Ångest
Sitter med en riktigt skaplig ångest och har gjorthela dagen.. Imorgon vid denna tiden kommer Krabat nämnligen inte finnas mer. Det är jättehemskt att tänka på det och såfort jag gör det känner jag hur tårarna bränner, det är liksom inte rättvist? Långt ifrån...
Jag vet att jag borde vara glad för jag har Ella nu, och jag kommer kanske bli glad sen, men just nu känns de mesta överjävligt. Jag ska upp till honom idag, han får stå inne och äta hö, massa morötter ska han få.. Lite massage med. Imorgon kommer Nina runt åtta och sedan går vi tillsammans till kliniken, jag kommer säkert tjuta ihjäl mig men ska försöka att vara stark. Men jag tål verkligen inte sånthär. Så sjukt, så overkligt... Jag tänker på i somras, hur lycklig och fin han var då... Men det är väl så man ska minnas honom antar jag.
Nu är det bara att ta nya tag, säga hejdå och tro att han verkligen hamnar på något bättre ställe... Jag tänker som sagt inte borsta upp honom och ta massa fina kort, jag tänker minnas honom som han var när han var som finast, jag kommer minnas honom som hästen som lärde mig allt, hästen som alltid gav 120% oavsett vad. Som man kunde göra allting med.. Jag önskar bara att det fanns någonting att göra, att saker kanske varit annorlunda och jag kunnat ta över honom.. Han är den finaste hästen jag träffat och kommer alltid ha en enormt stor plats i mitt hjärta.
Kommer sakna dig till tusen Krabat.
Jag vet att jag borde vara glad för jag har Ella nu, och jag kommer kanske bli glad sen, men just nu känns de mesta överjävligt. Jag ska upp till honom idag, han får stå inne och äta hö, massa morötter ska han få.. Lite massage med. Imorgon kommer Nina runt åtta och sedan går vi tillsammans till kliniken, jag kommer säkert tjuta ihjäl mig men ska försöka att vara stark. Men jag tål verkligen inte sånthär. Så sjukt, så overkligt... Jag tänker på i somras, hur lycklig och fin han var då... Men det är väl så man ska minnas honom antar jag.
Nu är det bara att ta nya tag, säga hejdå och tro att han verkligen hamnar på något bättre ställe... Jag tänker som sagt inte borsta upp honom och ta massa fina kort, jag tänker minnas honom som han var när han var som finast, jag kommer minnas honom som hästen som lärde mig allt, hästen som alltid gav 120% oavsett vad. Som man kunde göra allting med.. Jag önskar bara att det fanns någonting att göra, att saker kanske varit annorlunda och jag kunnat ta över honom.. Han är den finaste hästen jag träffat och kommer alltid ha en enormt stor plats i mitt hjärta.
Kommer sakna dig till tusen Krabat.
Trackback
