<767
Jahaja, idag blev det att shoppa loss lite med R. Och köpa lite allmänt skit som jag egentligen inte ville ha men sånt är livet, för övrigt är det VARMT! Så varmt att min guldfisk dött. R.I.P. Hugo. dog inte utav värme, snarare mord, men ha bor numera i toaletten.
Hemma nu för en gångs skull, bara hem och vända och sen tillbaka till jobbet.
Alldeles för många känslor och tankar som simmar omkring i mitt huvud nu. Jag vet att det hör till och att det ska vara så men på något sätt så är det som att explodera innuti, det är som att det finns för mycket tankar, det är för mycket som vill ha plats. Jag kan inte känna allting som jag borde känna och istället så känner jag ingenting. Jag känner kärlek visst. men mest är jag besviken över det som har hänt, mest besviken över att mina vänner försvinner ifrån mig och jag vet inte hur jag ska göra för att behålla dom? Jag har aldrig varit speciellt social.. inte heller speciellt bra på att behandla människor så som de ska behandlas, men någonstans så älskar jag ju mina vänner? Och jag vet att jag borde vara bättre på att ta kontaktmed dom och umgås, men på ett visst plan så är jag nöjd med att vara ensam, samtidigt som jag vill ha sällskap..
Men att ringa någon bara för man behöver någon just då känns ganska billigt, det känns som att det kvittar, det känns som att personen i fråga kommer tycka att jag utnyttjar den?
Åter igen vill jag ha den här personliga coachen som svarar på alla mina frågor. Samtidigt så har jag ju min allra bästa vän som jag vet aldrig skulle lämna mig och som jag alltid kan prata med, grejjen är att ingen annan verkar bry sig. Jag är ganska säker på att jag skulle öppna upp mer och berätta mer om jag kände att NÅGON verkligen brydde sig, men det känns inte som det så ofta.. och det är ju inte bra.
Sen dessa mediciner, som var ett misstag att börja med till att börja med... De gör bara allting svårare.
Nej, att reda ut allting själv är nog det enda sättet, jag väntar och väntar på att NÅGON av mina vänner ska höra av sig, en enda rad på msn, ett sms? Hur lång tid kan det ta? Men nej, ingenting, jag väntar för gäves.. Och om ingen ändå bryr sig så varför ska jag bry mig om att hålla vänskapen flytande?
Jaja, jag får ju Nikko snart i alla fall, djuren är i alla fall några som alltid finns där
</3
Hemma nu för en gångs skull, bara hem och vända och sen tillbaka till jobbet.
Alldeles för många känslor och tankar som simmar omkring i mitt huvud nu. Jag vet att det hör till och att det ska vara så men på något sätt så är det som att explodera innuti, det är som att det finns för mycket tankar, det är för mycket som vill ha plats. Jag kan inte känna allting som jag borde känna och istället så känner jag ingenting. Jag känner kärlek visst. men mest är jag besviken över det som har hänt, mest besviken över att mina vänner försvinner ifrån mig och jag vet inte hur jag ska göra för att behålla dom? Jag har aldrig varit speciellt social.. inte heller speciellt bra på att behandla människor så som de ska behandlas, men någonstans så älskar jag ju mina vänner? Och jag vet att jag borde vara bättre på att ta kontaktmed dom och umgås, men på ett visst plan så är jag nöjd med att vara ensam, samtidigt som jag vill ha sällskap..
Men att ringa någon bara för man behöver någon just då känns ganska billigt, det känns som att det kvittar, det känns som att personen i fråga kommer tycka att jag utnyttjar den?
Åter igen vill jag ha den här personliga coachen som svarar på alla mina frågor. Samtidigt så har jag ju min allra bästa vän som jag vet aldrig skulle lämna mig och som jag alltid kan prata med, grejjen är att ingen annan verkar bry sig. Jag är ganska säker på att jag skulle öppna upp mer och berätta mer om jag kände att NÅGON verkligen brydde sig, men det känns inte som det så ofta.. och det är ju inte bra.
Sen dessa mediciner, som var ett misstag att börja med till att börja med... De gör bara allting svårare.
Nej, att reda ut allting själv är nog det enda sättet, jag väntar och väntar på att NÅGON av mina vänner ska höra av sig, en enda rad på msn, ett sms? Hur lång tid kan det ta? Men nej, ingenting, jag väntar för gäves.. Och om ingen ändå bryr sig så varför ska jag bry mig om att hålla vänskapen flytande?
Jaja, jag får ju Nikko snart i alla fall, djuren är i alla fall några som alltid finns där
</3
Trackback
