granbark

Nu vet jag hur det känns när hela ens liv plötsligt bara kommer ner på en med en väldig fart. Så snabbt så man får det i huvudet och massan * gravitationen (alltså kraften) gör att det smäller i jävligt hårt.
Och jag vet inte ens vad som är problemet

Det är som vägarna jag pratade om igår, det finns massa olika som man kan välja emellan, man hackar sig ostaditg in på en som man tror kan vara något sånär rätt, sen halkar man, tappar fotfästet och ramlar. Så för man börja om från ruta ett, men det man alltid släpar med sig är osäkerheten. Man har ju ramlat en gång, kanske gör man det igen?

Allting ska ju vara så bra säger de, men vi vet ju att de ljuger, eller hur jeff?