.

det är lite intressant tycker jag.
till skillnad mot vad alla tycks tro och veta (och bestämma) om mig så mår jag faktiskt inte bättre av att prata om det.
Jag har en viss förkärlek för att sopa under alla problemen under mattan, eller gömma dom i ett hörn, skit samma för mig bara dom försvinner.
Så vem är det som tar stryk när jag känner att jag behöver snacka av mig? jo jag själv, börjar hata mig själv för ingen anledning alls. Undrar om detta i framtiden kan leda till schitsofreni?

Jag blir så otroligt trött på alla dessa som tror de kan se igenom fasaden, de ser bara vad de vill se. och det kasnke inte är jag.

And when you tell me that you love your life, let me know what's so special about it, then maybe, just maybe, I can have a piece of it too?
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback