granbark

Jag fattar inte hur JAG av alla människor kan vara så barnslig att lita på någon?  och hur jag sedan kan vara så otroligt omogen att faktiskt bli sårad när denne personen sedan sårar mig, det konstiga är att jag visste ju hela tiden att han skulle det så varför bry sig alls?
Jo för att personen i fråga var så perfekt, perfektion unti sin allra finaste fas. men det är väl shit the same antar jag.

trodde inte att jag? nej inte jag inte.. aldrig.. eller kanske oftare än man tror?

På bussen hem satt jag och kom på att jag behöver en kram, inte en kort flyktig "hej-på-dig-trevligt-att-träffas" men en lång och någon som håller fast, tillåter mig att gråta, och inte ger mig några falska löften om att "allting kommer bli bra"