjocka hundar lever ett kortare liv..

When I see your smile
Tears run down my face
I can't replace
And now that I'm strong
I have figured out
How this world turns cold
and it breaks through my soul
And I know I'll find
deep inside me
I can be the one

I will never let you fall
I'll stand up with you forever
I'll be there for you through it all
Even if saving you sends me to heaven

It's okay. It's okay. It's okay.
Seasons are changing
And waves are crashing
And stars are falling all for us
Days grow longer and nights grow shorter
I can show you I'll be the one

Cuz you're my, you're my, my, my true love, my whole heart
Please don't throw that away
Cuz I'm here for you
Please don't walk away and
Please tell me you'll stay, stay

Use me as you will
Pull my strings just for a thrill
And I know I'll be okay
Though my skies are turning gray

I will never let you fall
I'll stand up with you forever
I'll be there for you through it all
Even if saving you sends me to heaven


Någonting måste göras snart






.