Nikko 6 år
Idag (igår) fyller min älskade hund 6 år. 6 år! Jag minns så väl när det blev bestämt att jag skulle få köpa mig en hund. Hur jag tittade på massvis olika raser, alla samtal till uppfödare, hur jag ringde och bokade min alldels egna första hund... Jag minns dagarna, hur jag räknade ner. Jag minns den lång bilfärden och glädjen utan dess like när jag satt med min valp i knät påväg hem. Jag minns så väl hur jobbig han var, hur envis och skällig. Alla kurser vi gått på alla tävlingar som gått skit och allting vi delat.
Min hund har varit med mig genom allt, verkligen allt. Han har följt mig överallt, alla ställen jag varit och alla lägenheter jag bott i, han har alltid funnits där. Jag har alltid vetat att han varit där, en meter bort, alltid vid min sida. Han är den som delar min glädje när jag är glad och den som finns där när jag är ledsen. Han är den bästa i hela världen.
Sex år går fort, alldels för fort. På sex år har vi inte lyckats med någonting men också med allting. Jag vet alltid att min svarta pälsboll finns där, och jag hoppas med hela mitt hjärta att han kommer vara där flera år framöver.
Nikko är något alldeles speciellt, han ger mig en sådan glädje men kan också frammana en sådan irritation. Men han är min, min älskade hund. Jag älskar honom till månen och tillbaka, och ett par varv till.
Trackback
