Jun. 09, 2014

Skulle kunna skriva ett helt inlägg om falska människor, om osunda relationer, folk som ljuger för varandra... Ja. Och antingen är jag bara blåst, eller så är det bara jag som ser sanningen, vet inte vad som är jobbigast. Att se igenom falskheten och lögnerna och se alla andra som bara ser den perfekta fasaden. Som lyckönskar och charmar och önskar välgång. Själv sitter man här och tänker typ, jamen skärp er, ser ingen att det är fel? Förstår de inte själva att det är fel?

Så står man där maktlös och vet en himla massa mer än alla andra och lider för man inget kan göra, inget säga. Samtidigt som man genuint värnar om personernas lycka så blir man avundsjuk, de gör saker som jag vill. Fast nej, det tror jag inte. Jag tror inte jag vill vara som de är, jag vill vara som jag själv är..

#förvirrande
2014-06-09 @ 00:48:59 | Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback