förvåning
Det är konstigt hur det kan slå till, sådär oväntat. Hur det kan splittra en dröm man trodde skulle bli verklighet. Hur dag kan vändas till natt på bara en sekund, ja, jag blir förvånad. Nu pratar jag inte om speciellt jobbiga saker, mest saker jag kanske sett fram emot, som en inflytt i en lägenhet, som nu får vänta. Vi lägger upp det på framtiden, sparar alla jobbiga frågor tills imorgon. Men det är mer än så, det är inte bara mina frågor, det är även de svar jag ville ha.
Jag sökte svar, men det var inte förrän ungefär en vecka sedan som jag faktiskt insåg att jag inte längre sökte efter svar, allt jag ville ha var bara....? ja vad ville jag ha? nej ingenting, jag insåg right there and then att ALLTING jag ville ha var en chans att säga tack. Och jag hoppas innerligt att jag vågar ta mod till mig att säga tack.
I alla fall, varit på en underbart rolig föreläsning idag, ja genetik är visst roligt! och fick en kram, aww säger hela min själ.
Just nu saknar jag mest min hund, jag får väl åka hem någongång inom en snar framtid och hälsa på han. men det som hände idag, att en nästan främmande människa blir glad och ger en sån enkel sak som en kram, det värmer på något sätt, men jag tvingas alltid efteråt att fundera på ifall jag gjorde rätt, eller ifall jag agerade fel i situationen, men sånt är väl omöjligt att veta?
Verkar som min plan går i lås och ifall allting fungerar så kommer jag ha en hund hos mig om dagarna fr.o.m. när jag flyttar till lägenheten och ifall han och Nikko kommer bra överens, slänger in en tjusig bild på min lapp :D
Jag sökte svar, men det var inte förrän ungefär en vecka sedan som jag faktiskt insåg att jag inte längre sökte efter svar, allt jag ville ha var bara....? ja vad ville jag ha? nej ingenting, jag insåg right there and then att ALLTING jag ville ha var en chans att säga tack. Och jag hoppas innerligt att jag vågar ta mod till mig att säga tack.
I alla fall, varit på en underbart rolig föreläsning idag, ja genetik är visst roligt! och fick en kram, aww säger hela min själ.
Just nu saknar jag mest min hund, jag får väl åka hem någongång inom en snar framtid och hälsa på han. men det som hände idag, att en nästan främmande människa blir glad och ger en sån enkel sak som en kram, det värmer på något sätt, men jag tvingas alltid efteråt att fundera på ifall jag gjorde rätt, eller ifall jag agerade fel i situationen, men sånt är väl omöjligt att veta?
Verkar som min plan går i lås och ifall allting fungerar så kommer jag ha en hund hos mig om dagarna fr.o.m. när jag flyttar till lägenheten och ifall han och Nikko kommer bra överens, slänger in en tjusig bild på min lapp :D
Trackback
