Shiba Inu

Jag har ju bestämt mig för att undersöka lite mer innan mitt nästa hundköp, jag misslyckades.
Inte för att jag ångrar Nikko, han är ingen förstagångshund men han är min bästa vän och ångrar inte en sekund att jag tog hem honom.
Men jag har som sagt bestämt mig, min nästa hund blir en Shiba Inu.



Shiban är också en spets (vilket jag lovade mig själv att aldrig skaffa igen) De kommer ursprungligen från Japan och är ursprungligen en jakthund. Den verkar vara väldigt stolt av sig och det går inte att "trycka ner den" som på en schäfer, men att jobba positivt fungerar tydligen perfekt. Den ska också vara lite restiktiv mot främlingar. Ganska självständig, gillar att jaga och verkar vara svår att ha lös men jag är kär ändå!

Hela rasbeskrivningen påminner väldigt mycket om Nikko, även att jag inte fått det intrycket av lapskarna när jag läste om dem. Men de verkar väldigt lika! t.ex. Tar man i med hårda metoder blir Nikko bara ännu argare och tjafsar emot. Men så är ju båda raserna spetsar.. Men ja, de verkar vara lika varandra i alla fall! En kvinna som var med på samma personspårkurs som jag var har en kennel och hon har ofta med sina hundar till träningar, jag älskar dem alla! De skäller inte (dock ylar de) och de verkar vara väldigt lugna och fina!




Jag gillar ju normalt sett inte mindre hundar heller, men sedan kom jag fram till att det är rätt bra att ha en mindre hund eftersom Nikko är en större mellanhund, så han tar ju upp lite plats ändå. Nu ska jag ju inte skaffa någon hund än utan det får vänta tills jag känner att jag fått sån koll på Nikko att jag kan lägga energi på en annan hund också, det blir lite jobbigt att ha två stycken halvgalna då jag vill ha en hund från dess att den är valp om jag ska ha en till.

Men håll med, visst är de oerhört vackra! Självklart har jag blivit mest kär i de svarta men jag kommer nog välja mer från personlighet nästa gång. När jag köpte Nikko fick jag ringa en vecka efter han fötts, välja färg och om jag ville ha en hane eller tik, mycket eller lite tecken. That's it. Som sagt, jag ångrar inte en sekund att jag den dagen fick vandra hem med min älskade Nikkotin men jag fick även den fegaste killen i kullen ;) Jag vill inte ha en alltför kaxig heller, men lite halvmodig hade ju inte gjort något :) Sen hade jag lite svårt att åka upp och personlighen välja valp, för kenneln låg ju lite långt bort. Väljer nog någon närmre nästa gång.

Vackra hundar <3
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback