Right.

Please dont be sad now I really believe, you were the greatest thing that ever happened to me.

Funderar på hur något kan kännas så rätt atm, men hur man kan tänka tillbaka flera år senare och inse sina misstag och fundera på om det inte är lika bra det som hände, så som det blev.
Jag kan inte hjälpa än att tänka hur det skulle kunnat se ut, hur det skulle kunnat va, och om det skulle varit bättre än så som det är nu? Någon kan förändra hela ens värld, och lämna sår kvar när denne flyr, sår som aldrig läker. Vad gör man med dem? Minnena kommer alltid finnas kvar och analytisk som jag är så kommer jag alltid vara där och grubbla över dem. Får man aldrig svar vad gör man då? Jo man förtränger och går vidare. Forgive and forget. Men jag förlät aldrig, kan inte när någon lämnar hål som aldrig kommer läka och vägrar ge mig svar.

Kan inte hjälpa än att undra hur det skulle vara utan hålen.
2013-07-21 @ 01:44:52 | Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback