granbark

Några få ord kan betyda så mycket, och ett simpelt meddelande kan göra en människa så glad, eller ledsen. Beroende på innehållet i meddelandet såklart.

 

Det är ju ingen större mening med att hänga kvar i de gamla minnenas värld osv, men ibland blir det som att man stannar upp och funderar i ungefär fem sekunder. Ibland minns man då under de fem sekunderna vänner man hade som man inte har kontakt med längre. Kanske försöker man leta upp någon av dessa på något av de ungefär sextusen sociala medier som finns online utan att finna och får då ge upp och leva vidare på bara minnen. Kanske möter man dessa människor, men är för feg för att låtsas om dem, eftersom man är säker på att de kommer utvärdera mig själv, och utvärdering är läskigt. Eller så kommer dessa personer tillbaka frivilligt, borde inte det då vara tecken på äkta vänskap? Att kunna försvinna och sedan dyka upp igen, ta kontakt, för att sedan försvinna igen, eller är det bara bitchigt?

 

Kanske behöver man inte ha ständig kontakt? Jag har de som jag vet finns där, bara ett sms bort. Sedan har jag de som mestadelen av året inte skulle besvara mitt sms, men sedan kanske helt plötsligt känner för att göra det. Det är då man blir glad tror jag. Det finns människor som jag anser mig tycka vara roligare att prata med än andra, när dessa personer väljer att ta kontakt med mig blir jag självklart extra glad. Problemet med dessa är dock ofta att de kommer försvinna igen, fast då får jag ju iofs chans att bli glad en gång till.

 

Sedan finns det självklart de som man gärna skulle ha kontakt med, men som det inte finns en möjlighet till att anskaffa sig denna kontakt.

 

Nej det är svårt att förstå sig på hur människor fungerar, och jag som gillar att ha kontroll på min omgivning kan finna detta extremt frustrerande. Kanske är det helt enkelt bara bäst att ta saker som de kommer, och låta meddelanden från gamla vänner göra en glad så länge de finns där.