If I had it to give I would give it away

Det går inte så bra för mig just nu. Jag slåss med mitt alterego varje dag, egentligen har jag inget alterego men jag tror att budskapet går fram. Jag vill så gärna ringa me jag vet inte om jag vågar, vilka sår det river upp osv. Samtidigt känner jag att det var så länge sedan men ändå, jag behöver verkligen få det sagt, och veta att personen i fråga verkligen hört det, vet om att jag tycker si och så.
Jag orkar inte, orkar inte slåss för minsta lilla, orkar inte känna som jag gör men jag vågar inte, jag är för feg helt enkelt, likväl går det inte en enda dag utan att jag tänker på denhära människan, jag tänker till och med på människan varje dag, jämt typ! efter så lång tid! Samtidigt så önskar jag bara att jag kunde gå vidare, och jag känner att jag gör det.. sakta men säkert, men jag kan inte blunda för det faktum att jag saknar... min bästa vän. och vill ha den tillbaka, men efter ett så brutalt utkastande? jag vet inte.. och vad jag kommer hitta? well.. om det ens är någon som svarar.

Nu är det bara 21 dagar kvar tills jag får umgås med mr. bäbis på heltid. göttans göttans! Ska bli så grymt skönt att ha någonting att göra, någon lurvig typ att krama typ jämt. jag kommer på mig själv med att sitta på blocketoch kolla på hundar, sen kommer jag på att jag har ju en hemma! Jag tycker bara att tiden kan skynda på lite så att han kommer hit snarast möjligt!
Bäsebus <3
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback