Krabat vs Ella
Ibland kan jag sakna Krabat något så fruktansvärt, dagar som idag och igår. Inte för att det egentligen är något större fel på Ella, hon är egentligen inte så galen mätt i galen-häst-galen, jag menar, det finns hästar som är MYCKET värre. Men det är ju inte riktigt det som det handlar om, utan det är ju kemin mellan mig och henne.
Krabat kunde jag lita på till 110% trots att han bockade och dummade sig, att han stannade och vände helt plötsligt.. Ella däremot litar jag inte alls på, så fort jag sitter på henne blir jag nervös och stel och jag vågar liksom inte göra någonting alls. vilket bara gör det hela värre. Nu har jag tänkt behålla henne till 31/5 i alla fall och se då ifall jag lämnar tillbaka henne eller om jag behåller henne, när det är sommar och hon kanske är mindre tokig, måste ju dessutom ge det en ärlig chans.
Sen är det en annan sak som stör mig lite, Krabat var alltid jättepositiv till allting, hade alltid öronen framåt och en glöd som absolut inte gick att släcka. Ella är jättesnäll från marken, står stilla och jag kan parkera henne var som helst utan problem medan krabat hade sprungit iväg. Men när jag sitter på går hon alltid med öronen bakåt och surar, och verkar inte vara positiv till någonting alls någonsin. Hon kanske har ont? Jag vet inte men får väl ge det lite tid och så får vi se vart det tar vägen. Jag bara saknar Krabat just nu :(
Första bilden på Ella
Första bilden på Krabat
Krabat kunde jag lita på till 110% trots att han bockade och dummade sig, att han stannade och vände helt plötsligt.. Ella däremot litar jag inte alls på, så fort jag sitter på henne blir jag nervös och stel och jag vågar liksom inte göra någonting alls. vilket bara gör det hela värre. Nu har jag tänkt behålla henne till 31/5 i alla fall och se då ifall jag lämnar tillbaka henne eller om jag behåller henne, när det är sommar och hon kanske är mindre tokig, måste ju dessutom ge det en ärlig chans.
Sen är det en annan sak som stör mig lite, Krabat var alltid jättepositiv till allting, hade alltid öronen framåt och en glöd som absolut inte gick att släcka. Ella är jättesnäll från marken, står stilla och jag kan parkera henne var som helst utan problem medan krabat hade sprungit iväg. Men när jag sitter på går hon alltid med öronen bakåt och surar, och verkar inte vara positiv till någonting alls någonsin. Hon kanske har ont? Jag vet inte men får väl ge det lite tid och så får vi se vart det tar vägen. Jag bara saknar Krabat just nu :(
Första bilden på Ella
Första bilden på Krabat
Trackback
Jag får så ont i hjärtat när jag läser det du skriver om Krabat. Fina, fina killen. Du borde inte varit färdig på Jorden än. Om han bara hade fått leva va? Allting hade varit mycket lättre då, framför allt för dig & mamma.
Grejen med Krabat är att han inte går att beskriva. Han var så himla fantastisk. Så mycket personlighet och livsglädje. Så mycket arbetsvilja och framåtanda. Han var verkligen speciell och han förtjänade verkligen inte det ödet han fick möta.
URL: http://tillhast.wordpress.com