Me and my black metal friends
Jag funderade på en sak lite såhär sju år senare.
Det var tomteparad för ett tag sen i stan, och efter det var det julmarknad som vi skulle gå en sväng på, då hade jag med Nikko.
Grejjen är att Nikko verkligen älskar människor, nästan jämt. Han kan ha problem med barn som är alltför otydliga, när de sträcker fram handen, drar tillbaka flera gånger i rad och är allmänt veliga. Det tycker han är jättejobbigt och säger ifrån (kan ha något att göra med att en unge petade honom i ögat en gång och en annan kastade sten på honom).
I alla fall så har jag börjat störa mig på ungar man träffar på stan som frågar sina föräldrar om de får klappa hunden, föräldrarna säger "fråga hundens matte" och jag säger nej, och förklarar att hunden inte riktigt gillar barn, men ändå släpper de fram sina barn till hunden? Jag menar vad ska jag göra, fly i panik? Så morrar Nikko och barnen blir scarred for life, hur kul var den upplevelsen?
nej men allvarligt, jag blir väldigt irriterad, jag tycker att man alltid ska lyssna på hundägaren, annars kan det bli problem. Det är dessutom jag som är ansvarig för min hund och det är mitt fel om det händer något. Vill inte jag riskera det så borde de acceptera det, jag förväntar mig inte att barnen förstår det, men jag förväntar mig att föräldrarna gör det. Den gången Nikko fick sten kastad på sig var det en liten kille på en utsällning som stod och kastade på honom, jag sa till killen flera gånger men det hjälpte liksom inte. Mamman stod långt borta och pratade med några andra och brydde sig inte om barnet, jag menar, vem släpper sitt barn utom kontroll på en hundutställning?
Jag kom i alla fall att tänka på julmarknaden som var ett tag sedan, då vi träffade på en tonåring vars far frågade om hon fick klappa hunden, hon var jätteosäker men Nikko var snäll och lade mest öronen bakåt och visade att han itne tyckte om det, men han sa inget. Hon var sån att hon strack fram handen uppifrån och nästan ända fram och sedan ryckte bort den flera gånger i rad. Helst ska man klappa hunden under hakan och på kinderna. När han sedan fick träffa pappan blev han jätteglad istället, syntes att han gillar vuxna bättre. En kvinna som stod bakom oss hade två barn som gärna ville klappa också, de frågade sin mamma om hunden var farlig och mamman sa något i stil med "klart den inte är, då tar man inte med den till såna här ställen". I alla fall så ville de gärna klappa också, Nikko var skeptisk men de klappade underifrån så det gick bra, och så kom dessutom Akka och ville hälsa så då gick det extra bra haha ;)
Jag skulle absolut aldrig i hela livet klassa min hund som farlig, men det gäller (som med alla djur) att ha koll och vara tydlig. En av anledningarna till att Nikko inte heller tycker om fulla människor, de blir otydliga och det blir jobbigt.
Men det är väl så när man har en fin hund, att extra många vill klappa på den ;)
Det var tomteparad för ett tag sen i stan, och efter det var det julmarknad som vi skulle gå en sväng på, då hade jag med Nikko.
Grejjen är att Nikko verkligen älskar människor, nästan jämt. Han kan ha problem med barn som är alltför otydliga, när de sträcker fram handen, drar tillbaka flera gånger i rad och är allmänt veliga. Det tycker han är jättejobbigt och säger ifrån (kan ha något att göra med att en unge petade honom i ögat en gång och en annan kastade sten på honom).
I alla fall så har jag börjat störa mig på ungar man träffar på stan som frågar sina föräldrar om de får klappa hunden, föräldrarna säger "fråga hundens matte" och jag säger nej, och förklarar att hunden inte riktigt gillar barn, men ändå släpper de fram sina barn till hunden? Jag menar vad ska jag göra, fly i panik? Så morrar Nikko och barnen blir scarred for life, hur kul var den upplevelsen?
nej men allvarligt, jag blir väldigt irriterad, jag tycker att man alltid ska lyssna på hundägaren, annars kan det bli problem. Det är dessutom jag som är ansvarig för min hund och det är mitt fel om det händer något. Vill inte jag riskera det så borde de acceptera det, jag förväntar mig inte att barnen förstår det, men jag förväntar mig att föräldrarna gör det. Den gången Nikko fick sten kastad på sig var det en liten kille på en utsällning som stod och kastade på honom, jag sa till killen flera gånger men det hjälpte liksom inte. Mamman stod långt borta och pratade med några andra och brydde sig inte om barnet, jag menar, vem släpper sitt barn utom kontroll på en hundutställning?
Jag kom i alla fall att tänka på julmarknaden som var ett tag sedan, då vi träffade på en tonåring vars far frågade om hon fick klappa hunden, hon var jätteosäker men Nikko var snäll och lade mest öronen bakåt och visade att han itne tyckte om det, men han sa inget. Hon var sån att hon strack fram handen uppifrån och nästan ända fram och sedan ryckte bort den flera gånger i rad. Helst ska man klappa hunden under hakan och på kinderna. När han sedan fick träffa pappan blev han jätteglad istället, syntes att han gillar vuxna bättre. En kvinna som stod bakom oss hade två barn som gärna ville klappa också, de frågade sin mamma om hunden var farlig och mamman sa något i stil med "klart den inte är, då tar man inte med den till såna här ställen". I alla fall så ville de gärna klappa också, Nikko var skeptisk men de klappade underifrån så det gick bra, och så kom dessutom Akka och ville hälsa så då gick det extra bra haha ;)
Jag skulle absolut aldrig i hela livet klassa min hund som farlig, men det gäller (som med alla djur) att ha koll och vara tydlig. En av anledningarna till att Nikko inte heller tycker om fulla människor, de blir otydliga och det blir jobbigt.
Men det är väl så när man har en fin hund, att extra många vill klappa på den ;)
Trackback
