Nikko
Allvarligt talat, blocket nästa...
Nej men det var väl ett misstag att gå på carina träningen, eller inte, jag vet inte.. Jag vet ingenting längre känner jag.. Han skäller, skäller, skäller och skäller ännu mer precis som vanligt. Han är tyst emellanåt men sen börjar karusellen igen. Jag blir frustrerad och upprörd och vill bara lägga mig ner och gråta.. Försöker få in honom i ryggsäcken men han bara biter i min ärm och hoppar efter mig. Imorgon ska vi återigen på träning men då ska han ha sprunigt 6 km på morgonen men det är ingen garanti för att han inte är döjobbig...
Jag blir så ledsen, det känns precis som ingenting jag gör kan få honom att vara tyst. Jag tycker jättemycket om min hund absolut men stunder som dessa funderar man på om det inte bara vore enklare att skita i allting, ha honom som sällskap och liggandes i sängen..
Men bara för att göra mig själv lite gladare ska jag skriva en lista med sånt han gjorde bra.
Fokus
Stanna kvar
Sitta utgångsposition
backa (aldrig gjort förut!)
Nej men det var väl ett misstag att gå på carina träningen, eller inte, jag vet inte.. Jag vet ingenting längre känner jag.. Han skäller, skäller, skäller och skäller ännu mer precis som vanligt. Han är tyst emellanåt men sen börjar karusellen igen. Jag blir frustrerad och upprörd och vill bara lägga mig ner och gråta.. Försöker få in honom i ryggsäcken men han bara biter i min ärm och hoppar efter mig. Imorgon ska vi återigen på träning men då ska han ha sprunigt 6 km på morgonen men det är ingen garanti för att han inte är döjobbig...
Jag blir så ledsen, det känns precis som ingenting jag gör kan få honom att vara tyst. Jag tycker jättemycket om min hund absolut men stunder som dessa funderar man på om det inte bara vore enklare att skita i allting, ha honom som sällskap och liggandes i sängen..
Men bara för att göra mig själv lite gladare ska jag skriva en lista med sånt han gjorde bra.
Fokus
Stanna kvar
Sitta utgångsposition
backa (aldrig gjort förut!)
Bopp
Seg dag idag, måste skriva PM hela kvällen bara för att jag sov hela morgonen. Nu ska jag snart iväg på föreläsning om hur man ska handskas med reptiler och andra läskiga saker! Det blir nog spännande...
Ikväll, eller vid 17, blir det träning för Carina Swartling. Nikko kommer vara skällmaskin deluxe har jag en känsla av, men det blir som det blir. Vi behöver ju träna massvis men det är så surt att träna hela tiden när det känns som att det inte ger det minsta? Jag ska försöka vara där till 17 iaf och gå en promenad innan dess. Det största problemet är ju att jag måste få ner hans känsloläge så han slappnar av, vilket inte är det lättaste...
Nu måste jag dra på mig kläder och kila till skolan tror jag!
Ikväll, eller vid 17, blir det träning för Carina Swartling. Nikko kommer vara skällmaskin deluxe har jag en känsla av, men det blir som det blir. Vi behöver ju träna massvis men det är så surt att träna hela tiden när det känns som att det inte ger det minsta? Jag ska försöka vara där till 17 iaf och gå en promenad innan dess. Det största problemet är ju att jag måste få ner hans känsloläge så han slappnar av, vilket inte är det lättaste...
Nu måste jag dra på mig kläder och kila till skolan tror jag!
Ellabella
Jag börjar faktiskt tycka bättre om Ella, tror det var lite dumt att ta henne innan Krabat försvann, det blev liksom mest ett krav, nu känns det lite bättre.
jag tog på henne alla fina reflexer jag har och så gav jag och Lina oss ut på en liten tur, hon var jätteduktig! Vattenpölar är ju fortfarande köttätande men hon gick över en bro där det forsade vatten under utan att blinka och bredvid en fladdrande presenning utan några krumbukter alls! fintjejjen! I stlet står hon fint som ett ljus, hon rör inte en fena. Tog bara av henne tränset och hon stod kvar så äsch, varför ska man ha grimma? Hon stod medan jag fixade med henne och när jag öppnade boxdörren gick hon självmant in där tihi. Fast hon har blivit smal. Jättesmal. Eller inte jättesmal men man känner revbenen. Men är väl mycket med flytten och så, men höjde hennes giva i hagen så hon får lite mer och så får vi se om det ger resultat!
jag tog på henne alla fina reflexer jag har och så gav jag och Lina oss ut på en liten tur, hon var jätteduktig! Vattenpölar är ju fortfarande köttätande men hon gick över en bro där det forsade vatten under utan att blinka och bredvid en fladdrande presenning utan några krumbukter alls! fintjejjen! I stlet står hon fint som ett ljus, hon rör inte en fena. Tog bara av henne tränset och hon stod kvar så äsch, varför ska man ha grimma? Hon stod medan jag fixade med henne och när jag öppnade boxdörren gick hon självmant in där tihi. Fast hon har blivit smal. Jättesmal. Eller inte jättesmal men man känner revbenen. Men är väl mycket med flytten och så, men höjde hennes giva i hagen så hon får lite mer och så får vi se om det ger resultat!
i owe you everyday I wake
Is this the way a toy feels when it's batteries run dry?
I am the watch you always wear, but you forget to wind
Bloggeliblogg
Jag är lite sådär halvkass på att blogga, men då jag ändå bara bloggar för min egnen skull spelar det väl ingen roll, right? Känner dock att jag måste fixa till designen, problemet är bara att jag inte har den blekaste aning om hur man gör, hmm...
Måste tacka den människa som kom på det här med klickerträning, och den människa som fick mig att faktiskt testa det. Det är amazing, verkligen. Har försökt få Nikko att ta apportbocken i ett år nu utan minsta intresse, på 5 min hade han fattat att han skulle ha den i munnen. Nu ska jag bara få honom till att hålla i den, men fatta vilket framsteg! Duktiga pojekn <3
Idag är för övrigt en kass dag, slutade 11 men tyckte inte att jag hann med allting jag skulle göra om jag skulle upp till hästen så får åka upp ikväll när det är kolsvart istället (yay...) Jag har dessutom inte den blekaste aning om hur länge jag behöver skritta innan jag kan få börja trava? Jag blir så förvirrad för alla säger olika...
Jaja, nu blir det snart pubmöte och sen ska jag väl treva mig upp till stallet, det är åtminstone inte storm idag, igår när jag gick med Nikko höll han på att blåsa omkull hela tiden MOWAHAHAHAHAHAHAH
Måste tacka den människa som kom på det här med klickerträning, och den människa som fick mig att faktiskt testa det. Det är amazing, verkligen. Har försökt få Nikko att ta apportbocken i ett år nu utan minsta intresse, på 5 min hade han fattat att han skulle ha den i munnen. Nu ska jag bara få honom till att hålla i den, men fatta vilket framsteg! Duktiga pojekn <3
Idag är för övrigt en kass dag, slutade 11 men tyckte inte att jag hann med allting jag skulle göra om jag skulle upp till hästen så får åka upp ikväll när det är kolsvart istället (yay...) Jag har dessutom inte den blekaste aning om hur länge jag behöver skritta innan jag kan få börja trava? Jag blir så förvirrad för alla säger olika...
Jaja, nu blir det snart pubmöte och sen ska jag väl treva mig upp till stallet, det är åtminstone inte storm idag, igår när jag gick med Nikko höll han på att blåsa omkull hela tiden MOWAHAHAHAHAHAHAH
Min finaste ängel <3
Emmeros min Krabat kommer bli den allra finaste ängel som finns. tack för den här tiden <3
Från maj - november var du min, en alltför kort tid med någon så underbar som du...
Dagen innan hade du fått massage, ett kilo morötter och ditt favoritfoder, allt för att göra det så bra som möjligt...
Det var redan bestämt sedan innan att idag skulle han avlivas. Bara en undersökning skulle göras. Vi packade in hans saker i bilen och gick med honom till kliniken. Komiskt nog bad de bara ägaren att säga till mig vart han skulle stå, jag var väl van tyckte de. Sprang i löpargången och gjorde böjprov, longerade lite i båda varv och ja, han var lika halt som förra gången. Mer än tre månaders vila och det är oförändrat. Det var lika svårt för det men beslutet var redan taget, han skulle få vandra vidare. Det kunde vara mjukdelar, eller skelettåkommor, men framtiden var väldigt oviss oavsett. Vi skulle bara ställa in honom i boxen, säga farväl och sedan åka hem, de skulle märka honom och avliva under förmiddagen. 4 veterinärbesök, 3 behandlingar, mediciner och sjukhage... Behandlad från den 22/8 tills den 22/11, så lång tid utan förändring.
Vi skrev i papper och ägaren sa hejdå till honom, sedan gick hon och lämnade in papprena och åkte iväg. Jag ville bara ha ett par minuter.
Det är underligt.. Jag hade försökt flera dagar innan att riktigt säga farväl, men han var alltid så uppspelt, ville bara ut i hagen, ha mat. hade inte tid att gosa.
Jag gick in till honom i boxen och bara kände hur alla känslor liksom vällde över mig och jag insåg att this is it, jag kommer aldrig se honom igen, inte känna hans lurviga vinterpäls, ingenting. Det var bara att borra in fingrarna i hans man, ge honom en lång kram och bara gråta ut. Han stod stilla och lät mig hålla på med mina konstigheter, buffade lite på mig, det var ju inte kul att stå där, förstod jag inte att han ville ut, han ville gå hem nu! Jag ville inte gå därifrån för jag visste att går jag så kommer jag aldrig se honom igen, jag viskade hela tiden till honom hur mycket han betytt, hur underbar han är och hur lycklig jag varit över att få ha honom. Att han får ta hand om sig, att allting ska bli bra.. Vägrade säga hejdå. Jag gav honom en klapp och smet ut utan att titta bakåt.
Gick in på toaletten för att torka tårarna och möttes av assistenten som hade satt ett vitt band runt hans hals, hon förklarade att hon märkt upp honom och han skulle avlivas under förmiddagen. Hon frågade om jag ville ha grimman men nej, den var inte min ändå.
När jag gick bort till min cykel tittade jag en sista gång mot fönstret och kunde se hans öron sticka upp där han stod och kikade ut, jag gick förbi fönstret nu ikväll också utan att se några öron. På vägen hem fanns det ingen anledning att torka tårarna, det kom ändå nya hela tiden.
Jag är glad att jag inte var med vid själva avlivningen, det sista minnet av honom är ändå när han lever, är varm och pigg och glad. Den fina, underbara hästen.
Ingen häst har lärt mig lika mycket som Krabat har gjort, han blev min på låns eftersom ägaren inte kunde ha kvar honom. Det var kanske aldrig meningen att jag skulle ha honom. Han lärde mig så otroligt mycket om tålamod, om hästar, han blev som en förlängning av mig. Han var min spegel. Rörde jag mig rörde han sig, han följde mig överallt, det var han som jag kunde hoppa upp på och rida rakt ut i skogen i repgrimma, det var han som kunde göra mig förbannad genom att vara rädd för sin egen skugga. Det var han som ALLTID, ALLTID gav 120% oavsett vad det rörde sig om. Han älskade att hoppa, att arbeta, att göra människor till lags han stannade alltid när man red ut men när han hade vagn efter sig kunde han gå genom allt.. han var inte som alla andra. Detta var hästen som under 4 månaders tid försökte slänga av mig varje gång jag red men som förvandlades till en underbar ridhäst, körhäst, en riktig vän. Jag tror aldrig jag kommer träffa en annan häst med en sådan personlighet, en sådan charm. Alla bara föll pladask för honom, även de som tittar på travare med förakt.
Han var ett berg i mitt hav, någon som alltid fanns där, alltid ville finnas där. Någon som jag kunde älska och som älskade mig tillbaka, någon som jävlades bara på skoj. Det känns så brutalt att få sin bästa vän bortsliten från sig, det lämnar ett så stort hål. Men en sak är säker, jag kommer alltid minnas min krabat, hur han älskade att visa upp sig, alla våra minnen, alla motgångar och alla framgångar. Jag ska minnas honom med kärlek, inte med saknad. jag ska minnas honom som han var när han levde, inte när han var sjuk. Jag ska tänka på allting som är bra. Det kommer alltid finnas en speciell plats i mitt hjärta för honom, en plats som må va tom nu men alltid kommer vara fylld med kärlek.
Jag kommer sakna dig något enormt vännen, jag gör det redan. Jag kommer alltid älska dig.
Från maj - november var du min, en alltför kort tid med någon så underbar som du...
Dagen innan hade du fått massage, ett kilo morötter och ditt favoritfoder, allt för att göra det så bra som möjligt...
Det var redan bestämt sedan innan att idag skulle han avlivas. Bara en undersökning skulle göras. Vi packade in hans saker i bilen och gick med honom till kliniken. Komiskt nog bad de bara ägaren att säga till mig vart han skulle stå, jag var väl van tyckte de. Sprang i löpargången och gjorde böjprov, longerade lite i båda varv och ja, han var lika halt som förra gången. Mer än tre månaders vila och det är oförändrat. Det var lika svårt för det men beslutet var redan taget, han skulle få vandra vidare. Det kunde vara mjukdelar, eller skelettåkommor, men framtiden var väldigt oviss oavsett. Vi skulle bara ställa in honom i boxen, säga farväl och sedan åka hem, de skulle märka honom och avliva under förmiddagen. 4 veterinärbesök, 3 behandlingar, mediciner och sjukhage... Behandlad från den 22/8 tills den 22/11, så lång tid utan förändring.
Vi skrev i papper och ägaren sa hejdå till honom, sedan gick hon och lämnade in papprena och åkte iväg. Jag ville bara ha ett par minuter.
Det är underligt.. Jag hade försökt flera dagar innan att riktigt säga farväl, men han var alltid så uppspelt, ville bara ut i hagen, ha mat. hade inte tid att gosa.
Jag gick in till honom i boxen och bara kände hur alla känslor liksom vällde över mig och jag insåg att this is it, jag kommer aldrig se honom igen, inte känna hans lurviga vinterpäls, ingenting. Det var bara att borra in fingrarna i hans man, ge honom en lång kram och bara gråta ut. Han stod stilla och lät mig hålla på med mina konstigheter, buffade lite på mig, det var ju inte kul att stå där, förstod jag inte att han ville ut, han ville gå hem nu! Jag ville inte gå därifrån för jag visste att går jag så kommer jag aldrig se honom igen, jag viskade hela tiden till honom hur mycket han betytt, hur underbar han är och hur lycklig jag varit över att få ha honom. Att han får ta hand om sig, att allting ska bli bra.. Vägrade säga hejdå. Jag gav honom en klapp och smet ut utan att titta bakåt.
Gick in på toaletten för att torka tårarna och möttes av assistenten som hade satt ett vitt band runt hans hals, hon förklarade att hon märkt upp honom och han skulle avlivas under förmiddagen. Hon frågade om jag ville ha grimman men nej, den var inte min ändå.
När jag gick bort till min cykel tittade jag en sista gång mot fönstret och kunde se hans öron sticka upp där han stod och kikade ut, jag gick förbi fönstret nu ikväll också utan att se några öron. På vägen hem fanns det ingen anledning att torka tårarna, det kom ändå nya hela tiden.
Jag är glad att jag inte var med vid själva avlivningen, det sista minnet av honom är ändå när han lever, är varm och pigg och glad. Den fina, underbara hästen.
Ingen häst har lärt mig lika mycket som Krabat har gjort, han blev min på låns eftersom ägaren inte kunde ha kvar honom. Det var kanske aldrig meningen att jag skulle ha honom. Han lärde mig så otroligt mycket om tålamod, om hästar, han blev som en förlängning av mig. Han var min spegel. Rörde jag mig rörde han sig, han följde mig överallt, det var han som jag kunde hoppa upp på och rida rakt ut i skogen i repgrimma, det var han som kunde göra mig förbannad genom att vara rädd för sin egen skugga. Det var han som ALLTID, ALLTID gav 120% oavsett vad det rörde sig om. Han älskade att hoppa, att arbeta, att göra människor till lags han stannade alltid när man red ut men när han hade vagn efter sig kunde han gå genom allt.. han var inte som alla andra. Detta var hästen som under 4 månaders tid försökte slänga av mig varje gång jag red men som förvandlades till en underbar ridhäst, körhäst, en riktig vän. Jag tror aldrig jag kommer träffa en annan häst med en sådan personlighet, en sådan charm. Alla bara föll pladask för honom, även de som tittar på travare med förakt.
Han var ett berg i mitt hav, någon som alltid fanns där, alltid ville finnas där. Någon som jag kunde älska och som älskade mig tillbaka, någon som jävlades bara på skoj. Det känns så brutalt att få sin bästa vän bortsliten från sig, det lämnar ett så stort hål. Men en sak är säker, jag kommer alltid minnas min krabat, hur han älskade att visa upp sig, alla våra minnen, alla motgångar och alla framgångar. Jag ska minnas honom med kärlek, inte med saknad. jag ska minnas honom som han var när han levde, inte när han var sjuk. Jag ska tänka på allting som är bra. Det kommer alltid finnas en speciell plats i mitt hjärta för honom, en plats som må va tom nu men alltid kommer vara fylld med kärlek.
Jag kommer sakna dig något enormt vännen, jag gör det redan. Jag kommer alltid älska dig.
Ångest
Sitter med en riktigt skaplig ångest och har gjorthela dagen.. Imorgon vid denna tiden kommer Krabat nämnligen inte finnas mer. Det är jättehemskt att tänka på det och såfort jag gör det känner jag hur tårarna bränner, det är liksom inte rättvist? Långt ifrån...
Jag vet att jag borde vara glad för jag har Ella nu, och jag kommer kanske bli glad sen, men just nu känns de mesta överjävligt. Jag ska upp till honom idag, han får stå inne och äta hö, massa morötter ska han få.. Lite massage med. Imorgon kommer Nina runt åtta och sedan går vi tillsammans till kliniken, jag kommer säkert tjuta ihjäl mig men ska försöka att vara stark. Men jag tål verkligen inte sånthär. Så sjukt, så overkligt... Jag tänker på i somras, hur lycklig och fin han var då... Men det är väl så man ska minnas honom antar jag.
Nu är det bara att ta nya tag, säga hejdå och tro att han verkligen hamnar på något bättre ställe... Jag tänker som sagt inte borsta upp honom och ta massa fina kort, jag tänker minnas honom som han var när han var som finast, jag kommer minnas honom som hästen som lärde mig allt, hästen som alltid gav 120% oavsett vad. Som man kunde göra allting med.. Jag önskar bara att det fanns någonting att göra, att saker kanske varit annorlunda och jag kunnat ta över honom.. Han är den finaste hästen jag träffat och kommer alltid ha en enormt stor plats i mitt hjärta.
Kommer sakna dig till tusen Krabat.
Jag vet att jag borde vara glad för jag har Ella nu, och jag kommer kanske bli glad sen, men just nu känns de mesta överjävligt. Jag ska upp till honom idag, han får stå inne och äta hö, massa morötter ska han få.. Lite massage med. Imorgon kommer Nina runt åtta och sedan går vi tillsammans till kliniken, jag kommer säkert tjuta ihjäl mig men ska försöka att vara stark. Men jag tål verkligen inte sånthär. Så sjukt, så overkligt... Jag tänker på i somras, hur lycklig och fin han var då... Men det är väl så man ska minnas honom antar jag.
Nu är det bara att ta nya tag, säga hejdå och tro att han verkligen hamnar på något bättre ställe... Jag tänker som sagt inte borsta upp honom och ta massa fina kort, jag tänker minnas honom som han var när han var som finast, jag kommer minnas honom som hästen som lärde mig allt, hästen som alltid gav 120% oavsett vad. Som man kunde göra allting med.. Jag önskar bara att det fanns någonting att göra, att saker kanske varit annorlunda och jag kunnat ta över honom.. Han är den finaste hästen jag träffat och kommer alltid ha en enormt stor plats i mitt hjärta.
Kommer sakna dig till tusen Krabat.
Ella
Tänkte att jag kanske kunde lägga upp en fin liten bild på Ella. Här är hon då, Electra. 9 år, inte inkörd, typ grundriden. Hon har stått i två år p.g.a. föl. Hon är lugn och fin och väldigt söt.
trött
Var så sjuktligt nervös igår så somnade inte förrän framåt natten, sedan vaknade jag tidigt och for upp till stallet. Ella blev lite sen men allting blev bara bra. Ella verkade trivas o så, fast jag hade typ en klump i magen hela tiden för hon hade ju inte varit där om det inte varit så att Krabat skulle avlivas.. Men ja, det är väl som det är antar jag.
Var där typ fyra och en halvtimme, vilket är rätt mycket x) Nikko var också med och fick hälsa på allt och alla så nu är han också skapligt trött, min lilla klump <3
Var där typ fyra och en halvtimme, vilket är rätt mycket x) Nikko var också med och fick hälsa på allt och alla så nu är han också skapligt trött, min lilla klump <3
I know my scars wont heal tonight
Krabat avlivas på tisdag, tiden bokat och allting, datumet närmar sig med stormsteg, helt sjukt verkligen. Jag har sån ångest.
Det känns ändå som jag anat detta länge. Samtidigt så tar jag på mig väldigt ansvar till att han ska avlivas, vilket är helt sjukt för det finns ingenting jag kan ha gjort för att han skulle ha fått detta. Kanske beror det på avlastning när han fick hovböld? Eller bara att han sprungit i hagen? Men jag menar, han stod ju när han fick det, jag red honom inte ens... usch detta är bara för hemskt.
Imorgon kommer Ella, jag är sjukt nervös.
Det känns ändå som jag anat detta länge. Samtidigt så tar jag på mig väldigt ansvar till att han ska avlivas, vilket är helt sjukt för det finns ingenting jag kan ha gjort för att han skulle ha fått detta. Kanske beror det på avlastning när han fick hovböld? Eller bara att han sprungit i hagen? Men jag menar, han stod ju när han fick det, jag red honom inte ens... usch detta är bara för hemskt.
Imorgon kommer Ella, jag är sjukt nervös.
Försöker hålla mig vaken
Ska iväg på premiären av Breaking dawn senare ikväll, eller tidigt imorgon. typ 00.04 eller nått... Jag VAR jättetaggad, nu är jag mest trött. Speciellt eftersom jag ska upp snortidigt imorgon och iväg på litteraturseminarium. Tur att Linnea tar Krabat imorgon då det kommer en tekniker och kikar på kassaapparaten i puben som tydligen lagt av. En ny Casio kostade 15 lax medan en ny Olympia kostar betydligt mindre. Får se vad det blir, kanske får igång den nuvarande? Fast den är ändå kass. Hmm...
I alla fall, Linnea skrev och frågade när Krabat skulle avlivas, jag fick en tår i ögat. Hon ville upp och säga hejdå, IFALL det blir nu på tisdag.. Bara en vecka kvar.. Det är så hemskt att inget veta liksom, det är nog vad som är mest hemskt faktiskt. Att man inte vet. Tisdag kan vara sista dagen? Eller så blir det inte förrän om 3-4 veckor?
En del av mig verkligen hatar att säga farväl medan en annan bara vill få det gjort. Usch.
En av de första bilderna på oss, när jag var medryttare...
I alla fall, Linnea skrev och frågade när Krabat skulle avlivas, jag fick en tår i ögat. Hon ville upp och säga hejdå, IFALL det blir nu på tisdag.. Bara en vecka kvar.. Det är så hemskt att inget veta liksom, det är nog vad som är mest hemskt faktiskt. Att man inte vet. Tisdag kan vara sista dagen? Eller så blir det inte förrän om 3-4 veckor?
En del av mig verkligen hatar att säga farväl medan en annan bara vill få det gjort. Usch.
En av de första bilderna på oss, när jag var medryttare...
krabat
Ägaren har bestämt sig att oavsett om han blir bra eller inte ska ska han avlivas iom att det kan komma tillbaka när som helst. Hon vill inte sälja som sällskap/promenad och jag kan inte/har inte råd att ha en häst som ska in på behandlingar och stå på vila med jämna mellanrum.
Jag tycker det känns helt fel att avliva en häst som ändå mår bra, som inte har ont av att bara gå.. Hon har tagit beslutet, det är hennes häst och det finns ingenting som jag kan göra annat än att ta hand om honom tills det är dags. Man försöker att intala sig att det är det bästa för honom, han älskar att arbeta och hur kul skulle det vara för honom att bara gå i en hage och kanske ridas ibland rakt fram i skogen..
Det är sjukt jobbigt men jag är ändå glad att det inte är jag som behöver ta själva beslutet. Det kommer vara jättejobbigt, han har en stor plats i mitt hjärta och det är först nu på sistone som jag insett att this is it, detta är slutet. Jag vill inte tvätta honom och gå ut på någon fin plats och ta massa kort, jag har redan massa fina kort på honom då han är fin, lycklig.. Han är inte lycklig nu. jag vill bara att han ska få gå i stora hagen sista delen av sitt liv, kunna klia på de andra hästarna, interagera, kanske gå på någon promenad. jag vill tänka att han kommer få det bra, jag vill tänka att han kommer till himlen eller whatev, om det hade funnits alltså.
Jag vill bara att det ska vara över, jag har anat detta sedan augusti och ändå haft kvar honom såhär länge för det har funnits hopp, nu finns det inget hopp längre.
Han vet inte vad som kommer hända, han vet inte att han kommer dö. Den dagen då vi kommer gå till kliniken kommer bara vara en dag som alla andra, det kommer bara vara en promenad precis som alla andra. Han kommer trilskas, vilja äta gräs och vara allmänt irriterande. Han kommer inte veta att det är den sista promenaden han kommer gå på. Jag kommer veta det, men inte han. Han kommer dö när han är på ett ställe, alltför spänd, upptagen med att titta på andra hästar, okända människor.
Det jobbigaste kommer vara promenaden dit, att lämna honom där, stunden då man ska säga farväl. Jag vet inte hur det kommer vara, jag vet inte om jag kommer bryta ihop då eller först sen, jag vet inte om jag vill ha någon där, eller vara ensam. Men för honom kommer det vara ett vanligt besök på kliniken, där vi varit så många gånger nu.
Jag tror att den första hästen man har som sin egen, den lämnar ett väldigt stort avtryck. Få hästar har lärt mig så mycket som Krabat har gjort även att han var nästintill helt outbildad när jag fick honom. Krabat har lärt mig så mycket om tålamod, om alla viktiga saker, utan att han ens vet om det. Det kommer bli ett stort tomrum när han försvinner, jag tror att en liten del av mig kommer försvinna då. Jag kan bara intala mig att det är det bästa för honom och hoppas på att jag faktiskt har rätt.
Jag tycker det känns helt fel att avliva en häst som ändå mår bra, som inte har ont av att bara gå.. Hon har tagit beslutet, det är hennes häst och det finns ingenting som jag kan göra annat än att ta hand om honom tills det är dags. Man försöker att intala sig att det är det bästa för honom, han älskar att arbeta och hur kul skulle det vara för honom att bara gå i en hage och kanske ridas ibland rakt fram i skogen..
Det är sjukt jobbigt men jag är ändå glad att det inte är jag som behöver ta själva beslutet. Det kommer vara jättejobbigt, han har en stor plats i mitt hjärta och det är först nu på sistone som jag insett att this is it, detta är slutet. Jag vill inte tvätta honom och gå ut på någon fin plats och ta massa kort, jag har redan massa fina kort på honom då han är fin, lycklig.. Han är inte lycklig nu. jag vill bara att han ska få gå i stora hagen sista delen av sitt liv, kunna klia på de andra hästarna, interagera, kanske gå på någon promenad. jag vill tänka att han kommer få det bra, jag vill tänka att han kommer till himlen eller whatev, om det hade funnits alltså.
Jag vill bara att det ska vara över, jag har anat detta sedan augusti och ändå haft kvar honom såhär länge för det har funnits hopp, nu finns det inget hopp längre.
Han vet inte vad som kommer hända, han vet inte att han kommer dö. Den dagen då vi kommer gå till kliniken kommer bara vara en dag som alla andra, det kommer bara vara en promenad precis som alla andra. Han kommer trilskas, vilja äta gräs och vara allmänt irriterande. Han kommer inte veta att det är den sista promenaden han kommer gå på. Jag kommer veta det, men inte han. Han kommer dö när han är på ett ställe, alltför spänd, upptagen med att titta på andra hästar, okända människor.
Det jobbigaste kommer vara promenaden dit, att lämna honom där, stunden då man ska säga farväl. Jag vet inte hur det kommer vara, jag vet inte om jag kommer bryta ihop då eller först sen, jag vet inte om jag vill ha någon där, eller vara ensam. Men för honom kommer det vara ett vanligt besök på kliniken, där vi varit så många gånger nu.
Jag tror att den första hästen man har som sin egen, den lämnar ett väldigt stort avtryck. Få hästar har lärt mig så mycket som Krabat har gjort även att han var nästintill helt outbildad när jag fick honom. Krabat har lärt mig så mycket om tålamod, om alla viktiga saker, utan att han ens vet om det. Det kommer bli ett stort tomrum när han försvinner, jag tror att en liten del av mig kommer försvinna då. Jag kan bara intala mig att det är det bästa för honom och hoppas på att jag faktiskt har rätt.
DUMMA MEJ
Seriöst, dumma mig. Glömde totalt bort att jag skulle jobbat igår så de skicakde ett mail och frågade om ja skulle komma imorgon =( ÅH! Imorgon ska jag faktiskt komma! Jag ska komma ihåg det! Jag hatar verkligen när jag glömmer saker...
En annan sak som jag INTE ska glömma är att jag ska till puben nu.
En annan sak som jag INTE ska glömma är att jag ska till puben nu.
Ny hest?
Jag var iväg till Lidköping nu och kollade på den där hästen. Hon var hög som ett hus men väldigt snäll och bara stod där när vi fixade, surade lite när vi gick men hon hade verkligen inte travarsteg och såg mer ut som ett halvblod. Grova ben, proportionerlig och fin. Hon hade inte blivit riden på två år men det märktes att hon kom ihåg.
Nu vet jag absolut inte vad jag ska göra. Jag vill ju behålla Krabat samtidigt som han kanske inte kommer kunna ridas.. Men om jag lämnar tillbaka honom dör han nästan helt säkert. Jag har gjort väldigt mycket för honom och jag tycker väldigt mycket om honom men jag måste bestämma nu om jag vill köpa loss honom om två år, vilket inte känns sådär jättebra med en häst som kan bli halt när som helst.
Men får väl prata ordentligt med veterinären nästa besök. Ska försöka hålla ut tills dess...
Nu vet jag absolut inte vad jag ska göra. Jag vill ju behålla Krabat samtidigt som han kanske inte kommer kunna ridas.. Men om jag lämnar tillbaka honom dör han nästan helt säkert. Jag har gjort väldigt mycket för honom och jag tycker väldigt mycket om honom men jag måste bestämma nu om jag vill köpa loss honom om två år, vilket inte känns sådär jättebra med en häst som kan bli halt när som helst.
Men får väl prata ordentligt med veterinären nästa besök. Ska försöka hålla ut tills dess...
Ytterligare en stressig dag? Jatack!
Ska snart iväg och kika på en häst i Lidköping, känns skumt då Krabat faktiskt blir bättre men men.
Har inte jääättemycket kvar på tentan men lite är det allt, skulle hunnit lite nu tänkte jag men är så stressad inför bussåkat så det sket sig, desto mer ikväll sen! Planerar att vara hemma framåt 15 som SENAST och sen har jag faktiskt ända till 24.00 på mig (höhö) jaja vi får väl se hur det går.
Har inte jääättemycket kvar på tentan men lite är det allt, skulle hunnit lite nu tänkte jag men är så stressad inför bussåkat så det sket sig, desto mer ikväll sen! Planerar att vara hemma framåt 15 som SENAST och sen har jag faktiskt ända till 24.00 på mig (höhö) jaja vi får väl se hur det går.
Jag blir så less...
Jag blir så ledsen på hela det här med hästvärlden, och människor som ska lägga sig i. Aldrig får man göra på sitt egna sätt, det ställs alltid frågor "varför gör du si? varför gör du inte så?" andra ska alltid veta bättre. Ska alltid VARA bättre. Jag längtar tills jag antingen kan stå i ett stall där det finns en tydlig struktur, där det finns en ägare som faktiskt bryr sig och som håller ordning. Fast även då kommer det väl bli tjat och tjaffs. Eller när jag kan ha ett eget stall som inte en jävel behöver bry sig.
Alltså visst man får säga till hur andra sköter sina hästar, när djuret far illa. Men liksom gå och tjata på småsaker, att kritisera andra bara för att man tycker det är kul, eller har olika värderingar, det tycker jag bara är sjukt. Jag skulle nite gå runt och säga till folk att usch, dina lindor är verkligen jättefula. Eller du borstar inte manen på din häst, varför gör du inte det?
Bara rent hypotetiskt men jag tycker att det är såhär stämningen är på alltför många stall. och jag tycker att jag borde slippa det helt.
Jag tar inte illa hand om min häst på något sätt, det finns säkert hundra tusen saker jag skulle kunna göra bättre men han mår inte dåligt. Han står på vila nu och har det jävligt tråkigt men jag känner inte att det finns speciellt mycket att göra? jag tycker jättemycket om vår lösdrift, men ibland känner jag mig väldigt överkörd i besluten som tas, som att ingen lyssnar på mig alls.. även att jag säger vad jag tycker..
Alltså visst man får säga till hur andra sköter sina hästar, när djuret far illa. Men liksom gå och tjata på småsaker, att kritisera andra bara för att man tycker det är kul, eller har olika värderingar, det tycker jag bara är sjukt. Jag skulle nite gå runt och säga till folk att usch, dina lindor är verkligen jättefula. Eller du borstar inte manen på din häst, varför gör du inte det?
Bara rent hypotetiskt men jag tycker att det är såhär stämningen är på alltför många stall. och jag tycker att jag borde slippa det helt.
Jag tar inte illa hand om min häst på något sätt, det finns säkert hundra tusen saker jag skulle kunna göra bättre men han mår inte dåligt. Han står på vila nu och har det jävligt tråkigt men jag känner inte att det finns speciellt mycket att göra? jag tycker jättemycket om vår lösdrift, men ibland känner jag mig väldigt överkörd i besluten som tas, som att ingen lyssnar på mig alls.. även att jag säger vad jag tycker..
hej stressiga liv!
Fullt upp verkligen hela tiden, vilket såklart är trevligt. Kul när det händer saker!
Hade hemtenta, satt 13 timmar på måndagen och 9 på tisdagen sedan gav ajg upp. Fick ut en ny på onsdagen och jag har väl gjort halva kanske? Börjar få lite halvt panik nu för har inte ens börjat med foderstatsberäkningar, det blir senare! Igår var jag med Linnea på westerntävling och oj om jag inte blev inspirerad minsann! Hon var såklart jätteduktig och jag försökte mest hänga med i de olika klasserna och vad det var. Mycket mysigare stämning överhuvudtaget än på dressyr och hopptävlingar faktiskt. Jag diggar det. Så när hästen (vilken det nu än blir..) är igång så blir det nog till att börja träna lite.
Funderade faktiskt rentav att ta med Krabat till banan och träna lite trail by hand, kan ju vara kul?
Krabat har btw tre veckor till på sig att bli bra, vilket jag hoppas att han blir. Han är betydlige mycket mindre halt nu men jag tycker fortfarande att han haltar liite och tar aningens kortare steg i höger...
Nikko sköter sig för övrigt, har gått ner massa i vikt och imorgon ska vi prata med en sköterska om eventuellt foderbyte! Bror lokaliserade en av hans syrror till stockholm, kanske värt att åka dit och hälsa på någon gång? De var verkligen jättelika och vore roligt att träffa henne! Tror jag Nikko skulle tycka med!
Bild från i somras. åååh vad jag vill ha en ridbar häst... Det ringde en tjej från Lidköping som tydligen hade ett varmblod som hon nte visste vad hon skulle göra med, förklarade att jag har en som kanske ska stanna, kanske inte och det förstod hon och jag kunde ju bestämma mig efter nästa vet. besök. Inte igångsatt var den, ett sto på 9 år. Men kanske ridbar vilket jag inte har en aning om ifall Krabat någonsin kommer bli. åh att det ska vara så svårt. Vill bara att november ska gå fort (men snön kan hålla sig borta) så att jag vet om han kommer stanna eller inte. men tänk om man sätter igång honom och det går upp igen?
Hade hemtenta, satt 13 timmar på måndagen och 9 på tisdagen sedan gav ajg upp. Fick ut en ny på onsdagen och jag har väl gjort halva kanske? Börjar få lite halvt panik nu för har inte ens börjat med foderstatsberäkningar, det blir senare! Igår var jag med Linnea på westerntävling och oj om jag inte blev inspirerad minsann! Hon var såklart jätteduktig och jag försökte mest hänga med i de olika klasserna och vad det var. Mycket mysigare stämning överhuvudtaget än på dressyr och hopptävlingar faktiskt. Jag diggar det. Så när hästen (vilken det nu än blir..) är igång så blir det nog till att börja träna lite.
Funderade faktiskt rentav att ta med Krabat till banan och träna lite trail by hand, kan ju vara kul?
Krabat har btw tre veckor till på sig att bli bra, vilket jag hoppas att han blir. Han är betydlige mycket mindre halt nu men jag tycker fortfarande att han haltar liite och tar aningens kortare steg i höger...
Nikko sköter sig för övrigt, har gått ner massa i vikt och imorgon ska vi prata med en sköterska om eventuellt foderbyte! Bror lokaliserade en av hans syrror till stockholm, kanske värt att åka dit och hälsa på någon gång? De var verkligen jättelika och vore roligt att träffa henne! Tror jag Nikko skulle tycka med!
Bild från i somras. åååh vad jag vill ha en ridbar häst... Det ringde en tjej från Lidköping som tydligen hade ett varmblod som hon nte visste vad hon skulle göra med, förklarade att jag har en som kanske ska stanna, kanske inte och det förstod hon och jag kunde ju bestämma mig efter nästa vet. besök. Inte igångsatt var den, ett sto på 9 år. Men kanske ridbar vilket jag inte har en aning om ifall Krabat någonsin kommer bli. åh att det ska vara så svårt. Vill bara att november ska gå fort (men snön kan hålla sig borta) så att jag vet om han kommer stanna eller inte. men tänk om man sätter igång honom och det går upp igen?
