granbark

Nu sitter jag i telefon med s som håller på och garva ihjäl sig över något som förmodligen inte är kul alls.
*host* koffein.

och nu säger han att jag är gammalmodig. ÄR JAG DET?!

idag har jag pluggat en massa, fast jag orkade inte egentligen så jag tog moppen och åkte till city G. bara för att gå runt där i ett par timmar och inse att jag inte har ett skit att göra där, så jag åkte hem igen. dock slösade jag bort 600kr (hehe) så nu har jag nog inte råd att skaffa det jag tänkt skaffa den här månaden. skit samma. alla hatar mig ändå.

*depp*

nej men jag saknar faktiskt skolan lite grann. eftersom jag inte varit där på ett tag. och nu så har M. sagt till mig att vara lite positivare så nu ska jag va det.
Snart kommer blackie hem

och nu orkar jag inte mer.

& jag tror att V. hatar mig =(
&nu känner jag mig dissad.

sorry för att jag inte uppdaterat på ett tag ^^
idag, igår - imrgon har jag faktiskt fullt upp =) du förstår, vi har så jävla mkt läxor som ska in nu så det är ganska sjukt faktiskt. & igår gick alla på rix (typ) förutom jag för jag är mobbad :(

okej, den personliga delen nu då.
g. pratade med mig igår, eller ja typ. konstig är han i alla fall, han ville ha massa bilder å shit och va skittrevlig. sen helt plötsligt bara *tystnad*  det är som om han glömmer bort vad som hänt ibland...
v. - förlåt =(  det blev visst lite fel
s. jag ringde igår (bra svenska där) trevligt att snacka, var ett tag sen..
dansken - hehe...

& idag hade jag tänkt plugga über mycket, sen ska jag faktiskt åka till city g  och handla en hink så jag kan ta hand om mina fiskar som för övrigt är myyycket söta =)
bara en av dom nya överlevde (hehe) så.. jag vet inte, får väl skaffa nya snart igen antar jag. fast det känns lite som om min ekonomi stramar åt men jag vet inte, det är väl bara inbildning.

ibland blir saker bara fel. och man klandrar sig själv för att de går fel, fast det egentligen inte är ens fel. och man förbannar alla människor som försöker att hjälpa, trots att dom just, försöker att hjälpa.
"jag klarar mig så bra själv" (eller är jag för feg för att be om hjälp?) Det är bara så mycket enklare att stjälpa över allting på en sjlälv, att tvunga sig själv att bära den största, tyngsta bördan.

jag måste erkänna att jag mådde ganska hyfsat ett tag
men det verkar ha gått i kras nu.

jao sitter i skolan och ska skriva lite FEK hade jag tänkt mig men det går visst inge vidare.
jo ch emma kallar mig för bäver
jaha ja.

och jag känne rmig allmänt mobbad och igår mådde jag faktiskt skit, igen. men sak samma för att jag har ingen jag kan klaga till för jag vet inte vad jag ska klaga om. och jag vet att jag borde vara glad efterso0m jag ska köpa ett par foppa tofflor idag men av någon konstig anledning så är jag inte glad ändå.
nej jag är tom.
jafg skrev en dikt osså
men den får ni inte höra
V. ringde igår. ganska treligt eftersom jag inte hörs något från honom på asa-länge. lite cp dock eftersom ghan kommer få en sjukt dyr telefon räkning.

ajja nu ska jag tvinga j. atyt skriva lite historia.
=)
och om ni undrar varför jag inte skriver namnen utan bara första bokstaven så är det för att jag vill va exakt som apelsinen (A)(A)(A)

OCH TIMMY KOMMER TILL SVERIGE!!!!!!!

nu är det så att jag vill att du ska veta att jag är här för dig i alla väder, sommar som höst, vinter som natt, morgon som förmiddag.
och det är så att du har stöttat mig så grymt mycket under den senaste tiden så det är sjukt och jag överdriver inte, det är faktiskt sjukt.
och så är det så att jag tycker att det är mega synd att du ska må dåligt och jag vet inte vad jag ska göra för att göra det bättre för jag är itne så bra på att göra folk lyckliga. men du är verkligen en underbar vän och jag är glad att jag har dig och att du orkar stå ut med mig.

okej, ibland är jag lite sur och så.. men jag har kroniskt pms.

 ^^

förlåt.

men jag vill verkligen inte att du ska må dåligt, så om det är något jag kan göra för dig så är det bara att säga till
för du är värd det bästa.
<3

jo idag hade vi fotboll i skolan. måste säga att det var himlans kul att träffa så mycket folk från andra InfoKompskolor runt om i landet. mest för att jag då känner att jag kan skämma ut mig hur mkt som helst utan att någon egentligen bryr sig, jag menar, ofta jag kommer träffa dom igen?
och sen stog e, a och jag i kiosken (typ) och gav bort läsk mot kramar =) hehe det va faktiskt himla kul, om det inte hade regnat få himla mycket. och sen så gick det visst bra för linköping.
men sen så skulle vi gå till bussen och då kunde jag bara inte låta bli utan jag berättade för några karlstabarn att dom sög, men var det dom vi förlorade mot? hehe

jo, det är ju några som gör skolan värd att gå till, kramar på er <3

och sen så vet jag inte, känslolivet går lite upp och ner nu men jag antar att jag borde vara lättad. ångest dock, över alla skolarbeten som ska in i tid. blah. gillar inte det.
och ja, jag använder orden "dock", "far" och "mor"  på en daglig basis.

och mitt ben gör så fruktansvärt ont att jag itne vet vart jag ska ta vägen. det här kommer sluta illa. i bästa fall på sjukhuset.

ibland blir man så himla depp. jag menar, det kanske inte betyder ett jävla skit och allting är kört änd¨å

javet, det här kommer låta sjukt konstigt.

för en tid sedan, när mitt hjärta fortfarande var helt, gick jag på en kent konsert. jag sov hos farmor och farfar den natten och precis när jag lade mig ner och skulle sova så tänkte jag: "undrar hur G. har det nu" för jag liksom kände att någonting var fel. Nästa dag ringde jag och frågade hur det var och.. ja.. det var inte bra.

Samma sak hände mig imorse. en direkt känsla av att någonting var fel och att jag borde göra något, men den här känslan var nog lite omvänd.. helt plötsligt tänkte jag bara "jo men det löser sig, allting kommer bli bra igen, med tiden"
nåväl, mitt sunda förnuft tog över nånstans där och sa "
-nej jenny, du lurar dig själv. det är skit och det vet du
-men förnuftet? jag har ju funnit någon som uppskattar mig för den jag är?
-sånt händer bara på tv.
-men om jag vill kämpa för det då?
-det är ingen ide.
-men jävla idiot, jag vill ju säger jag!!!
-jamen göre då! men inte mitt fel om du blir sårad igen!"

okej, egentligen fick jag väl storspö av mitt eget förnuft, men har ni nånsin liksom kännt den där känslan av att man hör hemma hos någon? att man liksom kan förstå hur den personen mår och känner sig trots att han bor 139 mil bort.. bara en djup gnagande känsla av att man hör ihop.
kalla det idiotiskt, dumt och inbilldande men fan, jag hoppas.

det kan ha varit så att jag varit über trött och inte hängt med på noterna riktigt, men han pratade med mig idag, och (till en början) utan att jag behövde dra orden ur honom. och han sa.. äsch jag ska sluta nu. men han var sitt gamla jag, den personen jag älskar. MER ÄN ALLTING ANNAT.

asså, så jävla lycklig. även om det inte är vi TVÅ längre, så.. jo, jag känner. det gör jag verkligen.

och jag tror nog på den där kärleken som finns i filmer, och jag har fått tillbaka hoppet, om vi är ämnade för varandra så kommer det att funka, och ta mig vid mina ord för jag skriver detta med ett leende på läpparna =)

skola, migrän.. cp-cp.
men dock sitter jag här. förbereder mig mentalt för den största uppgiften på länge, nationellt prov i matematik. vill inte bli emotionell nu så skriver inte om någa känslor.
oki?

DAMPFITTHOORAKUKSUGAFETTMEDENMASSADAMPUNGARDAAAAAAAAAAAAH