granbark

and if you do not want to see me again
i will understand

Plötsligt blev allting så jobbigt, plötsligt rasar livet ner. Ungefär som ett skyfall på en julafton när marken är som mest täckt av härlig snö. Regnet gör att snön smälter som gör att det blir is och sen kommer det människor dit och ramlar och bryter benen.
men det här handlar inte om vädret
det handlar om DIG

och hur jävla jobbigt allting blev.

det förändrar allting och ingenting. men mest förändrar det mitt synsätt på människan, man tror att man kan lita på någon men det går visst inte. det gör ont. och om det nu skulle fortsätta, som du.. och jag.. som vi? skulle det vara likadant då? nu när jag vet sanningen, nu när ingenting spelar någon roll längre, när en krossad häl inte ens känns för den psykiska smärtan.

det är lite intressant tycker jag.
till skillnad mot vad alla tycks tro och veta (och bestämma) om mig så mår jag faktiskt inte bättre av att prata om det.
Jag har en viss förkärlek för att sopa under alla problemen under mattan, eller gömma dom i ett hörn, skit samma för mig bara dom försvinner.
Så vem är det som tar stryk när jag känner att jag behöver snacka av mig? jo jag själv, börjar hata mig själv för ingen anledning alls. Undrar om detta i framtiden kan leda till schitsofreni?

Jag blir så otroligt trött på alla dessa som tror de kan se igenom fasaden, de ser bara vad de vill se. och det kasnke inte är jag.

And when you tell me that you love your life, let me know what's so special about it, then maybe, just maybe, I can have a piece of it too?

Mamma dödade min fisk.
sorgligt men sant, hon är borta, jag kommer aldrig få se henne igen.. (okej inte så borta hon ligger död på en stubbe i akvariet, ohwell.)
Så här blir det alltid när man döper sina djur till fula namn, är det inte så? I så fall undrar jag hur länge Malte kommer leva, hur lång tid det tar innan jorden sprängs eller hur många utomjordingar som får plats i en glasburk a la findus rödbetor. Interessanta spekulationer

"Gräset är inte grönare på andra sidan men så varmt, ack så varmt. Må detta bli en läxa för dig"

och nu blir det uppsats på teckenspråk på fem sidor! woho!

Skulle gärna stannat där ett tag till. Inte i stockholm alltså men DÄR. det kändes tryggt och skönt, som om jag skulle kunna vara där resten av livet, som att all oro försvann och livet blev lugnt. Allting blev så klart, så fint, så.. enkelt? om det nu finns något som heter enkelt.
Men så kommer man ut i verkliga världen och plötsligt blir allting så komplicerat, plötsligt är det så många saker som man ska göra, så mycket man ska ta ställning till, det liksom blir för mycket ibland. Nej helre kryper jag in bredvid dig igen och gömmer mig, gömmer mig från all stress, gömmer mig från alla beslut, gömmer mig från mig själv.

If you don't mind me saying this, det var skithärligt, det borde kanske inte varit det, men det var det. Det var så mysigt, så skönt, kändes som om man kunde trivas med livet för en gångs skull

Jag vill tillbaka dit
men inte till stockholm
jag hatar stockholm.

okej den här gången överreagerar jag ganska rejält för det var egentligen inte så farligt förutom att jag blev blöt (buhu) men saken är att han aldrig kommer när han säger att han ska. Antingen så är han jävligt trög och hittar helt enkelt inte, eller så bara lurar han mig, vilket som så är det hyfsat ohyfsat av honom. och inte speciellt gentlemannaktigt, sak samma, det som stör mig mest är att jag hela tiden förlåter honom. Varför? Ja du, varför är en bra fråga.

Det här påverkar faktiskt mig i en mycket dålig riktning, jag menar, jag har till och med blivit rädd för att min bror inte ska möta mig i stockholm?! och det är ganska hemskt..  Nej nu tror jag seriöst att den sista båten är bränd och alla männen sjunkna och drunknade. Jag vill inte bli utelämnad en gång till.

Den här gången blir det svårt för honom att bevisa att han är värd mödan.


Och på tal om det så ska jag till sthlm nu! YAS! eller nått.