granbark

Jag har aldrig kommit ihåg värst mycket av vad jag drömmer. När jag bodde i korridor drömde jag däremot en hel del mardrömmar och det var allmänt svårt att sova, av rädsla att drömma läkiga drömmar så gick jag inte och lade mig helt enkelt. Sedan jag fick min lägenhet har jag inte alls haft så stora problem med detta, fram tills idag då.

Drömmen saknade totalt sammanhang, ett hus vid havet som var billigt till salu för att endast grunden fanns kvar, vi bestämde occ för att köpa det och ha en undervattenskällare (på grund av den globala uppvärmingen och att haven stiger så skulle huset begravas i vatten typ) och så kunde man ju ha en fiskebåt vid bryggan utanför knuten, underbart!
Innan jag vet ordet av så springer jag för livet i en meter djup snö för att inte bli mördad, men han får tag i mig ändå och börjar misshandla mig. Det var hemskt för jag kunde inte komma någonstans och smärtan när höftbenet krossades var så verklig att jag vaknade skrikandes och fortfarande hade sådär äckligt ont. Hunden låg och snarkade dock.

Så jag skyndade mig iväg till skolan för att slippa känslan som liksom hängde kvar i luften.

Idag blir det projektarbete för hela slanten.