granbark

Krabat är den allra finaste ängeln som finns, vila i frid, beta dig fet på de evigt gröna ängarna och spring utan smärta, det förtjänar du.

Usch mina ögon tåras fortfarande när jag tänker på det, tiden går så fort och nu har redan en månad gått. Jag har inte haft tid att sörja, det har varit full rulle hela tiden och ingen tid att verkligen fundera, på gott och ont. Det är fortfarande jobbigt att gå förbi kliniken där jag såg honom sista gången, det är fortfarande jobbigt att ha en annan häst. Jag jämför Ella med honom hela tiden, när hon är jobbig och irriterade önskar jag att det varit han som var jobbig istället, när hon står i trans i stallgången önskar jag att det varit han som stod där istället, hon saknar liksom hans.. glöd.

Jag har fortfarande svårt att förstå att det hänt, att det är som det är, att acceptera att han inte finns. Han var så fin, han var perfekt helt enkelt.

Jag hoppas att du har det bra vart du än är älskade Krabat, du har alltid en plats i mitt hjärta <3