granbark

Min katt vet hur man ska dricka vatten minsann, vattenskålen duger inte längre.

Fick för mig att skriva ett litet inlägg om Ella så jag gör det. Lindmarken Electra som jag bara hade några månader (typ tre). Hon kom till mig efter att ha varit mammaledig i två år. Hon var ändå ganska fin att rida på banan och levde upp lite mer det, hade ett fruktansvärt vackert steg (bättre än många halvblod jag sett faktiskt). Hon var oerhört snäll i all hantering från marken, även ridning till att börja med, däremot så klickade det aldrig riktigt mellan mig och henne. Kanske var det för att jag fick henne tre dagar innan Krabat avlivades och jag absolut inte ville ha någon annan häst just då, eller så litade jag aldrig på henne helt enkelt. I alla fall så började jag sätta igång henne, hon började bli jobbig från marken och vi jobbade bort det fort. Hon var snäll tills snön kom och hon inte kunde göra av med all energi.

Allt började faktiskt på en tur på Kartegårdsvägen, första efter jullovet. Hon hade precis stått i en vecka, precis börjat bygga muskler och orkade mer nu. Vi kom en bit på vägen men det var halt (hon hade bara tvåbrodd) och mörkt så vi vände, hon stegrade och jag trillade av. Satt upp igen och hon fortsatte stegra. Red fram och tillbaka men satt av efter en bit och ledde hem henne. Nu tror ju inte jag på detdär att "hästen får aldrig nånsin vinna, hon vann där du får skylla dig själv!" men kanske så var det så att hon tyckte att hon kunde få bestämma, jag tror dock att hon bara hade för mycket energi. På vägen hem kastade hon sig mot en bil agressivt. Dagen efter kastade hon av min bror.



Jag fortsatte dock rida men eftersom jag redan innan saknade tillit till henne blev det att jag spände mig som en fiolsträng, jobbade mycket på att slappna av men det liksom gick inte, och ju mer jag spände mig destu jobbigare blev hon. Ringde ägaren och klagade och sa att jag inte ville ha kvar henne, ägaren sa att jag kunde köra tillbaka henne om jag ville. Jag ändrade mig dock några dagar senare och sa att jag skulle behålla henne tills 31/5, när kontraktet gick ut. Sedan kunde jag få henne om jag ville.



Problemet med bilar blev bara värre och det gick inte att rida seriöst ute, enda sättet var att rida till Uddetorp och rida i ridhus där men där var en bilväg och eftersom hon kastade sig mot bilar var det uteslutet. Hon hade alltid stannat och backat väldigt fort också såfort hon inte ville gå längre, detta blev allt värre och hon började backa ner i staket, in i saker eller bara väldigt fort bakåt. Longerade en del ute på åkern vilket hjälpte och energin bara rann över och hon stegrade och bockade om vartannat.



En gång var vi ute och red när det kom två bilar körandes, bilarna saktade inte ner utan körde på som vanligt, Ella blev rädd och backade ut framför dem och jag hoppade av, ledde ut henne på åkern men när vi skulle upp igen så hoppade hon och jag som inte var med riktigt tappade henne och hon sprang hem, rakt över stora vägen. Efter det blev hon varm till och ifrån i ena bakbenet (därför jag alltid lindade bak) ägarna sa dock att det var okej men efter Krabat ringde en varningsklocka i mig. Hon var dock allmänt charmig och gosig från marken.


Efter ett tag kände jag dock att det verkligen inte fungerade. Jag var rädd för att rida henne, kunde aldrig slappna av. Lovade mig själv att jag skulle vänta tills isen och snön försvann eftersom hon inte varit såhär när jag fick henne och hon kanske bara hade massa energi? Men det var så fruktansvärt mycket att jobba med och hade tagit oerhört lång tid, både för mig och henne eftersom jag blivit rädd för henne. Så när min vän ville ha ut sin häst på foder bestämde jag mig för att byta lite enkelt och smidigt, hur ont det än kan verka.



Jag är helt övertygad om att Ella hade blivit en toppenridhäst, hon hade massa med kapacitet, tyvärr funkade det ju verkligen inte mellan oss bara :( Man ska inte behöva vara rädd för att rida sin häst samtidigt som hon förtjänar att ha någon som verkligen rider henne ordentligt varje dag. En anledning till att jag lämnade tillbaka henne var att jag var s osäker på vad jag tyckte om henne, och jag var tvungen att bestämma mig inom den närmsta framtiden om jag ville äga henne eller inte. Svaret blev då nej. Nu när jag har byggt upp mitt självförtroende igen tänker jag att det kanske trots allt vore värt ett försök. Ägaren hotade ju med avlivning eller avel, så jag har faktiskt inte en aning om var Ella är idag, men vad jag sett så lever hon i alla fall fortfarande.

När vi kom och lämnade tillbaka henne sa ägaren "jaha Ella, så nu kommer du tillbaka igen" hon hade också gjort andra små statements som tydde på att Ella betett sig såhär tidigare, och varit utlånad tidigare. Inget jag vetat om. Men saker är som de är, jag tyckte mycket om Ella, hon var en jättefin häst och jag önskar jag haft orken att slipa till henne lite. Jag är förevigt såld på varmblod och ska minsann ha mig ett fint exemplar senare i livet!

Jag har en väldigt glad hund.

Idag var en ganska händelserik dag. Vi var och kollade på höns och kosläpp, hihi kossorna var jättesöta! Sedan for vi direkt och hämtade en transport, fixade Kolan och åkte iväg till Stenungsund med honom till hans ägare. Var lite sorgligt, speciellt när man säg vilka minihagar som han skulle få gå i sen, hua.

Men i förrgår var jag och red i outfiten som synes på bilden! haha fick ett ryck och bestämde mig för att arbeta henne lite från marken, slängde på sadeln ifall jag skulle få för mig att rida, vilket jag också fick. Ängla är väldigt välhanterad från marken men jag tror de använt sig av andra signaler än vad jag gör, så det gäller att även där (precis som i ridningen) hitta vart knapparna sitter så det blev oerhört basic. Rida gick ganska bra faktiskt, var lite svårt att ställa åt höger och därigenom väldigt svårt med högergaloppen så gav mig ganska snabbt såfort hon gjort en fattning rätt.

Tjockishest, har dragit ner på maten. Känns bra för min ekonomi faktiskt, denna månads höräkning var ikke att leka med! Funderar seriöst på att byta stall dessutom, de har en plats ledig till hösten i ett stall som ligger en liten bit bort (närmre Skara). Det som är skönt är att jag slipper sitta och räkna på hur mycket alla ska betala varenda månad samt att de där får mat fyra gånger om dagen. Istället för två. Dessutom behöver jag inte fodra en endaste gång, på Malmsäter behöver jag fodra typ jämt. Det andra stallet är lite dyrare (fler tjänster också) och det är box (hata) och små hagar (allting är litet i jämförelse) men ska gå dit och kolla i alla fall!

Kom på mig själv med att tänka att det är mer än 5 månader sedan Krabat avlivades nu. Satt också och tänkte en liten stund ifall det verkligen var rätt beslut, jag kanske skulle tagit över honom? Kunde han blivit bra? Det är det ju ingen som vet. Men han hade förmodligen inte kunnat ridas, så alternativet var sällskap. Hade han trivts med det? Nej. Arbestmyra som han var. Det kunde gå upp igen när som helst och han kunde få ont igen, ut och in till kliniken, sprutningar och sjukhage. Nej, ibland kanske det är bättre att låta dem vandra vidare.

Trots det så fäller jag en tår över honom och tänker att finare häst fanns då inte, så personlig och mysig.. Så villig att lära. Hade vi fått mer tid tillsammans är jag övertygad om att vi hade kommit långt.

Finns egentligen en miljon saker att säga, han var så underbart fin. Men det är svårt att få ner det i text, saknar honom något enormt men är ändå glad för den fina tid vi fick spendera tillsammans.

En sak jag kanske inte nämnt tidigare heller var att precis innan han blev halt hade jag precis börjat köra honom! Jag visste inte om han var inkörd sedan tidigare så jag tömkörde mycket och han trivdes som fisken i vattnet, när det funkade satte jag på vagnen, då stod han med ens blixtstilla och liksom väntade tills man spänt fast honom och bara väntade tills han skulle gå! Skitmysigt var det, backade aldrig får något.. Söten. Han tyckte verkligen att det var skitkul och var inte alls galen eller sprang på, travade jättefint och lugnt. Han var världens finaste häst <3

Sitter och försöker få rätsida på mitt liv, största problemet är väl vad jag ska läsa just precis nu, men har även funderat på att läsa till fysik B nu, göra högskoleprovet i höst och sedan söka till antingen veterinär eller djursjukskötare. Innebär ju då såklart att jag måste lyckas väldigt bra på högskoleprovet, och veterinär innebär ju lite problem, men har man drömmar så vore man ju en idiot om man inte ens försökte litegrann att följa dem. Är dock lite frustrerad på mig själv att jag inte tänkt på detta tidigare för söker jag veterinär nu får jag hara lån i 3 av de 5 år som utbildningen är, vilket innebär att jag måste jobba ihop ganska mycket pengar innan. Ja, vi får se hur det blir helt enkelt. Men det skadar ju aldrig att läsa Fysik B i alla fall så kanske söker den nu.

Vad hände egentligen med hästens hals på denna bild?

(okej den såg roligare ut första gången jag tittade på den...)

Nu har jag varit inaktiv ett tag

Idag hade jag absolut ingenting att göra så jag tog med mig min hund på en cykeltur, men en bit bortanför brukshundklubben hittade vi en ganska fin stig som jag tänkte att vi kunde prova. OCH OM DET VAR ROLIGT ATT VARA LÖS I SKOGEN DÅ? Nikko var en lagom lycklig lapp kan jag säga! Han lyssnade dessutom fint och stannade när jag bad honom, fram tills vi var tio meter från cykeln då han drar iväg ut på vägen, väl där ser jag att det är en annan hund som han tagit sikte på. Han ställde sig dock bara en meter framför och tittade på den så var väl egentligen ingen större fara. Jag sprnag fram och drog bort Nikko fort som tusan, men blev helt hjärndöd och killen med andra hunden gick iväg, så skapligt trött på mig själv att jag inte försökte prata med honom och be om ursäkt.. Men han skrek inte på mig så antar att han inte blev så arg, dumma Nikko att springa iväg sådär.. Dumma mig att inte ha mer koll på min hund eller koppla honom tidigare..

Gjort är gjort antar jag och Nikko hoppade ju faktiskt inte på hans hund så är inte mycket att göra åt, får hålla Nikko i koppel framöver x) Ska dessutom tortera honom med cykeln varje dag nu så han har en chans att bli slank tills utställningen (om jag nu ska vara med på den?) Vore kul och är ju fin träning men är en lite dum vecka sorgligt nog...

Nu ska jag sluta tänka på allt dåligt och istället bege mig ut på en kvällspromenad med min lurv och sedan sova för imorgon blir det stallet hyfsat tidigt!

Idag skulle jag gått med Nikko tillsammans med Lina när hon red men så ändrade jag mig så jag tänkte gå med Ängla medan Lina red, men så ändrade jag mig igen så jag red Ängla och så hade jag med Nikko i lina. Det var väldigt trevligt och för en gångs skull blåste det intenting alls och solen sken. Vi travade bara några steg för Ängla får ju inte svettas men Nikko hängde på fint och såg inte så jätteorolig ut.



Solen höll på att gå ner så när vi red hem så kom vi att tänka på att våra skuggor såg ut lite som imperial walkers, fast horse version.

Nala och Ipp var jätteduktiga hos veterinären idag, rent fantastiskt. Ipp ville inte gå ur buren alls och Nala ville bara ut ur den och springa runt i rummet. Lina och jag diskuterade lite vad våra nästa djur ska heta, hon ska ha en som heter umpf och jag ska ha en som heter någonting som jag inte kan stava, men det låter roligt i alla fall!

Var lite sjukt trött igår så somnade ganka tidigt, eller svimmade av trötthet, nånting var det. Vaknade vid halv fem med en ångest utan dess lite för lite random crap som hänt. Eller random och random.. Tur var det att jag hade min underbart fina hund i alla fall, han tog upp mer än hälften av sängen och alltså, jag klagar på att 90-sängar är små, men det är faktiskt värre när man har en 120-säng och hunden tar upp 90cm av den så att man bara har en minimal yta att röra sig på. Men han låg helt utsträckt på sidan och var så söt som bara Nikko kan vara. När jag kom tillbaka till sängen (höll på att dö av törst) så hade han lagt sig i mitten av sängen och mådde som göttigast, men var bara att peka på hans hörn så gick han och lade sig där utan knussel. Han har ett hörn av sängen nämnligen, och i det hörnet får han vara. Man han brukar ju ändå putta ut mig framåt morgonen...

Synd att han gnäller så mycket, annars skulle nog fler människor tycka bra om min hund.

Igår vaccinerades Ängla, det var jätteroligt. Vi kom till kliniken först av alla (jag red dit) och reaktionen var typ just den, RED DU HIT?! Det var lite roligt. Sedan kom hon som sitter i receptionen (som känner igen mig men jag minns aldrig hennes namn) och undrade om det var en ny häst jag hade och vilken ras det var. Jag berättade att det var en korsning men mest nordsvensk och lite gotlandsruss och annat och hon började skratta, en annan snubbe som jag tror är hovslagare där vek sig också dubbel, är det så roligt att det är gotlandsruss alltså? Det var i alla fall samma veterinär som hade hand om Krabat som vaccinerade, jag gillar henne hon är trevlig och bra :)

I förrgår var det rätt hemskt väder, haglade och blåste motvind när jag cyklade till stallet och väl där var det snöstorm hehe men vi lyckades i alla fall rida bort till sandvägen och galoppintervalla där, svettig hest! Men hon har blivit så grymt tittig för precis allting, och slänger sig åt sidan och tvärvänder, tur jag har westernsadel så jag inte trillar av i alla fall. Idag får vi se vad jag gör, om jag gör något. Kanske bara följer med upp och tar med Nikko ut när Lina rider, vi får se.

Nu ska vi iväg och vaccinera katter i alla fall :)