granbark

Innan jag gick ut på min kvällspromenad med hundarna läste jag lite blogginlägg där folk anklagade varandra för att vara djurplågare för dittan och dattan. Saker som man kan se som småsaker, men som orsakar ett visst lidande hos djuret. Det är verkligen alltifrån att rappa en häst med spö tills den hoppar hinder över dess kapacitet med ett brutet ben, till att man är en djurplågare om man klipper manen på sin häst.

Gränsen för när man bör anses som djurplågare skiljer sig sannerligen beroende på vem man frågar. Vissa tycker att bett, sporrar och spö är djurplågeri medan andra ser det som ett hjälpmedel i sin träning. Vem har rätt och vem har fel?

 

Jag funderade lite över detta när jag var ute på min kvällspromenad, i djurskyddslagstiftningen (som även om den är för mild faktiskt är mer sträng än i många andra länder) står det att djur ska få möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Innebär det inte att vi alla är djurplågare? Är det exempelvis okej att jag rider min häst en timma om dagen, för att hon resterande tid av dygnet får utföra naturliga beteenden? Är det okej att jag går med mina hundar i koppel, tränar dem i agility, trots att det inte är ett naturligt beteende? Skulle ens mina hundar utföra vad jag ber dem om på agilityplan om jag inte "mutar" dem till det genom att lära dem att gör de rätt får de belöning?

 

Det är en tuff nöt att knäcka, är vi alla djurplågare för att vi delar av dygnet hämmar våra djur från att utföra beteenden som är naturliga för dem?

 

Jag tycker att man ska fundera över det, var gränsen går. Vilket är värst? Att klippa manen på hästen eller ha sin häst inlåst i boxen, svälta den tills den självdör med förvuxna hovar stående i sin egen avföring upp till knäna?