granbark

"Jag skulle andas i det tomrum som blev över, om du lämnade mig nu."

Jag har bott här i ungefär en vecka nu, myspys! PÅ en vecka har jag hunnit med otroligt mycket men en av de saker jag INTE hunnit med är att plugga så sitter med det nu, när ska det ta slut tro? Det går förvånansvärt bra med Nikko, han är väl fortfarande i chock skulle jag tro. Skäller fortfarande på alla människor i trapphuset.

Just nu känner jag en otrolig ångest över att vara ensam, så nu ska jag plugga lite till :D

TJOFRÄS




Jag antar det finns nån du skulle ringa, om jag inte fanns

HALLÅ vad hände med alla som kollade in min blogg? JAG VET att inte en jävel kommenterar man läsa kan man ju faktiskt.. hrumpf!

Idag var min första praktikdag, inte van att gå upp tidigt. Vill sova. gick ut med hunden när jag kom hem, han var förjävlig och envis som en rutten gammal åsna. Fast nu ligger han visst på rygg och är onödigt jättesöt så det är okej ändå, han var nog bara glad för han älskar mig, säger vi.
Är måttligt cp-nervös över att han ska skälla som en galning i lägenheten eftersom han aldrig bott i lägenhet förr och han skällde på mamma förut när hon åkte, tror han har separationsångest.. :/ hjälp nån snälla? Han ska ha en annan hund hos sig också, hoppas de inte bråkar för mycket..

I ALLA FALL så kommer det bli jävligt jobbigt, hela denna vecka är en mördarvecka. fredagen blir nog värst.
herrå -.-

Jag vill hitta dendär killen som man kan spendera forever med utan att hugga ihjäl.
Dendära som allting känns så rätt med
dendära jag trodde jag hade som inte alls var så.
Någon bara.
Jag skulle vilja att det gick till som i filmerna, de som blir så lyckliga. Ja, jag skulle vilja ha det bra.

Är hemma i Linköping nu, mys med hunden hela tiden. Någon har lärt honom olaten att ligga i soffan, så när JAG vill ligga i soffan kommer han och kaxar och tycker att jag ska flytta min feta röv.

Men det är skönt. För första gången på 3 månader är jag verkligen LEDIG. och ska fortsätta vara det tills jag flyttat, hela söndagen blir det PBL.
Men fram tills dess, då blir det fint.

Idag är en hyfsat bra dag,  trots alls.

Jag mår inte bra men det är nästan en liten aning bättre idag. Att gått från ligga i sängen och skaka för att jag va stressad och rädd till ett inre lugn. Det är fint det.
Första och enda tentan för året klar, och jag klarade mig finfint. Vet inte om jag får godkänt eller inte men  det gör inte så mycket för jag överlevde fysiskt i alla fall

Klockan är nu 22.55 och jag är hemma från puben, aningens tidigare. Welll det kan vara för att inte en jävel dök upp och vi stod och stirrade på varandra i 1.5 timme utan ett skit att göra ungefär. men vet inte.

Som vanligt tänker jag att jag borde tentapluggan då det faktiskt är mindre än två dygn till min alldeles första tenta (!) men! jag kom också på att jag måste packa, ellting resulterade i att jag sitter här och inte gör något av det. stressad? ja.

Jag är otroligt bra på att underhålla mig själv, få mig själv att skratta här i min ensamhet, tokig? ja. psykiskt störd? kanske.

Igår hade jag ett av de största sammanbrotten ever, eller nej, men typ. Det var som om allting bara rasade ner på en gång och jag insåg hur förjävligt det egentligen är? Man introducerar en person till sitt liv och se hur det går? Rent förjävligt.

Stressad till max. Måste packa ner allting innan jag åker hem på fredag, för sen är det bara praktik i fyra dagar, begravning på fredagen och sedan kör vi allt skit till Skara, vet fortfarande inte hur jag ska göra med nyckeln för har försökt få tag på hyresvärden i ett par dagar nu, utan vidare resultat.

Begravningen mår jag inge vidare över heller, det går så bra att stöta bort det när man är här men jag märker att jag försöker hålla tankarna borta, för att det gör för ont, för att saknaden är för stor...

Ska försöka göra mitt otroligt jobbiga telefonsamtal efter jag flyttat, hur jobigt det än är ska jag tvinga mig till det. hur det nu ska gå till.

Sen får jag äntligen vara med min älskade bäbis! Känns som en stor del av mig själv saknas när han inte får va här! Kommer bli skitbra och jag hoppas han kommer trivas med sina små vänner han ska ha  :)

Ibland känns allting jättebra, sådana fagar gillar jag. När smärtan inte är så stor, när det är lite enklare att andas. Dock har jag inte många sådana dagar nu, oftast går det bra sålänge det är dagsljus ute men det är alltid när det mörknar på som smärtan kommer, och nej, det är inte för att jag är så mörkrädd. Visst är det äckligt att vara ute i mörkret men så jobbigt är det inte.

En av sakerna med att ha flyttat som skrämmer mig lite är tanken på att jag kommer ramla och bryta benen. Alltså jag ÄR väldigt klumpig, och sen ramlar man och bryter båda benen och vad gör jag då? uscha.

Jag känner mig otroligt ensam här, och det är inte en rolig känsla det heller och jag tror att den kan bidra en hel del till den andra paniken jag har.

I alla fall så är det snart dags för flytt för min del (Y)

"Get out of my head, out of my bed"

Vad gör man när saknaden slår ner i en, när man finner sig själv sittandes i ett hörn och bara skakar och snyftar samtidigt som man skriker utan att det kommer ett enda ljud? Vad gör man när saknaden blir för stor, när smärtan blir för intensiv? När allting rasar samman, inte på en gång utan under en längre tid, när man inser att ens eget förfall var sista delen i kedjan som knäcker totalt? När ingenting hjälper, när allt man vill är att försvinna en stund, andas frisk luft utan alla stenar som tynger ner hjärtat?

Jag vet inte men jag känner känslan, jag känner så mycket, så otroligt mycket. Saknad, sorg, stress och ångest. Och jag blir så arg på mig själv för att jag känner såhär, för att jag inte kan vara som normala personer och glömma och bara gå vidare. Det finns inget riktigt mått på den otroliga ensamhet jag känner jämt, när man tror sig ha hittat sin tvillingsjäl, vilket jag fortfarande tror han är, det är rätt svårt att hitta någon som är så lik ensjälv, på gott óch ont, denna gång mest ont. Samtidigt blir jag väldigt arg på mig själv för att jag inte kan glömma och gå vidare, gå vidare och glömma.

För att allt annat skit händer på samma gång, för att ingenting någonsin är som det ska.
Kan någon hjälpa mig?

Bara för att slippa plugga så sitter jag och bloggar, moget va?
Vetenskapliga artiklar överallt, när ska detta ta slut? På måndag? nej det fortsätter ett tag till efter det, det lovar jag dig.

Jag är äckel. Mycket äckel. Fett med äckel. Äckligast.

Och fedt med ångest har jag, hela tiden. det gör ont.

Idag har jag en day off, en dag utan bzz bzzz bzzz bzzz bz från mobilen.
Har den mest avstängd för att undvika en viss person som jag inte orkar med. Har funderat ungefär 100 gånger på att byta nummer men har så svårt för att lära mig nya, samtidigt som det ändå inte är speciellt svårt att hitta mig.. Visst jag kan ta bort mig från eniro, ringa med privat osv. men palla.

Så ja, idag är en tyst dag.
Idag är en pluggdag.

Idag är en rätt dålig dag.

"Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här, nu kan det va försent, att säga som det är"

NEJ nu du jävlar blir här ett till blogginlägg!

Och nu har jag suttit med den rubriken i ca:20 min och inte kommit på något ytterligare att skriva så nu skiter jag i det :D

Klockan är 03.02 när jag börjar skriva detta
på en onsdag haha, så fail.

Alltså jag är inte pigg eller så, jag har lite ont i fötterna, kom hem nu och bara kände en oerhört stark lust att blogga, verkligen sådär när man känner att hallå, jag måste sätta mgi ner och skriva. YTTERST SPÄNNANDE LÄSNING! fast nu är ju inte någon av mina inlägg speciellt.. spännande.

Nu är det i alla fall så att idag var första gången jag stod i baren, well öl och cider går ju bra för det är ju bara en flaska, kassaapparaten gick också bra mot all förmodan, men så är det dessa jäddra drinkar hit och dit som man inte har en aning om vad det ska vara i, och människor som står och trampar, och människor som blir allt fullare och fullare... Men trots allt gick det bra och nu sitter jag här, klockan tre, på en torsdag, och har seminarium imorgn, och vägrar sova. Min mobil är trött, jag gillar inte det men jag känner jag att skulle den låta så skulle jag ändå ignorera den.

Jag räknade ner imorse när jag vaknade första gången. x dagar kvar till tentan, x dagar kvar till begravningen, x dagar kvar tills jag flyttar, 2 dagar kvar till provridningen, eller 1, beror på hur man ser på det. Jag brukar normalt sett inte räkna det som "imorgon" innan jag har sovit. Funderar dock lite på om man ska sitta uppe nu och skriva lite evolutionsbiologi när jag ändå är vaken liksom, men näää, alldeles för trött.
Extas i baren bwtewe, det finns ju killar i denna stan! De gjorde dock inge vidare intryck på mig. Så tror jag skjuter upp min reproduktion ett tag, min fitness är ändå i botten.

Jag är totalt skadad i huvudet redan, och inte på dethär "Har du några källor på det?!?!?!?!?!?" utan snarare att jag inte kan kolla på disney filmer längre! DET ÄR JU SÅ SJUKT STÖRIGT! jag tittade på Lejonkungen några dagar sedan, det där är då fan inte lejons naturliga beteende!

Jag har också haft en hel del djupa konversationer på sistone, inte djupa kanske men känslosamma, försöker komma på vad jag vill, och roten till det onda, varför det bara inte kan sluta göra så jävla ont. Att saltet skulle dras ur såren och jag skulle kunna känna mig någolunda glad, men jag antar att man inte ska vara glad om man är i min situation. Jag ser fram emot de små sakerna, som att flytta, som att släpa hit Nikko, träna med honom, ge honom ett bra liv, kanske kommer jag även ha en pålle att skutta omkring på. ÄNDÅ kan jag inte sluta känna mig så ensam. Det kan va för att jag inte har några direkta vänner här, men mestadels beror det på min egna feghet, att jag itne vågar göra ett telefonsamtal, det gör mig så arg!

Nu är jag väldigt trött, men en liten bit till!

Ja, så det är det. Sen är det ju hela grejjen med skolan, men det orkar jag inte ens ta upp. SEN är det en grej som tyngt mitt hjärta väldigt mycket.. Mitt tangentbord, det ergonomiska, det håller på att gå sönder.. Alltså jag försöker att inte låtsas om det men det mår verkligen inte bra, jag tror att det kan ta slut när som helst </3
Biltema säljer inga nya tyvärr, och inga andra har fallit mig i smaken, jag menar försök hitta något som är så orange, så fint, så skrivvänligt, nej det går fan inte!
Nu är jag hungrig också.
Alltså jag blir så arg, för att jag alltid tänker på han, för att jag alltid önskar mig tillbaka, tänker på hur det kunde ha varit, hur det BORDE varit. GNUPUNG! aldrig i hela mitt liv har en person satt så djupa spår, aldrig, eller jo kanske min familj men alltså för övrigt, nej. det går liksom inte, jag får ju panik. jag måste ringa. fast inte klockan tre på natten. Alltså hur man kan vilja ha en vänskap med en sån. nej jag är knäpp.
och jag kan inte spela WoW för. det fungerar liksom inte? Det ska jag väl vara v'ldigt glad för egentligen så jag får något gjort men hallå, min lilla vän klarar sig inte utan mig. eller jo, men you get the point.

Okej jag borde verkligen sluta nu

jag har verkligen ingenting vettigt att säga ellerhur?
Nåväl jag har aldrig haft en önskan om att predika för hela världen, en eller två människor räcker grymt bra, ungefär så många som besöker min blogg varje dag, vill d ge dig till känna du som är här varje dag? HUH?

HAHA läste i lapphundstidningen på tal om ingenting om att man inte ska kastrera svenska lapphundar för att det finns så få kvar, tyckte det var lite spännande...

NU ÄR JAG ARG.
som vanligt.
jag borde vara glad, smiley.

YAY det blev på en brännskada, fett najs jenny keep it up!

Tack o godnatt.
Nu har jag svamlat klart
typ.
klockan är nu 03.26, typ.