granbark

varför försvinner inte alla tankar när man vill att de ska försvinna? varför  kan man inte bara rensa huvudet och så försvinner allting, alla tankar, alla minnen. Jag skulle ge allting för att få börja om igen, ta en ny kontakt, göra allting, göra om allting en gång till och att det ska bli RÄTT. Jag saknar det jag hade 4 månader sedan, no doubt. Det var jobbigt vissa stunder men vissa var det underbart men jag har märkt att ju mer man vrider och vänder på allting innuti huvudet dessto mer är det bara det dåliga som stannar kvar, alla dåliga minnen man har. Alla gånger man bråkat, allting dåligt bara. Var det verkligen bara dåligt? Visst alla har sina dåliga dagar men var det verkligen så hemskt som jag fått för mig att det var, VARJE dag?
Jag vet inte, och kommer aldrig at få veta igen om jag inte vågar fråga, men vad är en fråga utan ett svar?

Och om jag kan bli hel igen, om jag kan bli lycklig?
Ärligt talat, jag vet inte.

Jag hatar verkligen att vakna. Allting är så perfekt när man sover, man drömmer om fina saker (eller inte men ändå) och sen vaknar man och just i ögonblicket när man vaknar så känns allting så BRA. Man vet inte vad som hänt riktigt utan det känns som om allting bara är.. bra. Visst är det skönt att allting känns så fruktansvärt bra men sedan kommer insikten om att det inte är så jävla bra som man tror att det är. Och plötsligt rasar världen samman och det gör lika ont som den första dagen.. Och plötsligt så kommer din gigantiska ångesten och ensamheten krypande igen. Och med den kommer andra tankar, som att jag inte har någon som jag delar mina tankar med. På senare tid har jag också känt att det kanske är lika bra då jag inte vill bli sviken igen, har ingen lust att någonsin lita på någon.
Så jag har svårt att förstå varför jag ska vara tvungen att genomlida samma sak varje dag, alltså det är sjukt att känna såhär varje dag, att varje dag gå och lägga sig och veta att det kommer vara förjävligt när jag vaknar..

"Since you've gone I've been lost without a trace, i dream at night I can only see your face. I look around but it's you I can't replace I feel so cold and I long for your embrace, I keep crying baby, baby please?"

Och det börjar med det var en gång.

Det var en gång en fjollig liten prinsessa som bodde i ett stort pepparkaksslott med sin far. Denna prinsessan hette Jossi. En dag var hon ute och speglade sig i vattnet (hon var mycket fåfäng) då såg hon plötsligt en älg som stod framför henne, hon hörde ett skott och älgen föll död ner. Hon vände sig om och såg en trollkarl på en drake som höll i ett gevär. hon bad om sitt liv:

- Snälla, rara, söta trollkarl, döda mig inte!
*tystnad*

- Varför säger du inget?

För ni förstår, trollkarlen varo stum. Trollkarlen tog upp sin mobil och började skriva sms till prinsessan, i detta sms stod:

"Jag tillfångatar dig nu"  Sedan viftade han med sin stav och band Jossi. Förresten, trollkarlen hette Lasseman. Lasseman förde Jossi till sin borg som det var en bred vallgrav runt. Han stängde in henne i en mörk och varm fängelsehåla (och bröt en av hennes naglar för att hon skulle hålla sig lugn) och lämnade henne där för att svälta ihjäl. sedan skrev han ett utpressningsbrev till Jossis trolovade, Timothy.

"MOUHAHAH *LOL* Jag har din prinsessa, om du vill att hon ska leva får du byta plats med henne." Ni förstår, trollkarlen ville inte att Timothy och Jossi skulle gifta sig eftersom HAN ville gifta sig med Timothy. Så han skickade brevet med sin buddrake.

När Timothy fick brevet fick han en lindrigare chock (han behövde inte åka till sjukhuset) han skulle precis ta sin vita springare och rida mot solnedgången när han fick syn på elräkningen, han kollade på den och fick hjärtinfarkt. Han var tvungen att åka till sjukhuset och bli liggande där i 5 månader.

När Timothy kom ut SPRANG han hela vägen till trollkarlens borg. Väl framme stog han på andra sidan vallgraven och stirrade på de tre drakar som stod på andra sidan, Timothy, som var mycket modig och korkad, drog sitt (laser)svärd och gick fram mot drakarna, men han var även klantig så han snavade på en sten och plumsade ner i floden.

trollkarlen såg detta från sitt fjolliga fönster och sprang ut för att rädda honom, han hoppade i vattnet, väl där kom han på att han inte kunde simma och drunknade, drakarna försökte rädda honom men det var för sent.

*1 km senare* en medlem av Heaven's gate (som också var läkare) hittade Timothy på stranden, efterson han hade en krona på skallen va han nog viktig, så läkaren räddade honom.

Prinsessan sprang runt i flera dar, (hon tagit sig ut genom cellen med hjälp av en nagelfil) men hittade till sist Timothy:

- Åh, Min älskade! jag fann dig!, grät hon

- ja, ska vi gifta oss nu så jag kan skaffa 30 barn?!

- ja, låtom oss gifta oss på momangen!

*Dr. house kommer in*

- Synd att trollkarlen/bögen var den enda prästen då!

*trumma*

 

 

Ibland står man inför val men inte vet att man ställdes inför förrän man gjort valen. Jag har ofta funnit mig själv i just den situationen och just i det ögonblicket önskat att jag spolat tillbaka tiden ett par sekunder så att jag kunde göra om allting, och göra det lite bättre, lite mer.. som jag ville ha det egentligen.

OBS. Detta inlägg har absolut ingenting med fotboll att göra.

Jag har märkt att detta nyfunna husvagnsliv sakta tar kål på mig, det har börjat med mardrömmar. Några nätter sedan drömde jag att jag blev jagad av någon som ville mörda mig, fine sa jag, brottade ner skithögen och sköt honom typ 50 gånger överallt. Dog han? nehe inte det, istället blec han arg och sköt mig i foten och i ryggen =( wooosh på en gång var jag på sjukhuset där en läkare skulle ta ut kulan, så han grävde ner fingret i den köttslamsa som brukade vara min fot och tog ut kulan. Det var skönt, det hade spänt så mycket förut. Så skulle han bara sy ihop det men han hade slut på bedövning.. Så när det var över hade jag ju fortfarande kulan i ryggen kvar.. Samtidigt som jag låg och ojade mig över den andra killen som hade kulor överallt. Jag vaknade då med en smärta utom denna världen i min fot och jag bara låg och skakade innan jag insåg att det faktiskt bara var en dröm.

och IGÅR när jag skulle sova så kröp det ut en gigantisk spindel från takluckan! Mörda den? neee det vågar jag inte för den var typ tre centimeter lång och ben med en meter i diameter typ. Men den lilla rackaren ville inte bli mördad så han gömde sig i en springa och hade endast ut några ben ibland för att göra mig rädd och retas. Hade säkert ett bo med massa barn där inne. Så jag bestämde mig för att gå en sväng och när jag kom tillbaka så satt han på taket, där det inte fanns någonstans att gömma sig, så då sa det PANG och spindeln is no more...

Nu efteråt har jag börjat tänka på vad som kommer hända om dennes barn är hämndlystna...