granbark

Idag kravlade jag ur sängen typ alldeles för sent och tog mig ut på promenad med hundarna. Jag hade ett mål med min promenad, att ta mig upp till spåret. Jag hittade dit, finally, och tyckte det kändes fjompigt att gå korta varvet så slutade med att jag gick stora. Sedan hem också, det blev en mil och det tog två timmar. Lite ont i foten men det är ju förståeligt annars orkade jag väldigt bra, väldigt roligt. Hundarna med, Nikko brukar ju tackla av efter ett tag men han klarade hela. 

Vanja stannade på stället där vi brukar gå till bilen, där la hon sig. Då tänkte jag på vad vi fick lära oss i helgen om känslor och istället för att bli uppgiven, orolig och ledsen så blev jag helt larvigt glad och började tjoa och tjimma och sprang en bit. Tror du inte hunden blev glad då! Helt sjukt. Hon började studsa och svansen for upp. Haha, skönt  (och inte skönt) med signalkänsliga hundar. Att Nikko också reagerade positivt är ju inte så konstigt. Ska komma ihåg att ta med en vante att stoppa i munnen på honom. Han fick en pinne att bära, det gick bra ett tag. 

Jobb resten av kvällen, slutar runt 01 och ska sova. Imorgon ska vi inte gå spåret, bara springa omkring på stigar tänkte jag. Det blir nog roligt. Ska se om klövjeväskan passar på Nikko. 

Blir inga nikko bilder för han posar inte.