granbark

mellan mig och honom.
kontrollen.

När man inte träffar varandra och kan prata face to face so krävs det att man litar otroligt mycket på den andra personen. för om man inte gör det så funkar det inte liskom (där gjorde ja fel, jag vet)

men jag har alltid undrat över varför han reagerade så starkt, varför han trott att jag hållt på med massa andra osv. nu vet jag varför.

han är så lik mig, det insåg jag nu.
jag vet själv hur det kändes när han skrev till andra tjejer, även att han inte stötte på dom eller något så gjorde det ont. för jag kunde inte se honom, jag kunde inte veta vad som försigick i hans huvud.

han måste ju självklart kännt exakt samma sak, att han måste ha kontroll, att han inte klarade av att se att jag skrev till andra, även att det inte var något speciellt.. han kunde helt enkelt inte lita på mig tillräckligt.
om han kände som jag så var det förmodligen såhär:
- prata med människa, inse att man har känslor för människa
- människa ledig, bli tillsammans med männsika
- få mer och mer känslor för människa
- börja älska människa
- bli rädd för att människa sticka
- säga en sak för att människa stanna kvar - livrädd för att förlora människa.
- älska människa mer 'n allt på jorden
- lita på människa, men bli rädd för ett brustet hjärta så kollar desperat på att människa itne håller på med andra
- människa litar inte på mig?
- *bli upprörd*

men egentligen så gick det ju fel för att vi är så otroligt lika aight?
jag lurar säkert mig själv
men jag vill ju så...