granbark

Jag fattar inte vad jag gör för fel? var jag än går så vänder folk mig ryggen och sysslar med någonting annat. Hittar på någonting annat att göra än att bry sig om mig.
SNÄLLA låt mig vara.
Inte för att det är vad jag vill, men det är vad som verkar vara det enda som fungerar för mig. Kanske är det så att jag ska vara ensam? Kanske är jag inte gjord för att ha några vänner, no offense de jag har, ni är de bästa =) men jag har själv insett att jag inte kan vara i närheten av andra människor länge utan att känna som om jag håller på att drunkna, hur kan överhuvudtaget drunkna i närheten av människor?
Kanske är jag gjord för att vara ensam? kanske är det därför jag inte passar in, inte är som alla andra, kanske är det därför jag sårar mina vänner, för att jag inte vet hur man ska bete sig i närheten utav andra?

Åtminstonde är det lätt att tänka så

Fast det är svårt att känna. Kärlek? Hat? Ensamhet? Närhet? Jag känner inget utav dem, förutom ensamhet, nästan hela tiden, och tomhet. hat och kärlek spelar ingen roll för mig. båda delarna skiter sig alltid ändå. och tvingar man sig till att känna hat så slutar det alltid i att man inser att det man egentligen känner faktiskt är kärlek. för hat är ju grundat i kärlek, right?
och tomhet, ja det har jag så det både räcker och blir över.