I know my scars wont heal tonight

Krabat avlivas på tisdag, tiden bokat och allting, datumet närmar sig med stormsteg, helt sjukt verkligen. Jag har sån ångest.
Det känns ändå som jag anat detta länge. Samtidigt så tar jag på mig väldigt ansvar till att han ska avlivas, vilket är helt sjukt för det finns ingenting jag kan ha gjort för att han skulle ha fått detta. Kanske beror det på avlastning när han fick hovböld? Eller bara att han sprungit i hagen? Men jag menar, han stod ju när han fick det, jag red honom inte ens... usch detta är bara för hemskt.

Imorgon kommer Ella, jag är sjukt nervös.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback