.

Jag är otroligt bra på att underhålla mig själv, få mig själv att skratta här i min ensamhet, tokig? ja. psykiskt störd? kanske.

Igår hade jag ett av de största sammanbrotten ever, eller nej, men typ. Det var som om allting bara rasade ner på en gång och jag insåg hur förjävligt det egentligen är? Man introducerar en person till sitt liv och se hur det går? Rent förjävligt.

Stressad till max. Måste packa ner allting innan jag åker hem på fredag, för sen är det bara praktik i fyra dagar, begravning på fredagen och sedan kör vi allt skit till Skara, vet fortfarande inte hur jag ska göra med nyckeln för har försökt få tag på hyresvärden i ett par dagar nu, utan vidare resultat.

Begravningen mår jag inge vidare över heller, det går så bra att stöta bort det när man är här men jag märker att jag försöker hålla tankarna borta, för att det gör för ont, för att saknaden är för stor...

Ska försöka göra mitt otroligt jobbiga telefonsamtal efter jag flyttat, hur jobigt det än är ska jag tvinga mig till det. hur det nu ska gå till.

Sen får jag äntligen vara med min älskade bäbis! Känns som en stor del av mig själv saknas när han inte får va här! Kommer bli skitbra och jag hoppas han kommer trivas med sina små vänner han ska ha  :)

Lycka stavas med N.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback