Stackars Nikko...
Idag var det faktiskt riktigt synd om Nikko.. Han var med mig till stallet i förrgår och var lös där vilket gick över förväntan, så han fick följa med idag också. idg gick det inte lika bra. Han var jätteduktig och så, gick efter mig hela tiden och hade koll på var jag höll hus. Men så hände det ofrånkomliga, han gick emot tråden! Först var det bara ryggen och då blev han mest förvånad men sen gick jag in i ligghallen i fem sekunder och hör bara ett dödsskri, då hade han väl gått emot med nosen istället...
Hunden var försvunnen med ljusets hastighet och jag hade ju inte den blekaste aning om varåt han stuckit så jag sprang runt som en yr höna och letade efter honom runt gården, för man vill ju inte springa iväg när han inte hittar så bra och kanske har en möjlighet att spåra tillbaka. Men i alla fall, jag sprang och skrek, Nikko var någon annanstans.
Till saken hör att Nikko sällan är borta mer än 5 min, 15 max.
Men i alla fall så tickade minutrarna på och jag började fundera vem jag skulle ringa, polisen? Då ringer en klasskompis och frågar om jag saknar en hund för hon har hittat en som liknar min och det finns väl inte så många lappar häromkring? Hon stannade i alla fall kvar hos honom, dock hade hon sin häst med sig så han vågade inte riktigt fram men hon kunde få honom att sitta på håll.
Jag sprang dit och såg att Nikko LÅG ner på åkern, han var helt i chock först och kände inte igen mig men när han fattade att det var jag och att faran var över blev han glad, om än lite avtrubbad. Hunden hade då sprungit nästan halvvägs till Skara, jag är bara glad att min kompis hade tid att stanna och ringa mig och att hon såg honom, han hade ju varit helt omöjlig att hitta i mörkret.
Jag tog med honom tillbaka till stallet (trögskallen ville lukta på eltråden, suck) där ställde han sig och stirrade på sadelkammardörren, jag öppnade den och han slank in och ville in i sin bur (som han i förrgår hatade att vara i) och lade sig där, söta hund <3
Ja jag fick ju halvpanik och vet inte vad jag hade tagit mig till om han försvunnit? Har nu beställt två namnbrickor i alla fall som jag hoppas ska vara bra och det är ju lättare för folk att ringa ett nummer än att gå till polisen även om han såklart är chipmärkt.
Vilka äventyr....
Hunden var försvunnen med ljusets hastighet och jag hade ju inte den blekaste aning om varåt han stuckit så jag sprang runt som en yr höna och letade efter honom runt gården, för man vill ju inte springa iväg när han inte hittar så bra och kanske har en möjlighet att spåra tillbaka. Men i alla fall, jag sprang och skrek, Nikko var någon annanstans.
Till saken hör att Nikko sällan är borta mer än 5 min, 15 max.
Men i alla fall så tickade minutrarna på och jag började fundera vem jag skulle ringa, polisen? Då ringer en klasskompis och frågar om jag saknar en hund för hon har hittat en som liknar min och det finns väl inte så många lappar häromkring? Hon stannade i alla fall kvar hos honom, dock hade hon sin häst med sig så han vågade inte riktigt fram men hon kunde få honom att sitta på håll.
Jag sprang dit och såg att Nikko LÅG ner på åkern, han var helt i chock först och kände inte igen mig men när han fattade att det var jag och att faran var över blev han glad, om än lite avtrubbad. Hunden hade då sprungit nästan halvvägs till Skara, jag är bara glad att min kompis hade tid att stanna och ringa mig och att hon såg honom, han hade ju varit helt omöjlig att hitta i mörkret.
Jag tog med honom tillbaka till stallet (trögskallen ville lukta på eltråden, suck) där ställde han sig och stirrade på sadelkammardörren, jag öppnade den och han slank in och ville in i sin bur (som han i förrgår hatade att vara i) och lade sig där, söta hund <3
Ja jag fick ju halvpanik och vet inte vad jag hade tagit mig till om han försvunnit? Har nu beställt två namnbrickor i alla fall som jag hoppas ska vara bra och det är ju lättare för folk att ringa ett nummer än att gå till polisen även om han såklart är chipmärkt.
Vilka äventyr....
Trackback
