Att förlora sin bästa vän
Jag skrev tidigare i somras ett hyfsat sorgset inlägg om hur det är att vara en hårsmån att förlora sin bästa vän.
Det enda som är värre än att vara en hårsmån från att förlora sin bästa vän är att faktiskt göra det.
Det värsta med att fästa sig vid någon/något är att man vet aldrig hur länge man får behålla den/det.
Det har kommit till den dagen då det i alla fall beslutats att min och Krabats saga kommer att avslutas, inom en överskådlig framtid. Ägaren kan inte ha honom stående, och vill inte sälja honom. Då vi inte vet om han kommer hålla för ridning (just nu är han bara ohalt i 3 varv på volt sedan börjar han halta) så har hon tagit beslutet att låta honom galoppera vidare.
För människor som inte fäster sig så kan det vara svårt att förstå, svårt att känna den smärta som jag faktiskt kan känna nu. Att förlora en vän. Hur lätt det är att avsluta ett liv.
Idag har jag funderat på hur jag ska göra, om jag ska vara där när det händer eller om jag ska gå därifrån.. Jag vill inte se och höra honom falla ihop, mitt hjärta kommer krossas, men jag är rädd att jag inte kommer få ett avslut annars.
jag förstår att det här är så det måste bli, jag kan inte göra någonting för att påverka det. Det kommer ändå bli jobbigt.. Tårarna bränner bara jag tänker på att ta farväl. Krabat var, och kommer förbli, "min" första häst och har satt oerhört djupa spår...
Det enda som är värre än att vara en hårsmån från att förlora sin bästa vän är att faktiskt göra det.
Det värsta med att fästa sig vid någon/något är att man vet aldrig hur länge man får behålla den/det.
Det har kommit till den dagen då det i alla fall beslutats att min och Krabats saga kommer att avslutas, inom en överskådlig framtid. Ägaren kan inte ha honom stående, och vill inte sälja honom. Då vi inte vet om han kommer hålla för ridning (just nu är han bara ohalt i 3 varv på volt sedan börjar han halta) så har hon tagit beslutet att låta honom galoppera vidare.
För människor som inte fäster sig så kan det vara svårt att förstå, svårt att känna den smärta som jag faktiskt kan känna nu. Att förlora en vän. Hur lätt det är att avsluta ett liv.
Idag har jag funderat på hur jag ska göra, om jag ska vara där när det händer eller om jag ska gå därifrån.. Jag vill inte se och höra honom falla ihop, mitt hjärta kommer krossas, men jag är rädd att jag inte kommer få ett avslut annars.
jag förstår att det här är så det måste bli, jag kan inte göra någonting för att påverka det. Det kommer ändå bli jobbigt.. Tårarna bränner bara jag tänker på att ta farväl. Krabat var, och kommer förbli, "min" första häst och har satt oerhört djupa spår...
You can't play on broken strings...
Stackars Nikko...
Idag var det faktiskt riktigt synd om Nikko.. Han var med mig till stallet i förrgår och var lös där vilket gick över förväntan, så han fick följa med idag också. idg gick det inte lika bra. Han var jätteduktig och så, gick efter mig hela tiden och hade koll på var jag höll hus. Men så hände det ofrånkomliga, han gick emot tråden! Först var det bara ryggen och då blev han mest förvånad men sen gick jag in i ligghallen i fem sekunder och hör bara ett dödsskri, då hade han väl gått emot med nosen istället...
Hunden var försvunnen med ljusets hastighet och jag hade ju inte den blekaste aning om varåt han stuckit så jag sprang runt som en yr höna och letade efter honom runt gården, för man vill ju inte springa iväg när han inte hittar så bra och kanske har en möjlighet att spåra tillbaka. Men i alla fall, jag sprang och skrek, Nikko var någon annanstans.
Till saken hör att Nikko sällan är borta mer än 5 min, 15 max.
Men i alla fall så tickade minutrarna på och jag började fundera vem jag skulle ringa, polisen? Då ringer en klasskompis och frågar om jag saknar en hund för hon har hittat en som liknar min och det finns väl inte så många lappar häromkring? Hon stannade i alla fall kvar hos honom, dock hade hon sin häst med sig så han vågade inte riktigt fram men hon kunde få honom att sitta på håll.
Jag sprang dit och såg att Nikko LÅG ner på åkern, han var helt i chock först och kände inte igen mig men när han fattade att det var jag och att faran var över blev han glad, om än lite avtrubbad. Hunden hade då sprungit nästan halvvägs till Skara, jag är bara glad att min kompis hade tid att stanna och ringa mig och att hon såg honom, han hade ju varit helt omöjlig att hitta i mörkret.
Jag tog med honom tillbaka till stallet (trögskallen ville lukta på eltråden, suck) där ställde han sig och stirrade på sadelkammardörren, jag öppnade den och han slank in och ville in i sin bur (som han i förrgår hatade att vara i) och lade sig där, söta hund <3
Ja jag fick ju halvpanik och vet inte vad jag hade tagit mig till om han försvunnit? Har nu beställt två namnbrickor i alla fall som jag hoppas ska vara bra och det är ju lättare för folk att ringa ett nummer än att gå till polisen även om han såklart är chipmärkt.
Vilka äventyr....
Hunden var försvunnen med ljusets hastighet och jag hade ju inte den blekaste aning om varåt han stuckit så jag sprang runt som en yr höna och letade efter honom runt gården, för man vill ju inte springa iväg när han inte hittar så bra och kanske har en möjlighet att spåra tillbaka. Men i alla fall, jag sprang och skrek, Nikko var någon annanstans.
Till saken hör att Nikko sällan är borta mer än 5 min, 15 max.
Men i alla fall så tickade minutrarna på och jag började fundera vem jag skulle ringa, polisen? Då ringer en klasskompis och frågar om jag saknar en hund för hon har hittat en som liknar min och det finns väl inte så många lappar häromkring? Hon stannade i alla fall kvar hos honom, dock hade hon sin häst med sig så han vågade inte riktigt fram men hon kunde få honom att sitta på håll.
Jag sprang dit och såg att Nikko LÅG ner på åkern, han var helt i chock först och kände inte igen mig men när han fattade att det var jag och att faran var över blev han glad, om än lite avtrubbad. Hunden hade då sprungit nästan halvvägs till Skara, jag är bara glad att min kompis hade tid att stanna och ringa mig och att hon såg honom, han hade ju varit helt omöjlig att hitta i mörkret.
Jag tog med honom tillbaka till stallet (trögskallen ville lukta på eltråden, suck) där ställde han sig och stirrade på sadelkammardörren, jag öppnade den och han slank in och ville in i sin bur (som han i förrgår hatade att vara i) och lade sig där, söta hund <3
Ja jag fick ju halvpanik och vet inte vad jag hade tagit mig till om han försvunnit? Har nu beställt två namnbrickor i alla fall som jag hoppas ska vara bra och det är ju lättare för folk att ringa ett nummer än att gå till polisen även om han såklart är chipmärkt.
Vilka äventyr....
Nya skor.
Idag fick Krabat nya skor.
bakskorna försvann och fram fick han ett par ringskor, men hovis sa att de mest är för att underlätta för hästen.
jag vet inte men just nu känns allting så hopplöst. Även om han kommer bli nästintill bra kommer han inte kunna ridas som jag vill rida.. Det känns jättetufft då han kommit att betyda väldigt mycket för mig och det kommer kännas jätteskumt att inte ha honom, samtidigt som det känns som att jag vill ha en annan häst som jag kan rida mer seriöst i så fall.
Just nu vet jag varken ut eller in.
bakskorna försvann och fram fick han ett par ringskor, men hovis sa att de mest är för att underlätta för hästen.
jag vet inte men just nu känns allting så hopplöst. Även om han kommer bli nästintill bra kommer han inte kunna ridas som jag vill rida.. Det känns jättetufft då han kommit att betyda väldigt mycket för mig och det kommer kännas jätteskumt att inte ha honom, samtidigt som det känns som att jag vill ha en annan häst som jag kan rida mer seriöst i så fall.
Just nu vet jag varken ut eller in.
Vissa människor...
Vissa människor är inte vad man tror att de är. Vissa människor visar sig vara rena assholes.
Andra människor visar sig vara bra människor, efter ett tag kanske dessa människor blir till de bästa människor man känner.
Men resten då? avfallet liksom. Vad ska man göra med dem?
Speciellt när man släpper in en människa i sitt liv som man kanske inser inte alls hör hemma där, kanske mest för att personen i fråga själv inser att den inte hör hemma där. Känslan av att förlora en vän är väl egentligen lika stor oavsett vad det gäller.
Vissa vänskaper fadas ut som ett långsamt slut.
Andra tar slut, har sina comebacks för att sedan försvinna helt.
Men de som gör mest ont, är de som slutar med att en av de inblandade blir sårad.
Andra människor visar sig vara bra människor, efter ett tag kanske dessa människor blir till de bästa människor man känner.
Men resten då? avfallet liksom. Vad ska man göra med dem?
Speciellt när man släpper in en människa i sitt liv som man kanske inser inte alls hör hemma där, kanske mest för att personen i fråga själv inser att den inte hör hemma där. Känslan av att förlora en vän är väl egentligen lika stor oavsett vad det gäller.
Vissa vänskaper fadas ut som ett långsamt slut.
Andra tar slut, har sina comebacks för att sedan försvinna helt.
Men de som gör mest ont, är de som slutar med att en av de inblandade blir sårad.
Krabat
ja, krabat...
Vi var inne till veterinären idag, efter att ha skrittat honom 30 min/dag i 2 veckor trodde jag att han var bra, men icke. Jag hade dessutom lovat honom att gå ut i stora hagen.
Han var ren på rakt spår som vanligt, och i vänster, men i höger haltade han. Jag blev lite upprörd faktiskt och veterinären sa att det var onödigt att hålla på att spruta igen, det var antingen det, lång vila, magnetröntgen eller utdömning.
Då magnetröntgen kostar 15 lax där, 10 på få ställen i Sverige och jag inte tror att ägaren vill betala det så kom vi överens om att ge honom en chans till. Så vi sprutade strålbensbursan och han får äta metacam i 7 dagar, stå på box i 2 dygn och sedan gå i liten hage i 2 MÅNADER! Men det är det värt om han blir bra. Hovis kommer ut på torsdag och så ska han slå på en specialsko samt ta bort skorna bak, finns ingen anledning att ha dem på ifall han inte rids liksom, men fram skulle han ha på. Och så blir det skor som gör att det blir en snabbare överrullning. Det skulle visst vara bra.
Så nu är det bara att vänta igen, och se. Jag undrar vad som händer ifall han inte är bra då heller, det är ju inte jag som tar de besluten utan det är ju ägaren. Hon kanske vill få honom utdömd, jag skulle helst vilja se att han hamnade hos någon som kan ha honom som sällskapshäst då för han har ju inte ont när han bara går liksom...
Imorgon har vi värsta seminariet och jag har inte gjort något alls, well done! Nu blir det till att fixa lite nudlar sedan köpa medicin till hästen och sen bort till skolan där jag ska bo resten av kvällen. NICE.
Vi var inne till veterinären idag, efter att ha skrittat honom 30 min/dag i 2 veckor trodde jag att han var bra, men icke. Jag hade dessutom lovat honom att gå ut i stora hagen.
Han var ren på rakt spår som vanligt, och i vänster, men i höger haltade han. Jag blev lite upprörd faktiskt och veterinären sa att det var onödigt att hålla på att spruta igen, det var antingen det, lång vila, magnetröntgen eller utdömning.
Då magnetröntgen kostar 15 lax där, 10 på få ställen i Sverige och jag inte tror att ägaren vill betala det så kom vi överens om att ge honom en chans till. Så vi sprutade strålbensbursan och han får äta metacam i 7 dagar, stå på box i 2 dygn och sedan gå i liten hage i 2 MÅNADER! Men det är det värt om han blir bra. Hovis kommer ut på torsdag och så ska han slå på en specialsko samt ta bort skorna bak, finns ingen anledning att ha dem på ifall han inte rids liksom, men fram skulle han ha på. Och så blir det skor som gör att det blir en snabbare överrullning. Det skulle visst vara bra.
Så nu är det bara att vänta igen, och se. Jag undrar vad som händer ifall han inte är bra då heller, det är ju inte jag som tar de besluten utan det är ju ägaren. Hon kanske vill få honom utdömd, jag skulle helst vilja se att han hamnade hos någon som kan ha honom som sällskapshäst då för han har ju inte ont när han bara går liksom...
Imorgon har vi värsta seminariet och jag har inte gjort något alls, well done! Nu blir det till att fixa lite nudlar sedan köpa medicin till hästen och sen bort till skolan där jag ska bo resten av kvällen. NICE.
Deepsea anglerfish
"And you can't feel alone if it's all you've ever known
the deepsea anglerfish has no reason to be happy but it has no frekkin idea what else to be"
Ja det är väl vad som summerar denna underbara varelse, och för er som inte vet vad det är så har jag ritat en bild.
Det är alltså en fisk som lever så långt ner det bara går. Hon sitter bara och väntar på sina byten och använder sin pannlampa för att lura dem nära. Pannlampan är egentligen en förlängning av ryggraden. Jag skriver "hon" för hannarna är väldigt små och när de är unga så biter de sig fast i honan och smälter samman med henne tills bara ett par testiklar finns kvar, och så lever han som en parasit på henne. Tjusigt va?
the deepsea anglerfish has no reason to be happy but it has no frekkin idea what else to be"
Ja det är väl vad som summerar denna underbara varelse, och för er som inte vet vad det är så har jag ritat en bild.
Det är alltså en fisk som lever så långt ner det bara går. Hon sitter bara och väntar på sina byten och använder sin pannlampa för att lura dem nära. Pannlampan är egentligen en förlängning av ryggraden. Jag skriver "hon" för hannarna är väldigt små och när de är unga så biter de sig fast i honan och smälter samman med henne tills bara ett par testiklar finns kvar, och så lever han som en parasit på henne. Tjusigt va?
Valpbilder
Jag sitter och tittar på valpbilder, blir man inte nostalgisk så vad? och så sugen på att skaffa en valp...
Men det räcker med den jag har, även att jag hyrt ut den till mor och far för tillfället.
Så sjukt mycket att göra i skolan med, men visst är det tomt utan hund, det är ingenting jag förnekar. Det är verkligen jättetyst och man märker av det speciellt på nätterna när man ska sova.
Tydligen så saknar Nikko mig rätt rejält också, har gått runt och gnällt mest hela tiden och letat efter mig, härligt när man har en hund som tycker så mycket om en, men självklart jobbigt för honom!
imorgon bär det av hem till östergötland, blir väl en ledig helg fast jag itne riktigt har tid med det då vi har värsta seminariet på onsdag men har ju hela tisdagen att förbereda mig ifs, har letat fram lite artiklar iaf. Tar väl med mig USB.et men får se om jag sitter något med det hemma. Ersättningsuppgifterna skjuter jag på framtiden i alla fall.
Det går bra med Krabaten, Linnea har haft honom mest nu när jag varit sjuk men jag hoppas denna elaka halsfluss släpper snart! Det borde den verkligen göra... ja nu ska jag köpa biljetter och vänta på att Evelina kommer över!
Men det räcker med den jag har, även att jag hyrt ut den till mor och far för tillfället.
Så sjukt mycket att göra i skolan med, men visst är det tomt utan hund, det är ingenting jag förnekar. Det är verkligen jättetyst och man märker av det speciellt på nätterna när man ska sova.
Tydligen så saknar Nikko mig rätt rejält också, har gått runt och gnällt mest hela tiden och letat efter mig, härligt när man har en hund som tycker så mycket om en, men självklart jobbigt för honom!
imorgon bär det av hem till östergötland, blir väl en ledig helg fast jag itne riktigt har tid med det då vi har värsta seminariet på onsdag men har ju hela tisdagen att förbereda mig ifs, har letat fram lite artiklar iaf. Tar väl med mig USB.et men får se om jag sitter något med det hemma. Ersättningsuppgifterna skjuter jag på framtiden i alla fall.
Det går bra med Krabaten, Linnea har haft honom mest nu när jag varit sjuk men jag hoppas denna elaka halsfluss släpper snart! Det borde den verkligen göra... ja nu ska jag köpa biljetter och vänta på att Evelina kommer över!
tillbaka till Skara
Idag drar jag minsann tillbaka till Skara, det blev en kortvisit hemma minst sagt. Bror skjutsar hem mig idag tillsammans med rockarden och stannar tills imorgon. Så får jag kila på labb imorgon
jag har insett hur sjukt mycket jag har att göra och borde väl egentligen vara jättestressad, men på gott eller ont tar jag det ganska chill.
jag har insett hur sjukt mycket jag har att göra och borde väl egentligen vara jättestressad, men på gott eller ont tar jag det ganska chill.
Beslutsångest
Ska jag gå på björn rosenström i Skara, eller ska jag gå på det tre veckor senare i Tranås?
Går jag i skara måste jag hem jättetidigt på söndagen för att åka hem, och sedan tillbaka på en gång om jag inte ska missa någon skola. Känns nästan bättre att åka till bror och sedan gå på det när det är i Tranås istället :D
Går jag i skara måste jag hem jättetidigt på söndagen för att åka hem, och sedan tillbaka på en gång om jag inte ska missa någon skola. Känns nästan bättre att åka till bror och sedan gå på det när det är i Tranås istället :D
sjuk
Jag borde bli en siare, med mina amazing möjligheter att se in i framtiden! Blev jag inte sjuk så säg? Började med att jag fick jätteont i halsen från ingenstans och hög feber, sedan kom snuvan, sedan hostan.. I lördags kunde jag inte få i mig annat än lite vatten och det med stor ansträgning. Sedan vaknade jag på söndagen av att jag hade ont i hö öra och liksom ett lock på det, jag hörde mig själv prata i kanon typ, sedan blev det värre och jag hörde knappt något alls, och det började värka som sjutton i andra örat med.
Min fina bror och mamma satte sig i bilen på en gång (onödigt jag vet) och jag satte mig i telefonkö till 1177 för att få tid till jourcentral för jag höll på att bli galen. Sköterskan jag fick prata med drev mig nästan till vansinne helt. "jamen du har ju en förkyldning, egentligen borde du bara stanna hemma och vila" men efter mycket tjat fick jag komma in, och inte helt i onödan. Visade sig att jag har halsfluss och öroninflammation på båda öronen, så jag kan inte äta, knappt prata, hör väldigt dåligt och hostar som ett monster. Kul att missa massa i skolan. Not.
Mamma övertalade mig att följa med hem, men då vi har obligatoriska moment på ons, tors och fre så känner jag att jag måste tillbaka till skolan. Hade kanske kunnat vara hemma onsdag med men det är 3 timmar, dessutom kan min bror skjutsa mig då så det känns bra. Fast då kommer inte mamma skjutsa mig på måndag sen, jag måste ju hem på söndag för att vara med på spårkursen.. hmm problem. Point being att jag får snart hit min rockard! :D WOHO!
Min fina bror och mamma satte sig i bilen på en gång (onödigt jag vet) och jag satte mig i telefonkö till 1177 för att få tid till jourcentral för jag höll på att bli galen. Sköterskan jag fick prata med drev mig nästan till vansinne helt. "jamen du har ju en förkyldning, egentligen borde du bara stanna hemma och vila" men efter mycket tjat fick jag komma in, och inte helt i onödan. Visade sig att jag har halsfluss och öroninflammation på båda öronen, så jag kan inte äta, knappt prata, hör väldigt dåligt och hostar som ett monster. Kul att missa massa i skolan. Not.
Mamma övertalade mig att följa med hem, men då vi har obligatoriska moment på ons, tors och fre så känner jag att jag måste tillbaka till skolan. Hade kanske kunnat vara hemma onsdag med men det är 3 timmar, dessutom kan min bror skjutsa mig då så det känns bra. Fast då kommer inte mamma skjutsa mig på måndag sen, jag måste ju hem på söndag för att vara med på spårkursen.. hmm problem. Point being att jag får snart hit min rockard! :D WOHO!
Krabaten då
Jag har hittat en medryttare till honom! =D woho!
Det är jätteskönt att ha lite avlastning några dagar i veckan (speciellt när man jämt är sjuk som jag är...) men på nått konstigt vänster är det alltid bra väder då hon har honom, och piss när jag har honom :S
ja men de verkar passa bra tillsammans så det känns helt okej!
Vi har väl ridit i ungefär en vecka nu en halvtimmes skritturer, fast jag har faktiskt travat lite med för att se om han är halt eftersom det nästan bara var i traven han haltade, men han känns helt okej faktiskt!
Det känns jättebra, dock är han ju fylld med massa överskottsenergi vilket är lite jobbigt, speciellt eftersom han började bocka som en tok när jag red över ett gärde hehe men det var bara lycka så det var lugnt =)
snart är det dags att skaffa löjligt mycket reflexer också för det börjar bli äckligt mörkt snabbt... Hovis ska ut med om ett par veckor, men ska till kliniken innan så får se om han ska ha några specialskor eller inte.
Sen verkar det som att jag får köpa loss honom efter skolan om jag ska ha kvar honom nu, vilket känns lite sådär, vet ju inte hur mycket tid jag har sen, om jag får jobb osv. men det löser sig! allting kommer lösa sig! ;)
Tur att jag har en jättesnäll hund btw som bara sover när matte är sjuk, tihi!
Det är jätteskönt att ha lite avlastning några dagar i veckan (speciellt när man jämt är sjuk som jag är...) men på nått konstigt vänster är det alltid bra väder då hon har honom, och piss när jag har honom :S
ja men de verkar passa bra tillsammans så det känns helt okej!
Vi har väl ridit i ungefär en vecka nu en halvtimmes skritturer, fast jag har faktiskt travat lite med för att se om han är halt eftersom det nästan bara var i traven han haltade, men han känns helt okej faktiskt!
Det känns jättebra, dock är han ju fylld med massa överskottsenergi vilket är lite jobbigt, speciellt eftersom han började bocka som en tok när jag red över ett gärde hehe men det var bara lycka så det var lugnt =)
snart är det dags att skaffa löjligt mycket reflexer också för det börjar bli äckligt mörkt snabbt... Hovis ska ut med om ett par veckor, men ska till kliniken innan så får se om han ska ha några specialskor eller inte.
Sen verkar det som att jag får köpa loss honom efter skolan om jag ska ha kvar honom nu, vilket känns lite sådär, vet ju inte hur mycket tid jag har sen, om jag får jobb osv. men det löser sig! allting kommer lösa sig! ;)
Tur att jag har en jättesnäll hund btw som bara sover när matte är sjuk, tihi!
hundbiten
Ja alltså, det finns en anledning till att jag varit aningens inaktiv här.
Jo den 19/9, tror jag att det var, var jag hundvakt åt min kompis hund. samtidigt som jag skulle ge min mat eftersom han skulle in och kastreras dagen efter, självklart kommer då min kompis hund in samtidigt och de börjar bråka rätt högljutt. Dum som jag är försöker jag då dra isär dem, men hamnar emellan och blir biten av min kompis hund. Så jag fick vädja till en annan kompis att komma och köra mig till Lidköping, först till jourcentralen där de säger att såret är för djupt och jag måste röntga det och detta måste jag göra på sjukhuset, så då är det bara att sätta sig i bilen och åka dit. Väl där är det ju kö i femtioelva år typ men jag var rätt avdomnad i handen så det funkade.
Väl, efter ett tag fick jag komma in, överläkaren kommer och kollar på det och säger bara "oj"... Det var mellan två fingrar och man såg ledband och skelett under, mmmm nice. jag fick i alla fall röntga och blev satt på antibiotika direkt, de sydde också ihop mig med 4 stygn, om än glesa. Sedan blev jag gipsad också, för tydligen var en infektion ofrånkomlig men de ville att den skulle sprida sig så lite som möjligt.
Ja jag fick i alla fal åka tillbaka på torsdagen, måndagen därefter tog jag bort stygnen och nu ser det emst äckligt ut (fast betydligt bättre än när man såg rak in, hua!)
Så efter att varit handikappad i två veckor var jag lycklig att kunna använda alla fingrar igen, vad händer inte då? jo jag är på clinic i axevalla i ett ridhus i två timmar, märker att jag börjar skaka o frysa och väldigt ont i halsen, grattis! feber så det står härliga till. Hostar så lungorna nästan kommer upp och kan inte äta, knappt dricka.. detta kommer bli en jobbig helg.
Jo den 19/9, tror jag att det var, var jag hundvakt åt min kompis hund. samtidigt som jag skulle ge min mat eftersom han skulle in och kastreras dagen efter, självklart kommer då min kompis hund in samtidigt och de börjar bråka rätt högljutt. Dum som jag är försöker jag då dra isär dem, men hamnar emellan och blir biten av min kompis hund. Så jag fick vädja till en annan kompis att komma och köra mig till Lidköping, först till jourcentralen där de säger att såret är för djupt och jag måste röntga det och detta måste jag göra på sjukhuset, så då är det bara att sätta sig i bilen och åka dit. Väl där är det ju kö i femtioelva år typ men jag var rätt avdomnad i handen så det funkade.
Väl, efter ett tag fick jag komma in, överläkaren kommer och kollar på det och säger bara "oj"... Det var mellan två fingrar och man såg ledband och skelett under, mmmm nice. jag fick i alla fall röntga och blev satt på antibiotika direkt, de sydde också ihop mig med 4 stygn, om än glesa. Sedan blev jag gipsad också, för tydligen var en infektion ofrånkomlig men de ville att den skulle sprida sig så lite som möjligt.
Ja jag fick i alla fal åka tillbaka på torsdagen, måndagen därefter tog jag bort stygnen och nu ser det emst äckligt ut (fast betydligt bättre än när man såg rak in, hua!)
Så efter att varit handikappad i två veckor var jag lycklig att kunna använda alla fingrar igen, vad händer inte då? jo jag är på clinic i axevalla i ett ridhus i två timmar, märker att jag börjar skaka o frysa och väldigt ont i halsen, grattis! feber så det står härliga till. Hostar så lungorna nästan kommer upp och kan inte äta, knappt dricka.. detta kommer bli en jobbig helg.
