SURRENDER

Jag vet att jag borde ångra mig men nje faktiskt inte.
Jag gjorde fel visst, jag är en dum idiot men personen i fråga får faktiskt skylla sig själv i detta fall då han kunde set till att det inte skett, ja.

Det var mysigt, och jag behövde det. Vissa delar i alla fall, inte alla kanske.

Inte dom minnena som jag trodde att jag hade stoppat undan för länge sedan, väldigt länge sedan, mer än ett år faktiskt..

Du-som-inte-ska-nämnas-vid-namn-här är en idiot, faktiskt.

Förvirring deluxe pågår inuti min hjärna just nu kan jag ju säga men någonstans känner jag att det kommer att lösa sig så småningom, det gör det alltid eller hur? Men jag har ingen lust att gråta massa därimellan, det pallar jag bara inte känner jag.

Jag saknar dig redan.
Och ja, det kan jag erkänna för mig själv, inget annat.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback