När man inte orkar

Nej efter denna käftsmäll känner jag verkligen inte för något, skulle vilja sälja hästen och strunta totalt i det.Den tanken fanns bara där i ungefär en sekund dock, vad skulle jag göra utan pålle? All tid man skulle ha över... Skulle jag någonsin kunna lämna ifrån mig henne? Öh, nä.
Har ju haft tanke på att lämna iväg på foder innan men känns så värdelöst när jag vet att jag kommer vilja ha tillbaka henne om ett par månader, fortfarande vilja ta någon tur ibland...
Så nej, jag kommer inte flytta henne men kommer inte spendera lika mycket tid i stallet, inte vara där alls lika många dagar och bara när jag har tid, så hoppas jag att jag hittar tillbaka.
 
Har hittat en rolig reiningkurs som jag skulle vilja gå, skulle vara jättekul! Så jag hoppas att jag kan införliva de planerna! Pengar är ju dock en konstant bristvara, och det ligger på andra sidan Vättern... Kanske är bra för min motivation att ha något att se fram emot dock. Fast nu ett par månader framöver blir det lugnt med hästen och träna mer med mig själv.
 
 
 
Up, down, up, down, up down yeah, cause it will get hard remember, life's like a jump rope.
 
There'll be a bump and there will be a bruise, there'll be alarms and there will be a snooze, there'll be a path that you will have to chose, there'll be a win and there will be a loose. And, you gotta hold your head up high and watch all the negativity go by.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback