Jag skapar.

If I lay here, if I just lay here. Would you lay with me and just forget the world?

Nu är jag hemme från skåne igen, lite fattigare o lite rikare på samma gång. Lite mer fucked up i huvudet kanske mest men just nu pallar jag inte med mer känslor eftersom jag snart kräks på dom. så delad, så klyven, aj. Om någon kan berätta för mig varför jag gör massa saker som inte är bra för mig själv så är jag idel öra för just nu vill jag gärna ha förslag på hur mitt liv ska se ut. Det där med känslorna är dock för förvirrande, allting är för förvirrande. Det finns dock några beslut som jag måste ta snart som dödar mig.
Vad ska jag göra med mitt liv?
Vart ska jag bo?
Ska Nikko någonsin sluta skälla?
and most important, vem ska jag nu prata med?

Om jag känner mig själv rätt så går jag tillbaka till det gamla, jag klarar bara inte av livet ensam. Jag fungrar inte ensam, jag kan va ensam fysiskt men jag måste ha någon slags support, någon som bryr sig annars fungerar det inte.

Ja tror jag har gett upp, jag pallar bara inte plugga till sjuksköterska, det är egentligen ingenting som jag vill bli, jag vill itne jobba med människor jag vill jobba med djur, sjuksköterska är dock min enda väg till att bli djursjukvårdare me då måste jag plugga till det o jobba med det ett tag först.. Skulle jag någonsin klara av att sy i en människa?
Jag skulle kunna gå etologi som faktiskt har någonting med djur att göra, men.. då måste jag flytta till Skara.
Detta är ett beslut jag måste göra hyfsat snart, och jag är fortfarande osäker på det.


1 st nytt inlägg

JA!
Jag sitter och väntar på snön som aldrig kommer verkar det som, lönlöst.
Det fick mig verkligen att tänka påhär på kvällen, saker blir verkligen aldrig som man tror.

Till exempel så tänkte jag mig ett lugnt och stillsamt tredje år i gymnasiet, in my dreams! Det känns ändå som om jag har greppat saker och ting lite bättre nu jag kan inte tillåta mig själv att tappa taget så nära målsnöret, jag behöver fokusera på att få hyfsade betyg, och att klara kemin. Jag hoppas att du kan hjälpa mig lite mer nu.
Jag hoppas kort och gott att det kommer förändras nu, att det kommer bli bättre, jag har en känsla av det i alla fall. Jag tror det är bra för oss båda att bara slappna av lite.

Har fortfarande lite delade känslor över att åka till skåne men det löser sig väl det med antar jag. på sitt sätt, när det nu blir.. önskar det kunde lösa sig snart bara.
På grund av det är det i alla fall sista valpkursen imorgon, lite sorgligt men otrolitg sant så nu packar vi blodpuddinge och sover.

</3

SURRENDER

Jag vet att jag borde ångra mig men nje faktiskt inte.
Jag gjorde fel visst, jag är en dum idiot men personen i fråga får faktiskt skylla sig själv i detta fall då han kunde set till att det inte skett, ja.

Det var mysigt, och jag behövde det. Vissa delar i alla fall, inte alla kanske.

Inte dom minnena som jag trodde att jag hade stoppat undan för länge sedan, väldigt länge sedan, mer än ett år faktiskt..

Du-som-inte-ska-nämnas-vid-namn-här är en idiot, faktiskt.

Förvirring deluxe pågår inuti min hjärna just nu kan jag ju säga men någonstans känner jag att det kommer att lösa sig så småningom, det gör det alltid eller hur? Men jag har ingen lust att gråta massa därimellan, det pallar jag bara inte känner jag.

Jag saknar dig redan.
Och ja, det kan jag erkänna för mig själv, inget annat.