progress
Kan det vara min feghet som håller mig tillbaka? Den eviga rädslan att få en smäll på käften och förlora allt jag vunnit?
Någonstans på vägen tänker jag ändå att vad har jag egentligen vunnit? I det stora hela har jag inte vunnit någonting eftersom jag fortfarande känner som jag gjorde då. Jag andas en annan luft nu, jag är.. annorlunda? Spelar det någon roll? Jag har svårt att tro det. Vissa saker är bara svåra att komma över, och man väljer att förtränga dem, och när man väl försöker ta tag i det så går det bara inte. Allting står still, står och trampar och det blir inte bättre, kommer inte bli bättre. Jag måste göra något åt det här JA JAG VET men vad ska jag göra? Jag styrs trots allt av ett medvetande som säger nej, som slår ner mig och säger att det är så råidiotiskt, samtidigt som den lite mer impulsstyrda delen av mig hjärna säger att det är det bästa som kan hända mig just nu.
Så vad hindrar mig?
Jo känslan av att det kommer inte spela någon roll. Jag kommer blir nerslagen, trampad och spottad på, eller bara ignorerad. det går att diskutera vilket som är värst.
Men kan jag verkligen veta innan jag testat? NEJ DET KAN JAG INTE
så vad väntar jag på?
INGEN ANING.
BLÄ!
Just det, progress.
Jag har en hund, som är ganska gammal nu. det var meningen att vi skulle börja träna agility när han blev ett men med min framförhållning så har det inte skett. Så blev det i alla fall så att Hanna och jag begav oss till brukshundsklubben och lekte lite och det gick ju finfint!
Så det var det. Är för mentalt krossad för att orka bry mig just nu. :(
ATT JAG ALLTID SKA VARA FÖR NYFIKEN FÖR MITT EGET BÄSTA?!
Någonstans på vägen tänker jag ändå att vad har jag egentligen vunnit? I det stora hela har jag inte vunnit någonting eftersom jag fortfarande känner som jag gjorde då. Jag andas en annan luft nu, jag är.. annorlunda? Spelar det någon roll? Jag har svårt att tro det. Vissa saker är bara svåra att komma över, och man väljer att förtränga dem, och när man väl försöker ta tag i det så går det bara inte. Allting står still, står och trampar och det blir inte bättre, kommer inte bli bättre. Jag måste göra något åt det här JA JAG VET men vad ska jag göra? Jag styrs trots allt av ett medvetande som säger nej, som slår ner mig och säger att det är så råidiotiskt, samtidigt som den lite mer impulsstyrda delen av mig hjärna säger att det är det bästa som kan hända mig just nu.
Så vad hindrar mig?
Jo känslan av att det kommer inte spela någon roll. Jag kommer blir nerslagen, trampad och spottad på, eller bara ignorerad. det går att diskutera vilket som är värst.
Men kan jag verkligen veta innan jag testat? NEJ DET KAN JAG INTE
så vad väntar jag på?
INGEN ANING.
BLÄ!
Just det, progress.
Jag har en hund, som är ganska gammal nu. det var meningen att vi skulle börja träna agility när han blev ett men med min framförhållning så har det inte skett. Så blev det i alla fall så att Hanna och jag begav oss till brukshundsklubben och lekte lite och det gick ju finfint!
Så det var det. Är för mentalt krossad för att orka bry mig just nu. :(
ATT JAG ALLTID SKA VARA FÖR NYFIKEN FÖR MITT EGET BÄSTA?!
Trackback
