Alfa? I'm not alfa.
Något jag stört mig på enormt på sistone är folk som ska vara ledare över sina hundar.
Ledare över min hund. Du måste vara alfa. "han killen på TV säger att man ska göra såhär". Jag vill lägga mig i fosterställning och ömsom gråta och kräkas, det finns inget som heter ledare mellan dig och din hund. Så ofta hör man människor prata om detta med ledarroll, att man måste vara en tydlig ledare annars blir hunden osäker, aggressiv eller på något annat sätt beter sig illa, allting avhjälps när du blir en bättre ledare. Förmodligen åstakommer du detta genom att:
1. Ryta i åt hunden
2. Rycka till ordentligt i kopplet
3. Trycka ner hunden i backen tills den ligger i underläge
Blir du riktigt arg kanske du gör alla dessa tre punkter på en och samma gång, då blir du en ledare
 
Eller?
 
Vad händer om jag skulle berätta för dig att mellan dig och din hund finns det ingenting som heter ledare.
Du skulle skaka på axlarna och tycka att jag är korkad? Fundera på det. Har du päls? Kommunicerar du som en hund? Lever du som en hund? Är svaren på dessa frågor nej så varför tror du att du behöver vara en hund? 
Ja, en vildhundsflock eller en vargflock har en tydlig hierkarki med ledare, men vad får dig att tro att hunden ser dig som en artfrände? Hundar ser inte dig som en del i en sådan flock eftersom du helt enkelt inte är en hund, hunden ser dig som en kamrat, en kompis, inte som någon den behöver vara alfa över.
Hundar och vargar kan ha en sådan hierarki, men detta exsterar inte mellan hund och människa, vi är för olika. Hunden är domesticerad av människan och är en del av vårt samhälle, vill vara en del av det, men det finns absolut ingen anledning för dig att vara ledare över en hund.
 
Det är dock min åsikt att vissa hundar behöver en trygg person som kan ta ansvar i situationer den inte klarar av, som kan gå före och vara lugn och trygg. Vissa hundar tycker kanske det är skönt med gränser, men det har mindre att göra med att vi måste bestämma över dem, och mer att göra med att de vill vara oss till lags.
 
Hade jag vetat detta när jag skaffade Nikko hade jag agerat annorlunda, men jag lyssnade på instruktörerna, på den duktiga killen på TV, och alla sa samma sak, "visa att det är du som bestämmer!". Varför undrar jag? Min hund är osäker, jag kan välja att ge honom stöd i vissa situationer som han tycker är jobbiga men jag skulle aldrig längre få för mig att trycka ner honom i marken för att han morrar mot en annan hund av osäkerhet. Jag säger ifrån när han gör saker han inte får, men presenterar ett alternativ för honom. Vi lär oss att arbeta ihop som ett team, men jag är inte hans ledare och han är inte min.
 
En hund kommer ALDRIG utmana dig om ledarrollen, den kommer inte ligga vaken om nätterna och fundera ut en plan för hur den ska ta över ledarrollen i familjen. Biter din hund på kopplet, i dina armar eller ben så beror det snarare på över/understimulering än av att den vill ta över ledarrollen.
 
Hunden vill inte leda dig, den vill inte vara alfa, allt den vill är att arbeta som ett team. Kan du ge detta till din hund? Kan du lägga ner alla obehagliga bestraffningar som du använder dig av i en lönlös kamp om ledarrollen?
För let's face it, den existerar inte.
 
 
2014-07-31 @ 23:02:15 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()

Vanja, age 2
Vanja fyllde nyligen 2 år, grattis Vanja! Det var dock inte det jag ville komma fram till. För ett par veckor sedan var vi iväg på rallytävling, en inofficiell tävling så man fick göra två starter, asbra! Nikko levererade som vanligt stadiga 86 poäng, första rundan lite väl mycket nos (trots att han var andra hund ut, vad göra?!). Andra rundan hade vi fått 96 om han inte envisats med att lägga sig vid startskylten...

Nåväl, Nikkos prestation är väl nästan vad jag förväntar mig av honom min lilla guldklimp. Asdutti. Vanja däremot hon chockerade! Hade mest med henne som sällskap, trodde hon skulle tycka det var hemskt men fy sjutton va bra hon jobbade. Visst hon nosa en hel del och gjorde ett moment fel men med den lilla träning hon fått var det ett väldigt bra resultat. 71 poäng fick hon! Första varvet då. Till andra varvet taggade jag upp henne, värmde upp en stund och skulle precis gå in på banan när en stor hund som av någon anledning var fastbunden i en canvasbur fick panik och började springa omkring, buren slängandes efter sig. Det var dessutom en liten hund i buren, ashemskt. Vanja tog väldigt illa vid sig, ville bara va med Nikko. Domaren var snäll och lät oss starta sist, då hade det lagt sig lite men hon var fortfarande skärrad. Stackars liten :( Valde att utgå, fanns ingen mening.





2014-07-26 @ 08:27:55 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()

Jul. 26, 2014
Idag skulle vara en bra dag, idag skulle jag rida två lektioner och grilla o övernatta i stallet. Så fick jag jobba istället... Visst hinner jag fortfarande vara med på ett pass så ska väl inte klaga men ändå. Gå upp 5 efter att sovit ca 5 timmar är inte kul. Det är bara att åka mina varv så får jag ta kvällen som den blir sen, är ju inte lättare när man är på fruktansvärt dåligt humör sedan gårdagen... Jag brukar försöka att inte deppa ihjäl mig på saker jag inte kan påverka men ibland blir det lite väl mycket.

Nästa vecka jobbar jag också typ konstant, på kogårdarna så blir inte mycket till fritid där inte. Tråkigt men så är det, vill uppdatera om allt kul som hänt också, men det blir nog senare.
2014-07-26 @ 07:31:32 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()

Varför

Jag har alltid tyckt bättre om djur än om människor, de dömer inte, ger mig inga elaka kommentarer och är alltid snälla om jag är snäll mot dem. Ikväll känner jag sån ensamhet, inte den vanliga saknaden utan ensamhet. Jag saknar tiden i Skara, jag saknar att känna folk, alltid ha nån att höra av sig till, spela spel med, kolla film med, ja allt sånt. Sen jag flytta till Mjölby har jag haft noll sånt, och nu, ännu mindre. Jag har alltid haft svårt att lära känna nya människor; "gå prata med den, bjud med den, fråga om du får vara med den" sånna råd har jag fått hela tiden. Men nej, jag vill hellre vänta tills någon faktiskt vill vara med mig istället för att tjata på andra. Men det händer aldrig. Folk blir vänner så lätt, gör saker tillsammans så lätt. För mig är det inte lätt. Det är en kamp. Jag vill att folk ska ta kontakt med mig, jag vill att de ska vilja göra saker med mig. Men de få gångerna någon väl vill det så kan jag ju aldrig, jag förstår att man tröttnar.... Jag vet inte hur jag ska göra nu, det är så ensamt. Hur skaffar man nya vänner om man är blyg? Hur lär man sig? Jag vill med gå ut och ta ett glas eller två men allting är alltid så tvingat och jobbigt. Nej just ikväll är ensamheten värst, att vara ensam och veta att man kommer vara det även imorgon, och dagen efter det.... Varför kan jag inte ta kontakt med folk?! Varför.... Varför är jag feg?

2014-07-26 @ 00:02:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()

Jul. 12, 2014
Här ekar det ju tomt. Händer inte så mycket just nu dock som jag kan berätta om. Jobbar mest.


2014-07-12 @ 04:01:14 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()

Jul. 01, 2014
Sjuknikko. Vi skulle ju tävla igår, i lördags skulle jag bara ta en liten genomkörare för att se att allting funka. Han kändes dock inte riktigt med utan halka efter hela tiden, så sprang lite med honom och visst han gick konstigt, som att rumpan inte hängde med. Framåt kvällen var han ordentligt halt och söndag morgon hoppa han på tre ben till och ifrån. Han morrade åt mig när jag ville han skulle resa på sig ur sängen, inte likt honom. Så jag ringde vet och åkte in med honom. Hon kände och klämde och gnällde lite att han va tjock. Hon kände också att han är svullen i knäleden på höger bak, och att han har ont i ryggen. Förmodligen är det smärtan från benet som strålar upp i ryggen. Nåväl hon misstänker artros (hoppas inte!)

Nu ska han äta medicin i tio dagar (inne på dag 3 nu) och sedan ska vi se om han är ohalt. Just nu är han ju det men är ju svårt att veta säkert eftersom han går på smärtstillande... Hoppas det inte är någon större fara med honom :(

Jag jobbar min första dag ensam på kossegård idag, har tur så fick ta med mig hundarna i eftermiddag. Ska ta med stora buren men förhoppningsvis slipper de sitta i den och kan sköta sig utanför kalvarna. Men är ju skönt att ha med ifall de bestämmer sig för att vara besvärliga. Eller tycka kalvar är äckliga..



2014-07-01 @ 11:16:28 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()