tvära kast.

Livet kan förändras så rejält så plötsligt, så hemskt. Mattan kan dras bort under ens fötter och allting vändas upp och ner.
Jag kom på mig själv att jag ville att tiden skulle gå fortare, hoppa över den jobbiga delen och landa direkt på delen dör såren är läkta och allting är "bra" igen, så bra det kan bli.
Minnena gör fruktansvärt ont och på något sätt har budskapet inte sjunkit in än, det kommer nog ta ett tag, det är så stressigt här, så lätt att bara skjuta det ifrån sig, vänta tills en annan dag.

"Where did I go wrong, I lose a friend. If I'd stayed up with you all night had I known how to save a life?"
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback